1001 Albums Summary

För gudfruktigt. Och för lite trummor! Ge mig dom bra låtarna och behåll resten.

Stadig sydstatsrock men jag tycker Billy Gibbons borde sjunga på alla låtar som han gör på La Grange. Solot på La Grange är 5/5. Balladen på mitten av plattan suger.

Maiden med Di’Anno är lite som Sabbath med Dio: Låter inte som det ska, men låter ändå bra!

Svag trea. Konstig robotisk produktion på hela plattan som funkar på vissa låtar men som får andra att låta skit. Legs var bra, Bad Girl var usel!

Tror det är så här alla band idag vill låta.

Ett fruktansvärt starkt poprock-album med en låt som kanske har den bästa refrängen som någonsin gjorts. Ibland får man bortse från de tidsenliga syntarna. Det här är obligatorisk lyssning!

Inspelat på tre dagar! I sin helhet en häftig platta med några av deras bästa låtar. Jävligt coolt och mänskligt sound, men en del (framförallt andra halvan) känns halvfärdigt och lite spretigt.

4/5 även om David Lee Roths röst ibland kommer i vägen för en rolig lyssning. Eddie är så jävla grym på den här plattan. Speciellt dom fem första låtarna rockar!

Lyssnade med en hörlur mannen det va fucked up.

Ganska najs, några låtar som åkte in på 70-talslistan på Spotify.

Tyvärr gjorde det här albumet inte så mycket för mig… Synd att allt inte är lika bra som introt på Money For Nothing!

Lyssnade på den direkt efter Exodus. Exodus är såklart bättre, men det här är också bra! Speciellt 4-5 första låtarna.

Tack mamma och pappa för att jag fick lyssna på det här som barn! Några väldigt tveksamma texter men satan vilka riff…

Najs. Man hör på vissa låtar att dom var stor inspo för Nirvana. Tycker deras tidigare EP och singlar är ännu bättre!

Blytung feminism! Älskar tjejer!

Den sjukaste line-up av musiker för ett rockband typ någonsin innebar att vad som helst var möjligt för Yes mellan 1971 och 1972. Här testar dom gränserna och når jävligt långt, men inte hela vägen som på Close to the Edge. Roundabout och Heart of the Sunrise är peak prog-rock.

Velar mellan en trea och en fyra, men det blir 3/5 p.g.a. Det finns mycket annan post-punk jag hellre lyssnar på.

Nästan en femma, men han skulle inte haft med låtarna med orkester.

Okej låtar och hon sjunger snyggt men töntig produktion som med det mesta från 80-talet. Kommer inte lyssna om!

Det är få som gör det bättre!

LÄTTMJÖLK HUR kan det här albumet blivit så framgångsrikt? Var dom snygga eller?

Bra, men alldeles för städat! Skulle velat höra hur det låter live. Revolution 1993 var jävligt najs!

Okej, så dom släppte 3 album på ett år och varannan låt på varje album är en hit. Det är ju inte konstigt då att folk vill att man ska spela Creedence, eller?

Skön blandning av folk, country, psych och till och med lite jazziga inslag! Byrds är typ underskattade?

Såklart skitbra, men sett till hans standard kan det vara så mycket bättre än det här.

Random take men om man låtsas att det är Svampbob och Patrik som sjunger och spelar så blir det ännu bättre.

Är egentligen inte världens största fan av The Doors men L.A. Woman och Riders of the Storm är så jääääävla bra… Och resten av plattan är mer än okej, flummig blues med coola orgel-solon.

Extremt statiskt album som säkert lät hur coolt som helst på 70-talet. Har väl inte åldrats jättebra… Nåväl!

Nästan en fyra, men det är för många låtar mitt på plattan som är alldeles för lätta att glömma bort. Plus att det är ganska töntigt med alla fantasyteman. Men Queen är Queen!

Sååååå många klassiska låtar på den här plattan. Transporteras tillbaka till ettan i gymnasiet så fort jag hör dom. Dock riktigt tråkigt album-omslag.

Ett bra album som tyvärr inspirerat mycket usel musik som kommit efter.

Dom första 4-5 låtarna är bra, men andra halvan är ganska seg och man börjar tröttna långt innan skivan är färdig.

KEN LEE!!!!!

Klassiskt album, inte lika bra som jag kom ihåg det men bra grooves och cool snubbe som sjunger.

Bitvis asbra, bitvis jättestökigt. Den 11 minuter långa låten om bajs drar ner betyget rejält.

Coola killar, men det här var inte bra. Riktigt trött album, efter fjärde låten ville jag att skivan skulle ta slut.

En riktig crowd pleaser. På andra halvan tänder det till.

Klassiskt jävla album.

Sjukt bra, speciellt låtarna med reggae-inslag. Skivan hade gärna fått vara lite råare, då hade den varit 5/5.

Som Frank Sinatra på prozac. Verkligen ingenting för mig, men kul med artister som gör sin egen grej. Sista låten tyckte jag dock var riktigt bra!

Sjukt släpp 1984! Hade nog diggat det mer på en annan dag, just idag gjorde det inte så mycket. Lyssna på ”Heaven or Las Vegas” istället!

Solsbury Hill och Modern Love är verkligen skitbra låtar, men i det stora hela är albumet ganska schizo. Det känns ofta som att han försöker låta som andra artister från samma era och att han inte hittat sin egen grej än.

Ett av de bästa rockbanden någonsin på en av de bästa live-plattorna någonsin. Vad kan gå fel?

