1001 Albums Summary

fantastiskt höstalbum

de låtarna som är bra är riktigt bra, vissa blir lite långdragna och repeterande.

vissa enstaka låtar är bra men för det mesta känns det som att lyssna på någons vocal stims..

kunde inte lyssna klart. gillar Miles Davis men det var för kaotiskt för mig

Många bangers som höjer betyget markant 👍: One World, So Far Away, Money For Nothing, Ride Across The River 👎: Walk of life, diggar inte riktigt dansbands-soundet

Tyvärr dödstrist. Thom Yorke har en lidelsefullt gnällig röst på detta album, trots att han har stor potential. Finns så många andra band där ute med samma sound fast mycket bättre. Individuellt så hade jag kunnat lägga till några låtar i spellistor men albumet i helhet är tråkigt och känns en aning pretentiöst.

Älskar 10/10 precis min smak, kan lyssna på det om och om igen Minuspoäng för misogyna texter men eftersom jag för det mesta ignorerar låttexter när jag lyssnar på musik så kvarstår mina 5 stjärnor.

Jag skulle vilja ge detta album 2,5/5. Skickliga musiker men kanske inget jag lyssnar på igen. Inslagen av flera minuters skrapiga grusljud som är så typiska för ambient musik är inte riktigt något för mig. Ett album som försvinner i bakgrunden medans man pysslar med annat.

Jag diggar det här! Jag har inte så mycket att jämföra med eftersom jag inte lyssnat så mycket på sitar eller indisk musik. Det är en uppskattad omväxling från att bara höra västerländsk musik som använder sitaren för att få in en österländsk touch. Istället får vi nu höra den indiska motsvarigheten, en tolkning av västerländska låtar med sitar istället för gitarr. Albumet i sig blir lite tröttsamt att lyssna på från början till slut, det blir istället något jag har i bakgrunden på lägre volym när jag pysslar med annat. I övrigt: trallvänliga, bekanta melodier med ett roligt sound! Kul! Jag vill lägga poängen på typ 3,5/5, men det landar på en fyra tack vare Anandas musikaliska skicklighet och det vackra omslaget. Bonuspoäng för att jag älskar instrumental musik. I helhet känns albumet som en vacker klenod att visa i en monter. Svårt att placera vad det ska fylla för funktion, men vackert är det från alla håll.

Känner samma som för Aretha Franklins album, bara rent otroligt svängig musik som är omöjlig att inte stampa takten till!

Jag uppskattade detta album mer än vad jag trodde att jag skulle, förmodligen för att jag hade riktigt låga förväntningar. Fortfarande för gnälligt för min smak, och lite för deprimerade. Ingenting jag kommer lyssna på igen men jag uppskattar den musikaliska talangen som bandet har. De mer fartfyllda låtarna gav albumet mer tryck än "In Rainbows". 2,5 svaga stjärnor.

meh

Jag försökte vara så neutral som möjligt när jag började lyssna, framför allt när jag aldrig lyssnat på hela albumet back to back. Ett musikaliskt mästerverk. Fantastisk struktur på albumet. Gåshud.

Ska vara helt ärlig: jag älskar Bowie, men har väldigt svårt för den experimentella jazz-delen i detta album. Han sjunger rent ut dåligt i vissa delar. Inte alls lika bra jämfört med hans tidigare album. Albumet har trots det en speciell plats i mitt hjärta eftersom det är Bowies avskedsgåva till världen, och albumet har gjort ett otroligt starkt avtryck. Detta förmildrar dock inte slutbetyget. Blackstar är inte något jag frivilligt skulle lyssna på för att hag njuter av albumet rent musikaliskt. Pluspoäng för Lazarus.

Bara bangers. Härlig variation på låtarna och lämnar en riktig feelgood-känsla

inte alls min smak.

Inget jag lyssnar på igen men är glad att ha hört albumet. "Lagom" experimentell jazz för min smak. Trevliga överraskningar.

Helt omöjligt att lyssna på detta album utan att röra en min. Jag teleporteras omedelbart till en helt annan plats med detta i lurarna. Jag fascineras av att man kan höra hur denna musik är urmodern till så många moderna genrer vi har idag. Fantastiskt album. En liten poäng tas av då jag upplever att man blir "mätt" på musiken efter ett tag, inget jag hade lyssnat på om jag är upptagen med något, utan det här måste man sitta ner och njuta av i lugn och ro, alternativt lyssna på under en rask promenad.

Inget minnesvärt album. Inte dåligt heller men gjore absolut inget intryck på mig.

