Oväntat generiskt och identitetslöst. Helt ok men otydliga låtar, sångare saknar karaktär. Känns som unga pojkar leker gubbrock. Kände igen too hot to handle now, ok hook men för svag hit för att lyfta album. Förstår nog inte var de hör hemma i rockhistorien eller varför skivan är med här. Vill inte höra något spår igen.
Betyg: 3 av 10
Ganska kul album. Höga toppar, ok mellanspår. Rolig ljudbild men tappar när det blir för flummigt och såsigt. Singlarna svinbra och hållit över tid. Andra halvan tappar en del. Synd de inte vågar gå mer ”kommersiellt/poppigt ”.
Bästa spår: Kids
Betyg: 6 av 10 (ev 5,5 egentligen)
Visste inget, inte vad jag trodde. Positivt överraskad. Väldigt mycket en atmosfär-skiva, men en atmosfär jag gillat och gärna lyssnar på igen. Behöver nog fler lyssningar för att sätta sig och få låtar att stå ut. Lyssnade i bil solig sommardag -perfekt kontext.
Kommer jag lyssna igen: ja
Bästa spår: albumet
Betyg: 7 av 10
Habil singer-songwriter, några bra spår (no dance och Alison) , men fastnar mest i pastish-land. Många låtar kopia av andras hits, inte tillräcklig egen identitet och POV. Han är inte heller en jättebra sångare. Bruksmusik och bagatell.
Lyssna på albumet igen: Nej
Bästa spår: No dance
Betyg: 4 av 10
Bra album! Tydlig vision, tydlig ambition. Gillar produktionerna, dynamisk eklektiskt och mycket. Första tre fyra och sista tre typ väldigt bra. En del kul texter. Dock alldeles för långt. Särskilt för en icke/hip-hopareOch pratorna gör att det mer blir en storyskiva än musikskiva. Får inte heller någon supertydlig bild av Kendricks stil eller persona men antar växer ju mer lyssnar.
Kommer lyssna igen: ev vissa låtar
Bästa spår: the blacker the berry
Betyg: 6 av 10 (ev 6,5 -7)
Amazing! Rösten, låtarna, texterna! Dynamiskt och berörande. Förflyttar en till en rökig bar och släpper inte taget. Sången och fraseringarna är mästerliga, men blir aldrig duktiga. Gåshud och nära till tårar vid flera tillfällen. Begriplig legendarstatus.
Kommer lyssna igen: Ja!
Bästa spår: Four women och What more can I say
Betyg:
Daniel 9 av 10
Dawid 10 av 10
Kompetent pianospelare. Men inte alls min typ av pianokompositioner. Glättigt, monotont, generiskt. Känns mer som kompmusik än stycken som står på egna ben. Blir snällt och duktigt. Förstår inte helt varför denna konsert och skiva uppnått den status den har. Alls. Möjligt bättre live men som album att lyssna på, funkar inte alls.
Kommer lyssna igen: Nej
Bästa spår: andra stycket
Betyg: 3 av 10 (Daniel)
5 av 10 (Dawid)
Härlig instrumentalplatta! Uppenbart legendarisk, mer än hälften är hits. Kul ljudbild, håller bra fortfarande även om många år på nacken. Funkade fint i bilen. Imponerande och kul att så stark skiva kommit till av en slump.
Kommer lyssna igen: ja
Bästa spår: Rinky dink
Betyg: 6 av 10 (Daniel)
7 av 10 (3 av 5) - Dawid
Bedrövligt ändå. Han sjunger som en kratta. Rösten är inte en sångröst och hans teknik hemsk. Bättre låthantverk jämfört med debuten, men ändå inga tydliga hits. Känns fortfarande identitetslöst, töntigt och som att han leker artist. Och alldeles för lång, andra halvan draggar ordentligt. Det är helt obegripligt att han har den karriär han haft och att han är med i den här listan med så många skivor som är med. Blir provocerad och frustrerad.
Kommer lyssna igen: NEJ
Bästa spår: kinder murder
Betyg
Daniel - 3 av 10 ( 1 av 5)
Dawid- 3 av 10 (1 av 5)
Charmigt och rätt kul. Buffalo stance är klar höjdpunkt, och en legendarisk klassiker. Finns mer bra men övriga skivan lever kanske inte upp till samma stilmix och höjder. Blir lite enformigt och låter rätt daterat. Kul lyssning och ser indfluenser i saker som kom efter.
Kommer lyssna igen: ja
Bästa spår: Buffalo Stance (Daniel)
Inna city mama (kiddo)
Betyg: D: 6 av 10 (3 av 5)
K: 6 av 10 (3 av 5)
Fattigmans Elton. Habilt hantverk, vissa bra låtar och melodier. Väldigt radioanpassat. Samtidigt lite identitetslöst, han försöker vara all over the place med sången och stilar. Drar åt radioskval och blir lite forgettable.
Kommer lyssna igen: nej
Bästa spår: just the way you are (d1)
Vienna (d2)
Betyg:
D: 5 av 10 / 2 av 5
D2: 5 av 10 / 3 av 5
Väldigt kluven lyssning. Rätt starka låtar, clean och krispig produktion, tydliga hooks och många hits. Text och persona är dock väldigt tvek och rätt tjatigt. Funkar i vissa låtar, men i längden blir det bara gnällig incel. Hatar även artister som gnäller om hur jobbigt det är att ha lyckats. Känns inte heller som att han säger så mkt med all sexism, ilska och homofobi. Till slut tröttsam stapling av nedsättande epitet som mest triggar dålig stämning än att säga något.
