1001 Albums Summary

Livealbum med de största hitsen. Riktigt bra live-versioner! Kanske under deras peak. Låter rejält tight. Framförallt Master of Puppets, Enter Sandman och One.

Riktigt nice. Stökigt, jazzigt, rockigt. Lite steely dan-vibe.

Det är abbey road liksom

BRA SKIT

Härligt experimentellt musikaliskt. Ibland lät det som Michael Bublé på LSD, vilket inte var helt fel.

Stabilt Bob-album med låtar jag inte hade hört tidigare, trots att jag lyssnat mycket på Marley under uppväxten. Stir it up klart bäst, men det är nog mycket nostalgi som talar där. Svårt att betygsätta Reggae, det är ju trots allt vad det är och det mesta blir ju ganska lika samma.

Hade igång som mysig bakgrundsmusik. Ingen låt jag kände igen sedan tidigare, men det distinkta soundet gör ingen besviken.

Inte mitt favoritalbum med min kära fars favoritband. Däremot är Beautiful Day en jävla topplåt som aldrig gör mig besviken. Den bygger upp och är så otroligt mycket hype på något märkligt vis. Kanske för att den var med i en klassisk youtubevideo som var en av de första jag såg. Totalt sett ett habilt album, men endast en riktigt stark låt och resten känns som klart utfyllnad.

lyssnade en låt men det var såklart inte min kopp te

Riktig stämningshöjare! Bra, homogent sound på hela skivan. Väldigt lounge-jazzigt och lekfullt generellt. Smooth Operator och Why Can't We Live Together var bäst. Sammantaget ett riktigt härligt bakgrundsalbum med rejäl 80-talsvibe.

Första låten agerar ett långt intro till en jävla KLASSIKER i form av Black Magic Woman. Otroliga Guitar Hero 3- flashbacks. En helt fantastisk låt såklart. Resten av albumet följer egentligen samma stil. Ganska unikt album!

Klassiker. Det är lite segt att lyssna på just eftersom att det är lite sval kvalitet på ljudet och att de låtar han spelar är ganska monotona ur en instrumental synvinkel. Däremot innefattar konserten den bästa versionen av "A Boy Named Sue", och den härligaste versionen av "San Quentin". Det är ändå klass.

Em's första. Klass hela vägen, men albumet är lite före min tid och jag hoppade inte på tåget förrän samlingsalbumet Curtain Call. Still good tho