Queen har aldrig varit mitt favoritband helt ärligt, o detta album, TYVÄRR, ändrar inte den åsikten. MEN, jag må säga att tidiga Queen är min favorit-Queen då de var lite hårdare i soundet. Däremot tycker jag hela albumet blir ganska enformigt, iallafall efter en första lyssning. Trots min kärlek till tidiga, lite hård-rockigare-Queen, så är låten ”Some day one day” min favorit som var en gullig lugn liten låt jag troligen kommer återbesöka i framtiden. Tack för mig
Mycket underhållande album, inte en tråkig stund. Bitvis känns det som att jag är på en spelning och jag känner mig väldigt närvarande på ett sätt inte alla album kan åstadkomma. Det är ett väldigt långt album, men det drar inte ner denna skiva. Interludesen känns som nödvändiga andetag i denna långa skiva, de är dessutom, likt resten, underhållande. Det finns låtar jag cringear åt också.... "Breathe in breathe out" tyckte jag var goofy asf men jag kanske inte är cool nog. Omslaget har jag hatkärlek till, lite silly men det har, som tur för Kanyes skull, nått en ikonstatus, då accepteras det. Låten "Slow Jamz" har jag lyssnat på många gånger, återigen under dagens lyssning håller den upp som en mycket skön låt. Andra låtar som stack ut var "Spaceship" och "Two Words" (shoutout Mos Def shoutout Oklart).
Denna era av rap är inte min favorit, men trots det gick 1 timme o 15 minuter förbi snabbare än andra timmar och kvartar, därför är det en klassiker. Puss o kram
Ska jag vara helt ärligt, känner jag inte särskilt mycket för det här albumet. Rent tidsandligt känns det nästan tidigt på bollen, det är en gungig känsla över skivan. Jag har aldrig tidigare lyssnat på Pretenders, jag trodde det var ett synthdrivet band, men ack så fel. Detta låter mer som vanlig hederlig 80-tals pop/rock.
Enligt mitt tycke blir detta någon sorts Patti Smith wannabe fast saknar allting coola med Patti Smith. Chrissie Hynde sjunger likt Patti, men utan texterna o musiken faller det platt. Detta är en polerad Patti Smith.
Men detta var inte en DÅLIG skiva, kanske en bra skiva att ha i bakgrunden på ett häng typ😀 (aj aj aj). ”Space Invader” o ”Up the neck” var enligt mig bäst, men jag kan knappt förklara varför, vilket är ett dåligt tecken.
Try not to have fade out-outro (LEVEL IMPOSSIBLE)
Adjö
Hej! Grejen är denna, jag har lyssnat på detta album för årtionden sedan, men jag minns inte så mycket, o jag hade inte tiden att lyssna på det igen igår. Men jag minns det som ett mysigt album med mycket karaktär, ett album jag borde besökt igen. Men detta är fallet. Därför kommer jag ge det en blyg 3a då jag inte vågar uttala mig mer om skivan.
Absolut klassiker!!!!!!!!! För jävla groovy (vet inte om det är ordet jag vill använda men jag är trött o måste sova nu) en tydlig ljudbild från start till slut o David Byrnes unika o härliga röst är en trygghet i orostider (måndagkväll). Ett album jag besökt för ganska länge sen men jag är GLAD att jag återbesökte. Min favorit på skivan är ”Crosseyed and Painless” som är snabb, rolig o slår rakt ner i mitt blod. Hade jag haft mer tid skulle jag sätta mig o läsa alla texter, men det har jag dessvärre inte tid för denna afton så adjö o godnatt, jag är glad att detta var dagens album. Puss o kram
Korten på borden, jag är för trött för att ge detta album en värdig värdering. Min enda relation till detta album är att fadern min äger CD:n sedan släppet så undermedvetet har denna varit med som ett soundtrack i mina unga unga år. Men tyvärr får jag inte riktigt en nytändning vid dagens lyssning. MEN, kommer inte ge detta album lågt för jag vet att Nick Cave är en fantastisk författare o en lustig figur. För tillfället är min hjärna slem o känns i o för sig lite sömnigt likt Nick Caves vocals (på ett bra sätt, en bra sömnig)
Kan detta varit min sämsta skriva recension hittills, ja kanske, men någon måste vara det.
Hej hej