MÅSTE vi verkligen höra det här albumet innan vi dör?
Peak svår kille. Helt okej som bakgrundsmusik, kommer inte återvända, tror jag.
Mys! Ännu bättre när han drar på lite, typ i Cupid’s Trick
Har ju sina uppenbara guldkorn, och håller bra som helhet, men det fattas något för att verkligen nå toppen.
Också lite för bredbent för min smak ibland, även om det är fett om man är på humör.
Har någon lämnat ”gamet” snyggare? Tror fan inte det. Och med den rösten. Puh.
Älskar Hammondorgel! Men händer lite för lite som helhet för att det ska nå riktiga höjder. Hårt mot ett album från 1963? Kanske.
Queen! Musik med noll skav!
Blev lite sugen på att se henne om hon fortfarande lirar, kollar och inser att jag bommade biljetter till avskedsturnén som släpptes för 2 dagar sedan, bu!
Vill också ha sån energi vid 64! Är ju också svag för evigt gitarrunk :)
Vilken pipa det är ändå! Break Down And Let It All Out!
Flyter som luft! Har noll att anmärka på här egentligen. Men är ens IV bäst? V? VI? Perfekt i sin genre egentligen, förstår att det används i terapi.
Ett perfekt ”laga middag och ta en drink”-album, vilket Sarah fått mig att tvingas inse, men hon har ju rätt. Och några bangers på det, smutt!
Vilken jävla platta det här är ändå.
Tror mitt mest formativa moment var när jag fick Dookie på bränd CD av morsans kollega. Och som jag har NÖTT Holiday/Boulevard… på synth! I mitt svincoola band i typ 5an.
Håller än!
Otroligt förbehållslös och äkta rå kraft(heh)! Och man hör ju att så mycket av det som kommer efter, och mycket av det jag älskar hämtat grejer härifrån.
Har någon sjungit coolare? Och urflippningen i slutet, porr.
Kul! Inte hört hela innan, bara några hits. Imponerande krångligt men ändå lent, men har lite svårt för hans röst. Förstår att det finns massor av snygga textgrejer här som jag inte orkar sätta mig in i.
Mysig inledning, sen blev det sämre… Men är ändå inte superdåligt, tokig näst sista(?) låt som piggade upp.
Knarkmys, inte deras bästa dock.
Älskar detta album, kanske mitt främsta ”pandemi”-album. Pluggade på distans och lirade tennis och fifa med jeppe varje dag, detta var ofta soundtracket.
Öppningslåten, Aht Uh Mi Hed, Strawberry, Sweet Thang, Freedom Flight, herregud vad det finns guld.
Rätt soft ändå, bättre än Synchronicity tycker jag. Rakare!
Stark tvåa!
Aldrig gillat National direkt, för tråkigt och pompöst.
Det här är inte min grej, men jag kan förstå varför metalheadsen gillar det. Gillar inte heller den rätt platta mixen, känns töntigt och inte hårt/tungt. Imponerad av mig själv att jag tog mig igenom detta tidigt en bakissöndag. En del gitarrgrejer rätt snygga, säkert roligt att lira på guitar hero lol
Är det Sting som gjort den här hemsidan? Aja, jag missade ju precis förra Snuten-plattan så får väl ta denna.
Inte så kul, men det var väl nytt och fräscht 1983. Håller det? Ytterst tveksamt. Every breath har ju nåt men det räcker inte.
Underbar liten musikalvärld att kliva in i. Inte hört detta Bush-album förut, tror jag iaf.
Många imponerande delar rent låtskrivarmässigt men jag lessnar också lite under varv 2. Kommer nog inte återvända speciellt ofta, men kanske nån gång!
Ouff, nu snackar vi! Inte Zeppelins bästa, men ändå.
Briljant intro/outro, och Stariway är ju en perfekt låt.
Kul! Aldrig fel med lite 60-talspop, har nog inte hört hela albumet från start till mål innan heller.
