Fruktansvärt dålig musik. Introspåret var okej, likaså hearts of glass som ändå håller. Den klyschiga one way or another kände man igen men fick en samtidigt att vilja skära sönder sina trumhinnor. En dålig start på den här hemsidan faktiskt. Ger det 4/10, återkommer helst inte.
Skitbra album. Älskar de långa låtarna och de utdragna instrumentalerna. Cool intervju på slutet. Förstår att detta varit inflytelserikt och det låter verkligen före sin tid 7/10
asså det är ju svängigt och jättebra låtskriveri men samtidigt mår jag riktigt skit av att lyssna på det. lite som en köttfärslimpa på det sättet, gott men också oerhört äckligt i sin form.
Riktigt bra jazz. Som oerfaren jazzlyssnare är det inte alltid så lätt att uppskatta alla nyanser, men man hör att detta är kvalitet. 7/10
Jag vill ju gilla detta för det är uppenbarligen fruktansvärt bra låtskriveri och produktion. Samtidigt känns det som resultatet av att man frågat AI om att skapa ett ”70-talsalbum”. På ett sätt är väl det bara ett bevis på dess genialitet. 6/10 (med vissa riktiga höjdpunkter)
Helt sjukt att man lyckades göra världens mest inflytelserika genre baserad på en och samma låt. Nämen allt låter ju verkligen likadant. Det här känns helt enkelt före min tid. 4/10
Pallar inte en till från musikens sämsta era. Tycker denna hade lite mer energi i sig dock jämfört med richard eller vad hsn hette. Kan sträcka mig till 4/10
Minst sagt experimentellt på gott och ont. Hade inte satt på detta men det är samtidigt intressant att lyssna på. Solid 6/10
typ första albumet jag genuint gillar sen isaac hayes. hippie känslorna är starka och det är uppenbart att mac demarco kopierat picture book 8/10
Många låtar är intressanta, men för mig svårlyssnade, andra är mästerverk. Jag hör visionen och påverkan detta haft. Låter friare än mycket annat på den här tiden. 6/10
känns som the original male manipulator musiken. men bra dock. stabil 7/10
smärtsamt 80-talskt. Kändes ganska tomt och trött dock förutom storhitten. 5/10
äntligen något bra. älskar känslan och råheten, inge jävla hux flux här är det rakt på sak. mycket härligt. vissa låtar känns lite likadana vilket drar ner betyget men ändå 8/10
gillade denna jättemycket. känns verkligen som något jag genuint hade kunnat lyssna på. härligt långa och dynamiska låtar som smidigt flyter in i varandra, och älskar soundet! 8/10
Tycker att soundet är coolt och känns fräscht och nice att lyssna på. Men låtarna kändes inte särskilt speciella. Ingen som verkligen fastnade på huvudet. Men om jag var en angsty tonåring som hatade livet under 80-talet hade detta nog gått desto hårdare. 6/10.
Återigen ett sånt album som uppenbarligen är ett mästerverk och jättestort men som inte riktigt lyckas beröra mig. Känns lite väl smart och genomtänkt för att faktiskt kännas intressant. Inga låtar som fastnar heller. 6/10.
Lite för bluesigt och tidigt rockigt för mig. Men återigen hör man att det har något. 6/10
Klarar tyvärr inte av orgel i rockmusik. Vilka tror ni att ni är liksom. Kyrkokören? Nej tack. Det här är på gränsen av vad min sköra hjärna klarar av innan jag skriker om satans ande. Fattar moralpaniken när jag hör detta. Lägg ner pojkar 5/10