1001 Albums Summary

Funk, funk, funk. Perfekt bakgrundsplatta. Inget man sätter sig och lyssnar koncentrerat på. Men, bra!

Sölig tråk-rock. Riktigt trist… Lyssnade inte klart

En skiva som har toppar och dalar. När det är bra är det riktigt bra och fint men i perioder är det riktigt trist. Lite för många låtar där man tidigt börjar undra hur nästa låt låter. Nästan att jag inte klarar av hans röst. Men vissa låtar är tillräckligt bra för att man ska kunna se förbi det. ”Birds” otrolig! Svårt att se att jag ska komma tillbaka till albumet särskilt ofta. Därför bara en tvåa!

Kommentarer överflödiga. Herregud vilken jävla platta! 5 av 5 rakt igenom (utom sista två spåren). Den är så rå så att det nästan gör ont. Fullständigt brutal platta!

Har svårt för det lite mer moderna soundet. Ganska trist och platt. Men det har ändå nåt. Väldigt jämntjockt hela tiden och den bara maler på. Det har jag svårt för. Lite för mycket Kent-vibbar för min smak! Tröttnar rejält mot slutet. Svag, svag tvåa!

Lyssnade för lite men jag har så, så, så svårt för detta. Nästan så jag ryser!

Hur sjunger karln? Har väll nåt. Kommer nog aldrig lyssna igen!

Riktigt go rockrökare. Brakar loss riktigt fint emellanåt. Topparna är otroligt höga men den svajar en del. Ett måste i skivsamlingen!

Jag kan inte lyssna på det här!

Fint :) Gillar estetiken, eller vad säger man? Tar sig ordentligt när det blir lite mer tempo mot slutet. Riktigt gött. Bassisten lirar på fint. Grym röst som växer på en! Old man’s back again riktigt, riktigt bra! Ingen skräll att det verkar vara hans hit. Orgel på ”Duchess”!!!! Är det väl? Definitivt en platta jag kommer komma tillbaka till!

Chris Squire är kung! Vilket band! Perfekt balans mellan prog-krångel och rivjärn. Man vill bara höra mer! Fan va bra!!! Alltid intressant men aldrig påfrestande eller jobbig lyssning.

Post-Beatles Paul McCartney i sitt absoluta esse. Jösses vad bra detta är. Helt i en liga för sig. För mig krävs rätt period och rätt humör för att verkligen uppskatta plattan fullt ut. Men det har mest att göra med att jag lyssnat på den så löjligt mycket. Femma utanför skalan!

Orkar inte… CD eran har så sanslöst långa plattor! Sträcker mig till en tvåa för att den går att ha på i bakgrunden. Ingenting jag nånsin skulle lyssna aktivt på.

Nej.

Stevie Wonder får en femma bara för sången. Fan vad bra det här är vid rätt tillfälle! Mjukt, runt och helt otroligt svängigt när det passar. Ska in i skivsamlingen!

Lyssnat alldeles för lite på Led Zeppelin. När de är bra är det otrolig rivjärnsriv. Här får man väldigt mycket av det. Gillar att de inte går in i sina långa jam. Jimmy Paige med en av de skönare gitarrljuden man hört. En gnutta för lång men inget som skadar. Denna måste in i skivsamlingen!