Ingen låt är dålig, men lite mellanmjölk är det ibland. Topparna tho, Time of the Season tex, en jävla låt asså.
Stark trea.
¡Sixten! ¡Presente!
Tänk att sitta i skymningen på en strandbar på Kuba och spela backgammon med nån kommunistgubbe samtidigt som detta spelas i bakgrunden. Dröm.
Reggae saturday!
Alltid soft med lite bobban, vad ska man säga? Men är inte No Woman lite överskattad?
Ett av världens bästa album, vad ska man säga?
Lite dopat av längden såklart men går inte att komma ifrån.
Bonustips till alla som mot förmodan inte sett är att kolla när Prince golvar alla i While my guitar när George väljs in i Hall of fame!
Gillar! Nog bara hört Porcelain innan.
Lite svagare andra halva, men ändå mysigt som helhet!
Najs ju! Mys och krångel om vartannat!
Njee det är ju inte dåligt, men rätt tråkigt. Var inte på detta humör denna dag.
I never sleep, cause sleep is the cousin of DEATH!
Ett fett album som nog alltid kommer hålla, minus homofobin menmen
Bråkigt och iband helt galet, men lyssnade tyvärr inte så fokuserat så den fick TRE VARV! Fortfarande inte bra, men Punk It Up har NÅT!
Förstår grejen, men det är inte min grej. Har lite svårt för hennes röst, och då lyfter det aldrig för mig.
Alltså förutom Heroes tycker jag inte det här har SÅ jävla mycket, kontroversiellt kanske menmen. Den ”flummiga” delen är väl najs på sitt sätt men det finns mycket i den stilen som är bättre. Absolut inte ett av de bättre Bowie gjort för mig.
Nä det är för trist asså.
Mysigt! Psykigt! Bra hantverk!
Lite kul ändå? Very white lol
Roskilde 2016, take me back!
Banger efter banger. Ibland får varje instrument maximalt med space, ibland flyter allt ihop. Som lök på murphy-laxen är ju många av texterna kul! Until you remember the feelings of a real live emotional teenager!
Lite för lättsmält för min smak och många låtar som man glömmer direkt. Take your mama höjdpunkten. Kul bonusspårsgrej.
In Every Dream Home A Heartache! Mycket kul som pågår här, men känns inte helt färdigtänkt som hel platta.
Kaxigheten, kreativiteten! Så lökigt och coolt samtidigt! Skulle vilja ge den ett tredje varv och bara sitta med texterna. Älskar The End-sampeln!
Visst har det nåt men gillade det andra bråkigare albumet med de superpälsiga djuren bättre.
Haha here we go! Produktionen är ändå fet. Och hitsen är ju där. Omslaget otroligt. Men det var inte min grej då och är det inte nu heller tyvärr
ÖS! Aldrig hört förut, men gillar skarpt! Föredömlig längd på både låtar och album!
Har nu plågat mig igenom båda versionerna.
Paint It, Black, shoutout GH3 (världens bästa tv-spel genom tiderna) är ju en banger och Under My Thumb är ju en bra LÅT men texten herregud haha.
Gubbtrist!
Kinks, ett band som passar nästan alla tillfällen! Sunny Afternoon är ett mästerverk, annars blandas genomgående hög kvalitet med några få transportsträckor här.
Stark 3a!
Till skillnad från stones gubblök är det här ändå gubbmys! Lent men tyvärr ganska lättglömt.
Ändå kan man föreställa sig frihetskänslan i en cabbad Camaro på Route 66 väg mot kusten 1972 med detta på fullt blås i stereon.
Stark 2a!
Bättre än Aftermath! Sympathy For The Devil måste vara en av de fetaste öppningslåtarna någonsin ändå va?
Även om det inte kryllar av hits är ändå hänget i guran något man inte kan ogilla!
Väldigt fräckt live/studio-koncept, men nog fan är Live Rust ändå bättre? Riktigt snyggt intro/outro (gitarren i outrot, puh!) och ett par bangers däremellan men inte <episkt> rakt igenom.