Starka, gripande texter. Musiken är som en varm, sorgfylld kram. Gåshud hela vägen. 👍: For My Lover

Jag har blandade känslor kring detta album. Alla låtar separat håller god kvalitet, vissa bättre än andra. Tyvärr är hela albumet en ofärutsägbar mishmash av låtar, det känns som att jag har satt någons Beatles-spellista på shuffle. I samma anda är albumet på tok för långt. Jag hinner bli trött i huvudet innan jag ens lyssnat på hälften. Två besvikna stjärnor, för rent musikaliskt är låtarna så catchiga.

Meh. Hela albumet känns som "bandet spelar än fast alla gäster har gått hem". Hade önskat bättre sång. Liten pluspoäng eftersom den musikaliska delen ändå håller nivån och inte är direkt dålig. Dvs jag kan ha på albumet i bakgrunden när jag pysslar med annat utan att vilja slita ut kontakten. 1,5/5

Lite gulligt, men väldigt gnälligt album. Blä. 1,5 rundat upp.

Dramatiskt, kraftfullt och fantasifullt. Älskar.

Han KAN ju sjunga bra. Varför gör han inte det på alla låtar?? Många bra delar dock. Allmänt mysigt album i övrigt, jag gillade det. Får jag bestämma lyssnar jag hellre på Steely Dan dock.

Inget som sticker ut. Jättebra sångröst.

Vilken rivstart på albumet! Första halvan får mig att känna mig otroligt cool, andra halvan är meh

Äe jag hade svårt för detta. Inte dåligt men inte min smak.

Talking Heads pt. 2: electric boogaloo Nej tack

Fan alltså. Jag älskar biggie och detta album är inget undantag. Hög deppfaktor på albumet, jag får verkligen känslan av att jag håller örat mot en smutsig tapetserad lägenhetsvägg och tjuvlyssnar på grannarnas hastigt förfallande/kaotiska relation. Hela albumet känns som en livskris. Grymt inlevelsefullt. Och tragiskt. Tyvärr dras kvaliteten ner kraftigt av alla tramsiga skits och misogyna texter. Jag har lätt för att ignorera texter i låtar men det här dansar på cringe-territorium och då kan inte ens jag blunda för det. 4/5.

Väldigt bra pepp på gymmet. Känner mig som en riddare på uppdrag att rädda en mö i nöd. 10/10 gitarr

Groovy! Det är det här jag hade viljat höra från The Beatles!

Finns 1000 andra band med samma sound. Soundet i fråga är det däremot inget fel på.

Min tuppkam växte tillbaka lite :) Gillade musiken, men på tok för långt album, blir trött i huvudet av att sträcklyssna. Svårt för "spoken word"-musik tyvärr, det tar ner betyget till en tvåa

Idk jag fastnar inte riktigt för The Smiths men det här uppskattade jag :)

Om robotar kunde ha bdsm-partyn hade detta albumet varit obligatoriskt för ändamålet. Jag börjar förstå varför jag inte lyckats fastna för NIN tidigare och detta album fick mig att ändra uppfattning. Enstaka låtar presterar inte jättehögt men sammansatt i ett album uppskattde jag hela lyssningsupplevelsen mycket mer!

Gud så svårt att betygsätta detta. Jag älskar vissa låtar av The Stooges men ingen låt stack ut på detta album. Jag blev trött i huvudet och hade svårt att hålla fokus. 1.5.

Ett av de få albumen då jag tar hänsyn till vilken påverkan albumet har haft för både musikvärlden och världen i allmänhet. Ett legendariskt startskott för punk-eran. Stor respekt för detta. Musikaliskt får albumet en trea då jag har svårt för sångarens röst.

Jag är ledsen men jag blev uttråkad. Finns annat jag föredrar att lyssna på som tillfredsställer.

Hög mysfaktor. 3.5/5 rundat upp

Den här cirkusen har spårat ur.

Alltså jag har inte lyssnat klart på detta för det tar alldeles för lång tid. Det jag hört hittills är det inget fel på, bättre än The White Album faktiskt men jösses allt smälter bara ihop till en mishmash och jag har svårt att välja favoritlåtar. Typ 2,5 rundat upp.

Glatt överraskad! Känns som något jag hade gillat som liten.

SÅ NÄRA en fullständig femma, men "I Believe" drar tyvärr ner det med en halv poäng. Frustrerade.

Bara ett bra album! Dryper av 70-tal. Funky!

Groovy! Typ 3,5

Älskar Bowie. Det här albumet stack tyvärr inte ut speciellt mycket. Saknar hans karaktäristiska sound.