1001 Albums Summary

aw yep

kan se lite proto-gorillaz från Albarn. inte dåligt, men för långt :(

steely dan gjorde det bättre och roligare

gillar titelspåret, allt annat var ganska tråkigt

general british punk ambiance. säkert nåt viktigt som kommenterar samhället eller nåt, men gjorde inget för mig. perfekt längd dock, mer och man skulle blivit väldigt less på det

punksax, aningen sexigt

exakt vad jag förväntade mig med u2s rykte, stabil rock, men inget mer :|

weird, najs :)

massa stora känslor

kul weird psykrock, hade varit bättre med mindre jobbig panorering

lite najs idéer, men blev väldigt tråkigt, känns som att meningen är att lyssna på låtar o inte album :( bra låtar, dåligt album

en formula som jag inte är särskilt förtjust i och har gjorts av många andra, med riktigt tråkig sång över. dock väldigt bra tone och sound

lite mindre spännande än jag hoppades på, men fortfarande beach boys

This is Kendrick showing up at a jam session, rapping side by side with some of today's greatest jazz, soul and funk musicians who all have great ears for collective improvisation. It gives the feeling that every musician was just asked to do their thing and then just hit record. Lyrically Kendrick is exploring the struggles of a black man in modern day america, being personal but still giving a holistic picture of an issue larger than any of us Possibly the greatest album of all time.

vilset trevande i musik form, de verkade inte kunna bestämma sig för vad de ville göra. det här var dåligt.

mmmm

abb

inget speciellt

ganska najs

storbandsjazz med extra afrikansk och karibisk rytmik :)

gött att sitta i ett groove länge o verkligen gosa in sig i det

nära 5 väldigt mycket känsla, fint arrangerat, bra dynamikkänsla, texter, ljuddesign, snygg performance. allt väldigt bra och välavvägt

fanns mycket bra, men kände mig lite skriven på näsan textmässigt :/

beatles fast sämre :|

borde gilla det mer med tanke på hur mycket det påminner om både The Aeroplane Over the Sea och Twin Fantasy, men men. ändå lite som var riktigt najs :)

tyckte att de mindre punkiga elementen kändes aningen malplacerade, den "rena" punken var det väl inget fel på, men inget speciellt heller...

gillar, väldigt mycket känsla. de lutar sig in i det fula och kaotiska och ber inte om ursäkt. jag gillar verkligen soundet. saknar lite tydlighet i vision så velar mellan 3 o 4

inte jätte förtjust i stilen, dessutom ganska intetsägande :|

väldigt bra hela vägen igenom, hade lite svårt för några val gällande ljuddesign och sången gjorde stundtals inte resten av elementen rättvisa, men det är relativt små saker.

riktigt bra, har liksom inget att klaga på, men fick inte den där wow-känslan som man får av det allra bästa

en extremt udda upplevelse, hade lite svårt för vissa grejer, men det fanns mycket jag gillade, står mellan 3 o 4

lite besviken, kändes inte så inspirerat, men inte rent ut dåligt

the beatles gör beatles grejer, lite varierande kvalitet på just det här albumet

har problem med mycket av ljuddesignen. "grooven" känns ofta stolpiga och påtvingade. det känns som att sångaren bara halvhjärtat sjunger, känslan är på 40-60 %, vilket är så mycket värre än under 25.

hjälpte mot flytt ångest

coola mörka grooves och ursäktslös commitment

FANTASTISK ljuddesign, både på instrumen- och helhetsnivå. jättebra dynamik kontroll. grooven känns naturliga, trygga och vackra i sin enkelhet. fina melodier texter som inte verkar dåliga, försöker tänka ner den här till 4 men det går inte.

kanske bara är så att jag har svårt för brit-pop. gillar inte riktigt ljudlandskapen eller egentligen hur något av instumenten låter. dessutom låter varje sångare som att de bara klagar över att de fick ärtor till maten, extra mycket sånt i det här

these cats do have the blues

välgjort, men första delen talar verkligen inte till mig, men det växer, de sista låtarna blir liksom ganska bra, svårt att ge en siffra

väldigt bra, snygga låtar liksom, Damon Albarn är en riktigt bra låtskrivare och vet hur man utnyttjar typ alla musikaliska aspekter på ett bra sätt. en bra helhet, känns koncist och komplett. bra performance från alla musiker över hela albumet. saknar det där lilla extra för en femma

väldigt välskrivet, men känner att själva spelandet inte riktigt är helt där alltid, som att de har skrivit saker som är lite för svåra för dem. stundtals väldigt burkigt ljud, låter som att det kommer genom en konservburk, speciellt i basen. bra, men kunde varit mycket bättre

kul grejer, njöt av det

riktigt bra arrangerat, inget superspeciellt men helt ok till bra utöver det. typexempel för en 4/5

inget gott tecken när man är trött på ett album halvvägs igenom andra låten. sen när det väl kommer nåt nytt känns det fel, låtarna var inte dåliga (inte superbra heller), men albumet var det

ett av de bästa albumen någonsin, alla låtar och delar helt klockrena.

en hel del spännande grejer, coola ljud och dynamik. dock en del mindre bra också. overall verkligen ok.

gör inget för mig men inte dåligt

jättebra, så mycket känsla i allt, Amy ger verkligen allt (känslomässigt) i sången och bandet matchar henne med samma precision, de menar varje ton de spelar och hur de spelar dem. de är helt sammansvetsade i groovet och man kan inte annat än hänga med. det flörtar med en femma, men sparar på dem

mycket bra, ambitiöst, dynamiskt, mäktigt, känslosamt.

tungt, fett avtar lite mot slutet och de softare låtarna är inte alls lika bra

det här lider lite av sin egen kvalitet. på grund av hur hög nivå av konstnärskap det finns blir de stunderna då det inte riktigt räcker till så mycket lägre, har svårt för vissa tillfällen när jag känner att element inte matchar med varandra, konkret exempel är flera tillfällen när basens tone och spel inte matchar, tonen båda elementen är för intensiva för varandra, vilket gör att inget kan skina, flera tillfällen då valen gör att man inte riktigt vet vad man ska lyssna på. MEN väldigt bra musik, fantastisk kreativitet genom hela albumet i alla parter

saknar lite i performance plus gillar inte när atleticism är idealet i musik. bättre än deras första, välproducerat, skrivet och designat. gillar skolåda-tonen från Steve Harris

fantastisk NYC produktion, bra text. man kan verkligen höra new york DNA genom hela albumet

stevie.

får en att röra på höfterna och det känns som minimum, men också typ att det inte går att önska sig mer. det gör ett bra jobb med vad det försöker, men är inte speciellt ambitiöst.

det här är att leka musik på bästa sätt

get funked from outer space

blues fast saknar känsla, svårt att koppla bort tanken att det är whitewashing av blues

det finns inte riktigt nåt som utmärker det här från en massa annat som låter likadant, det har är bara... bättre än resten, men känns inte speciellt ambitiöst

najs, groovigt. gött spel, speciellt bas. har typ inget negativt att säga, men inget som tog mig heller