Julmusik är ju vad det är, Phil Spector vad han är… Men dåligt är det inte som julalbum.
Dad rock! Även om jag är en kille som framförallt älskar galna bråkiga ”sound” på guran är det här att göra så mycket med så lite! Tre single coils och kanske nån liten delay så är vi hemma.
Sultans of Swing topp 100 låtar någonsin? Topp 50?
Bonusinfo: när jag såg Mark Knopfler som förband till Dylan i globen 2011 stal han showen helt från en meget trött och objussig bobban.
Väldigt stark trea! Eller vafan, en fyra!
Klart det är en rökare, lyckas nästan(!) bli 12 igen när jag älskade det här. Har albumet åldrats dåligt? Vet inte. Har jag åldrats dåligt? Vet inte. Hitsen gör iaf att det landar på en stabil 3a.
Uppskattar verkligen att det här finns och har hänt men det är inte för mig. Aldrig gillat Metallica, och är inte heller förtjust i symfonisk rock.
Men kul för alla Metallicaheads som var där!
Oj! Aldrig hört talas om, men vilka låtar! Och så fint proddat! Och rösten! Näe, gillar skarpt asså! Elektro-akustiskt mästerverk?
Näe det här har åldrats så dåligt i mina stackars öron. Då älskade jag det ändå så pass mycket att jag köpte vinylen.
En tvåa endast för att minnena av moshen i dammolnet på Hultsfred 2012 ändå sitter fint.
Hitsen och experimenterandet är där. Black Skinhead, New Slaves, Bound 2! Imponerande lista av samarbetspartners, men nog ser man lite vartåt det barkade om man lyssnar på texterna?
Stark 3a.
Asså herregud vad fett det är med phasern i stereo!!! Och har någon sjungit/spelat sexigare?
Ändå saknas det lite för att femman ska vara framme, finns ändå några transportsträckor som inte bara är det på ett bra sätt.
Debuten är inte bästa Gorillaz men nog finns det tillräckligt med guld för en 4a! Alltid varit extra svag för 5/4!
Bowie/Pop-samarbetet är ju magiskt, och texterna är guld. Fattas inte mycket för en femma!
Nä jag drogs inte med i hypen då och inte nu heller. White Winter Hymnal är ensam om att få mig lite upphetsad, och då lyssnar jag ändå med perfekta förutsättningar på en mörk snötäckt skärgårdsö i fleecetröja.
Tönt-hipster-USA när det är som sämst?
Det här var härligt, inte lyssnat på hans sologrejer innan! Slutade med att jag lyssnade fyra varv för att jag hade så svårt att bestämma mig, men det bara fortsatte växa. Imponerande låtskriveri och bra texter. Nära en fyra!
Debuten är ju underbart rå. Texterna är perfekta i sin punkiga enkelhet men musiken blir ändå bättre senare i karriären.
Finns några fullträffar med I’m So Bored…, White Riot, Career Opportunities och covern på Police & Thieves.
Ruskigt nära full pott!
Ett jäkla sätt att avsluta sin karriär på för Jimpa, hela albumet men specifikt Riders on the Storm som sista låt att spela in, ouff.
Gillar enkelheten i det bluesiga och de deppiga texterna blir ännu tyngre när man vet hur det gick sen. Vill ju nog egentligen ha Doors mer psykiga... Fan står verkligen och väger mellan 3 och 4 men känner mig generös!
Sjunga kan han, men fan vad det för det mesta är trist.
Minns ni Rud Stewart i Robinson?
Usch vad trist det är, och har dessutom svårt för rösten. Orange Crush och Untitled räddar den från ettan som är farligt nära.
Underbart spretigt! Men når inte upp till helhetsmagin som A Wizard / A True Star eller Utopia bjuder på. Hitsen är galet bra, men lite för mycket bös som album.
Men vad roligt vi hade på Nalen i fjol, han är min typ av dåre!