Kommer lyssna igen: nej
Bästa spår: Stan (D) / The real slim shady (D2)
Betyg:
D: 4 av 10 / 2 av 5
D2: 3 av 10 / 1 av 5
Det är en rockskiva. Varken mer eller mindre. Ganska anonymt, de bluesiga låtarna har lite mer personlighet. Finns frön av bra saker men blir väldigt blekt och segt. För svaga låtar. Inte direkt dåligt men förstår inte alls varför den här skivan är med.
Kommer lyssna igen : nej
Bästa spår: hot, blue & righteous (D)
/ La grange
Betyg:
D: 4 av 10 (2 av 5)
D2: 5 av 10 (2 av 5)
Kul lyssning. Musikaliskt och ”ambitiöst ”. Rätt spretigt, typ tre olika skivor. Alla funkar på olika sätt, men hade kunnat vara utan avslappningsmusiken. Gillade det instrumentala bäst. Kräver fler lyssningar.
Kommer lyssna igen : ja
Bästa spår: the big ship (D)(D2)
Betyg: D - 6 av 10 (3 av 5)
D2 - 7 av 10 (3 av 5)
Kul lyssning. Hundra procent bakgrundsmusik men mysig bakgrundsmusik. Känns som klichébilden av jazzskiva men just därför funkar. Det lite skeva i ljudbild och kvalitet hjälper till. Nostalgi-bait men bra sån.
Vill höra igen: Ja
Bästa spår: d - Pannonica
D2 - Ba-lue Bolivar Ba-lues-are
Betyg: D - 7 av 10 / 4 av 5
D2 6 av 10 / 3 av 5
Helt ok, men inte min grej. För släpigt och enformigt. Alla låtar följer samma formel - repetera en kort mening till bluesbeat 25-30 ggr. Connectar inte och blir inte så rolig lyssning.
Vill lyssna igen: nej
Bästa spår: d - im your hoochie coochie man
D2 - inget
Betyg, D - 4 av 10 (2 av 5)
D2 - 4 av 10 (2 av 5)
Bra början, svagare andra halva. Bra låtskrivande, rätt dynamiskt och personlighet ( jämfört med tidigare rocksskivor) . Planet caravan var bra. On the fence kring om Ozzy är så bra sångare egentligen.
Vill lyssna igen: nja
Bästa spår: d- Paranoid
Dw - paranoid
Betyg: 5 av 10 (3 av 5)
Dw - 5 av 10 ( 2 av 5)
Identitetslöst och inte minnesvärt alls. Varför är det här med?!?! Någon enstaka habil låt, men annars svagt, mesigt och basic.
Kommer lyssna igen : nej
Bästa spår: Love lives here (d/dw)
Betyg: d - 2 av 10 (1 av 5)
D2: 3 av 10 (1 av 5)
Ganska bra ändå. Gillar sång, bra låthantverk. Rätt varierat. Har mer personlighet än plain-rocken som brukar dyka upp. Blir ibland väl flummigt. Hade funkat ännu bättre i bil.
Kommer lyssna igen: ja kanske
Bästa spår: d- pale blue eyes
Dw- after hours
Betyg: D- 5 av 10 ( 3 av 5)
Dw- 5 av 10 (3 av 5)
Bra! Låtarna, röst och karisma. Starkt album! Betydligt bättre än när snubbarna gör samma sak. Ibland blir det musikaliska lite väl 70-funkigt.
Vill lyssna igen: Ja!
Bästa spår: d- somebody who loves you / dw- love and affection
Betyg: d- 7 av 10 (4 av 5)
Dw- 9 av 10 (4 av 5)
Ibland bra, ibland rätt jämntjockt, både i produktion och sång. Men sen dyker en bra melodi upp och då blir det bra, men sen slår det över i gnälligt och då blir det tråkigt. 2-3 starka toppar sen albumspår typ.
Lyssna igen?: bara hitsen
Bästa spår: d - Malibu
Dw- Northern star
Betyg: d - 5 av 10 (2 av 5)
Dw - 5 av 10 ( 2 av 5)
Svag motown. Var är hitsen?!?! Ok sound men trött och sång stundtals svajjig. Inte tillräckligt psykedeliskt heller om det var dit de ville. Tog sig lite på slutet
Lyssna igen: nej
Bästa spår: i gotta find a way
Don’t let him take your love from me
Betyg: d - 4 av 10 (2 av 5)
Dw - 3 av 10 (2 av 5)
Stark singel ojämnt album. Titelspåret är överlägset och känns eget och nytt. Albumet mer standard och albumspårigt. Undantaget How can you mend a broken heart, den var svinbra!
Lyssna igen: bara på hitsen
Bästa spår: D- let’s stay together
Dw - let’s stay together
Betyg: d- 6 av 10 (3 av 5)
Dw - 5 av 10 (2 av 5)
Nej det här behöver man inte höra innan man dör. Kanske var bongotrummor och elgitarr en kittlande kombo på 70-talet, men inte nu. Dessutom, väldigt lite bongo för något som kallas bongo-rock. Och alla bongosolon låter typ likadant. I slutändan ibland helt ok filmmusik från 60-/70-tals pasticher. Men ärligt , vad kommer sen, panflöjtscovers?!
Vill lyssna igen: nej
Bästa spår: Apache
Betyg: d - 2 av 10 (1 av 5)
Dw - 4 av 10 (2 av 5)
Helt ok ändå, bäst när det är kör och gospel. Sämst när den är slow-bluesig. Gillar röst ändå. Och som helhet lite roligare än the average man med gitarr.
Lyssna igen: kanske
Bästa spår: D - Love the one you’re with
DW- we are not helpless
Betyg: D- 5av 10 (3 av 5)
DW - 5 av 10 (3 av 5)
