1001 Albums Summary

Slickt. Genomarbetade kompositioner, om än några som bärs upp av produktionen. Superskickliga musiker såklart. Inte riktigt min kopp.

Rockopera. Finner mig själv fundera hur bra Springsteen skulle gjort albumet. Är det Steinmann eller Meat Loaf som är genier här?

Satan så bra stundtals. Indie rock n roll är en jäkla anthem. “I’ve got soul, but I’m not a soldier” Soundet finns där, men låtarna kanske inte alltid bär. Fortfarande superbra.

Nostalgi. Rick Rubin hörs. Intressant hur det hörs att senare band som Refused och RATM måste inspirerats av detta.

Evans, LaFaro och Motian är du fruktansvärt samspelta. Som en maskin som jammar lös. Bland det bästa albumet jag vet. Extra starkt med tanke på att LaFaro omkom 11 dagar efter inspelningen.

KR är bra. Kanske Stones bästa. Men väljer så många band före RS.

Ett band jag haft på radarn, men inte lyssnat på mer än någon låt. Bra sound, lite ojämn. Vackert sound

Nytt för mig. Älskade starten. Håller inte helt igenom. Avslutas vackert med Frith/Void. It’s time to put God away.

Starka spår!

Blues. Några starka spår, men lite spretig, mycket pga upplägget med gäster. Starkast när han är ensam och är avskalat. Skulle skippat gästerna.

Bowies uppföljning till Ziggy Stardust. Hans rock n roll är kvar, men varvat med andra genrer genom skivan. Inget från Bowies 70-tal är på något sätt svagt, men det är svårt att inte jämföra med ZS

Tryggt

Oväntad bra start. A-sidan trevlig med inspirationer från Hendrix och the Doors. B-sidan haltar mer

Lou Reeds partner i Velvet Underground. Inte rolig alls. Stundtals rätt mediokra arr och sången känns oklar. Ganska långt ifrån nivån med VU.

Vilken trevlig överraskning! Deras stämsång är så tight de det låter som en röst. Klart det hjälper till att de är bröder. Kan lyssna på det här hela dagar.

Wow! Kände inte för hip hop idag, men vilka beats! Ron Carter på en låt!!! Jazz och rap i en skön mix.

Allt jag vill ha från ett album. Perfekt.

Shoegazing. Brett. Stämningsfullt snarare än välkomponerat.

Bra sång och så. Ganska tråkig rock. Låtar som inte handlar om någonting.

Håller så fruktansvärt bra. Något som slår mig är hur sömnlöst det funkar med 3 leadsångare. Uppfriskande men naturligt.

Svårt med ex-Beatlarnas skivor. Inget blir lika bra, men här finns ändå bra kvalitéer. Hade det skurits lite hade det varit ännu bättre.

Trevligt. Mycket kvar från Simon and Garfunkel, och inte än i utforskandet med Graceland några år senare. Lite jazziga toner dock.

Rod.

Det här är jag ju svag för. Country without the twang. Det svåra med det här ör ju att det produceras så enormt mycket i staterna. Vad gör detta unikt? Jag vet inte riktigt, men det är vackra låtar och bra framfört. Är det ett album jag kommer minnas?

Willie gör en platta med jazz- och popstandards. Fint såklart, men behövdes den? Fantastiskt stundtals.

Mäktigt. Jag gillar detta album och har gjort sen det släpptes. Inga mästerverk kanske, men genomgående tydligt att det är Bowie. Vetskapen att han här har 2 1/2 år kvar i livet gör att texterna träffar ännu hårdare. I första spåren finns tydliga referenser till att livet inte är evigt.

Inte dåligt. Men inget jag saknat. Finns kanske två låtar som något. Resten är ett relativt skönt bakgrundssällskap.

Fantastisk roligt att höra. Trots att jag ser mig själv som ett Beach Boys-fan hade jag missat detta. Behövdes den? Nja. Men fick det mig att le? Absolut!

För långa låtar och för navelskådande. Helt rätt helt enkelt.

Svårt att gå fel med Stevies 70-tal.

Inte mycket rätt här.

Välproducerat! Svårt att inte le när jag lyssnar på detta.