2008 lyckades Fleet Foxes göra folkmusik trendigt igen med hjälp av några riktigt välansade skägg och ett album med ungefär lika många catchiga låtar. Tycker dessvärre att tidens tand varit hård mot den här skivan… Många låtar känns som fillers, och ibland blir soundet lite för poppigt för mig. Men de bra låtarna är fortfarande riktigt, riktigt bra.

Ett album som nog bara kan uppskattas av inbitna Beatles-nördar. Albumet har en ganska häftig DIY-känsla (han spelade in alla låtar själv i sitt hem) men det mesta känns typ halvfärdigt. Han borde nog ha skitit i att släppa allt och gjort en singel eller två istället. Jättekonstigt att ha med exakt samma låt två gånger, en med sång och en utan. Ska man sjunga med den andra gången eller? Fattar inte.

En ganska solid rockplatta. Lite spretigt men bra refränger. Albumet peakar när Paul Stanley sjunger ”First I drink, then I smoke” i Detroit Rock City, det är så jävla fett.

5/5 men det betyget går lika mycket till Keith Jarrett som det gör till just den här plattan. Helt sjukt hur en människa kan gå upp på scen och improvisera fram ett sånt här verk.

Ett så jävla bra debut-album! Bra låtar med smarta texter och rakt på sak. 12 låtar på 28 minuter, inget jävla käbbel!

Det finns en gräns för hur många Doors-låtar jag kan lyssna på innan jag tröttnar rejält på Jim Morrisons melodiska stildrag. Den gränsen nåddes på den här plattan.

Dylans övergångsplatta till att bli rocker. Här står han fortfarande med en fot i varje ”pöl” så att säga, då han håller sig kvar i folkträsket på de sista låtarna. Det är nog en av hans bästa plattor, men jag tycker att han borde blandat ordningen på de akustiska och elektriska låtarna över hela skivan.

Bästa reggae-plattan?

Första halvan: peak 80-tals pop. Häftiga melodier, bra refränger, coola texter, sjuk produktion. Andra halvan: Woah :O Kanske lite för high concept, vet inte. Stark fyra! Jag ska försöka vara återhållsam med femmorna.

Inget fan av medleyt på första halvan, men andra halvan är jättebra. Många roliga idéer och otroligt musicerande, fast det blir lite för skränigt ibland.

Vill typ ge en etta men omslaget var kul.

Extremt viktigt album för den franska ASMR-scenen! Vilken jävla porr-gubbe.

Såklart bra men lite för ambitiöst. Känns som att han vill hinna toucha väldigt många olika stilar och jag tycker inte att allt blir bra. Sen är albumet alldeles för långt också. Han hade kunnat slopa låtarna som han sjunger på.

Haha, det är bra för han är ”ironisk”, eller vadå…? Asså produktionen på hela plattan är as-fet och tycker det är ball hur han lyckas blanda genrer och helt olika sounds… Men det känns ju inte som att han själv tycker det är kul??? Plus att han inte är så bra på att rappa. Det instrumentala räddar iallafall plattan och gör lyssningen intressant.

Ett otroligt starkt pop-album utan några skips eller fillers. En rolig lyssning rakt igenom!

Musik som man vill lyssna till på så hög volym så att trumhinnorna sprängs.

Asså fattar ni hur jävla coola dom var Lite jobbigt att den här är 5/5 för det innebär att Sticky Fingers är 6/5.

Har några riktiga klassiker på sig. Hon sjunger ju såklart hur bra som helst. Men det saknas låtar med lite mer drag tycker jag.

Några svängiga låtar, en riktig klassiker och en jätteknasig cover. Mycket tonartsbyten som håller det ganska intressant. Minns att jag lyssnat på deras två första plattor och tyckte typ att dom var bättre? Får lyssna om på det någon gång!

Var så himla taggad ca 20 minuter in, men sen blev det magplask.

Borde vara med på allas hardcore-starter pack!

Bra och korta låtar, men ingenting man direkt sjunger med i. Det saknas något men kan inte peka ut vad. Kanske gillar det mer ifall jag lyssnar om!

Väldigt likt deras tidigare album Doolittle, fast inte lika bra.

Klassiskt album med 2-3 riktiga anthems. Tyvärr lite för många långsamma låtar, man skulle velat ha lite mer drag.

Ett punk-album som låter som punk ska låta! Även om dom gjorde mer intressanta grejer på senare plattor så är det kul att få höra var dom började.

Tänkte först att dom här jävla hoberna borde åka tillbaka till Medeltidsveckan, men sen kom låtarna med trummor och då blev det ganska bra! Uppfriskande med Dylan-parodin, spelade den för Kajsa hon blev kränkt >:)

Ge killen en varmare jacka!

Vilket album! Sjukt deppiga texter och stämning, men på ett bra sätt. Troligtvis ett album som jag kommer tillbaka till och ger 5/5 vid ett senare tillfälle.

Kan någon utföra hypnos på Kanye så att han blir som han va 2005 igen? Snälla

Hur kan ett album låta så här bra?? Och alla låtar är bangers, man vill ba ut och dansa!

Tråkigt, dåligt ljud, kanske lite coolt men jag vet inte. Kommer knappt ihåg något av låtarna

Om dom varit födda 45-50 år senare hade dom suttit med nån riktigt sjuk d&d-kampanj just nu, tur dom föddes på 50-talet istället då det bara fanns musik som alternativ till att börja jobba på verket

Låtarna med gitarr, bra. Låtarna med synt, mindre bra.

Man vet vad man får när man slår igång skivan, sen blir man varken besviken eller överraskad.