Som musiker i coverband har CCR ibland ett dåligt rykte och många av deras låtar dräms mest av. Men varje gång jag faktiskt LYSSNAR så fattar jag allt. Bra låtar, fantastiska musiker, grymt sound. Och detta är ändå långt ifrån deras bästa album!

Länge sedan. Minns varför jag trodde de skulle bli ett nytt Radiohead. Fint!

Det var väl egentligen här allt rasade igång. Den helt klart bästa, förutom de "stora" kommande. En preliminär ranking skulle när jag skriver detta kunna se ut så här: 1. Abbey Road 2. Sgt. Pepper, 3. Revolver 4. The Beatles 5. Rubber Soul 6. A Hard Days Night. Skulle nog sätta en femma på topp 5, och bara för att det här är en 4 betyder inte det att den inte är ruskig viktig.

Vad kul att få lyssna på Jimmy Smith! Spelar så jävla bra bas 😅

Dra åt helvete vilket flow.

Har väl aldrig lyssnat på TN egentligen. Så bra riff, produktion och röj. Tror att det fastnar på leadsången, och kanske melodierna. Som om det hade varit till Nicke Andersson eller Pelle Larsson på sång så hade det varit en femma.

Måhända kanske inte lika hittig som Dookie, men skitig och härlig. Sprundet har väl inte åldrats med värdighet, men jag minns ju hur det den kändes.

Wall of sound. Spector må vara skogstokig och en bedrövlig människa. Men här kunde han.

Vikten av Little Richard kan nog inte överskattas. Epicentrum för den den pandemi som kom att bli Rock n Roll och senare all populärmusik som följde.

Några trevliga spår. Damaged goods är en femma. Albumet håller inte mitt intresse rakt igenom.

Svårt att inte uppmärksamma jämnheten i detta album. Bara bra låtar? Det som, lite orättvist, talar emot plattan är att det är jämntjockt. Och sett till hela karriären är det lika lika. Brian Johnson är lysande.

Herregud. Vilken ton och flöde Getz har. En klassiker av en anledning.

Aldrig tagit mig av PJ. Hört duetten med Yorke, som är fenomenal Skulle nästan kunnat vara ett Yorkealbum på något sätt.

Jag var inte riktigt på humör för denna. Bowie lyfter.

Stabilt popalbum. Lite svårt att förstå hypen, åtminstone baserad på detta album. Inget extraordinärt.

Fruktansvärt strak A-sida. Bra balans på den punk/funk de haft tidigare och den poppigare framtoning de kom att få i framtiden.

Så otroligt många bra spår.

Oj, vad överproducerat detta var. Jämför med RATM eller andra. Hade varit kul att höra demos eller mer liveinspelning

Håller så fruktansvärt bra!!!

Love this with the 1001. This is not something I have listened to, and would never look up myself. Lovely! What's up with the ping pong noises on David Watts?

Had this record as a safe voice when it was windy outside. Fantastic songs.

Don't know what I can say about this record that hasn't already been said. Masterpiece.

Nice listening. Elaborate arrangements and superb efforts from the musicians.

Is it Elvis who simply because of his whiteness made the breakthrough he did or is it something more. I think a lot pales when you compare it to the originals.

Simply nice. Really nice.

Är jag tacksam för allt bandet gjort och vilka som inspirerades av detta?Absolut! Tycker jag om det? Det är ok!

Simply an amazing debut

Iconic

Some really nice songs. What a flow! I’ve been thoroughly listening on more rap and hip hop records during this journey than maybe I’ve ever done before. What’s up with all the skits?

Screaming and loud. High and low. Sometimes masterful, sometimes mostly strong volume.

Lätt industriellt? En band jag endast känt till till namnet. Jag tycker bara att det är så… ointressant.

Doesn’t deserve all the one stars here. Is it a masterpiece? No, but it’s a fun listening and I feel that the love and flirt with jazz is genuine.

First audition for me. So nice to go hear one from the classic period of Stevie Wonder. Two years before Songs in the key of life. Incredibly consistent quality right through.

A full album containing only one song. It’s a pretty good song though n

Rätt otroligt ändå att det håller så pass bra som det gör

Genomgående bra!