Ur-pop! Fan vad mysigt det är ändå, renheten, stämmorna och sen tremolon som stundtals skapar Twin Peaks-stämning. Och hur många har indirekt dessa herrar att tacka för sitt första hångel efter att Love Hurts varit sista tryckaren på skoldiscot?
Urstark trea!
Ledsen blir man inte! Men det är också outhärdligt haha. Tvåa för I Belive in a Thing Called Love.
Det är ju tufft att följa upp öppningen som är 6/5 men är ändå imponerad från start till mål. Finns också nåt kaxigt inatt riva av den jäveln direkt och sen ba ta ner det.
Bara lyssnat en gång på hela albumet sen innan och det växte denna gång.
Det här är väl tyvärr inte mer än ok rock? Trots rösten. Är ändå roligt att föreställa sig UK i T. Rextasy lol.
Haha alltså att denna rackare letat sig in här... Gillade detta när det begav sig och det har ju NÅT men det är verkligen inte nog för att ta en plats på den här listan. Småsnitsig och snygg electropop men vad mer? Vad bidrog detta med? Men blev trots allt glad när The Mother We Share öppnar plattan. Stabil tvåa.
Hoppas innerligt att detta försvunnit/försvinner från senare upplagor av boken för mr Dimerys värdighets skull.
Näe alltså fan vad dåligt populär indie från den här tiden åldrats dåligt. Fake-känsla. Finns några höjdpunkter, Empty Room, We Used to wait och de två introlåtarna.
Rebellion (Lies) är Arcade Fires enda riktigt bra låt, som är 5/5, men den är ju inte på den här plattan.
Ta mig ut i rymden och ta med en feting!
Mörkret, mystiken, rösten! Det här var fan en trevlig överraskning, hade dålig koll på Waits alltså. Gillar också all weird percussion, måste utforska mer!
Näe det här borde aldrig givits ut, och än mindre tagit en plats på den här listan. Elakt mot alla inblandade även om det är lite intressant med en inblick i en stackars sates hjärna.
En jäkla comeback ändå, minns verkligen när internet gick upp i brygga av surprise-singeln!
Ger mig relativt ofta känslan av att lyssna på en klassiker, men inte genomgående.
Stark trea!
Rock!!! Kände länge inte att det gjorde speciellt mycket med mig, men No More Mr. Nice Guy är ju en banger. Sen hände det ändå lite kul grejer under avslutningen. Stark tvåa!
Äa svag för en rejäl rockopera, och finns det någon som kan göra detta bättre?! Toddans produktion blir också perfekt för att skapa den tonåriga spretiga extatiska känslan.
Shoutout mamma som spelade mycket med Köttfärslimpan hemma!
Silky smooth! Men är det världens bästa album någonsin som många hävdar? Nä.
Tänk ändå att detta kunde ta sig rätt högt upp på topplistorna, vilken tid!
Jättekul grej, och visst kittlar syntharna mig lite, men soundet överlag är för platt för att jag verkligen ska svepas med. Var är det mäktiga?
Nää det är lite för trist asså. Lyckas fånga mig i korta stunder men nästan aldrig en hel låt.
Det här var kul: Gregory told Partridge that Apple Venus was not "the album we should be making after six years," calling it "the vegetarian alternative."
Good times music!
Finns fan inte en ton som ligger fel här, underbart rakt igenom!
Så här ska power-arena-rock låta! More Than a Feeling är ju en jävla banger, men restan av albumet går inte av för hackor heller. Stark trea!
Väldigt kul att de typ smygproddade albumet själva och lurade skivbolaget att det gjordes i en flashig studio på västkusten när Scholz satt ensam i i en källare i Massachusetts.
Cream of the crop!
Vill egentligen att de ska luta sig ännu mer i psyken, men det blir ändå en fin balans med bluesen. Sunshine Of Your Love, vilken låt alltså. Också kul att Tales Of Brave Ulysses och White Room typ är samma låt, de kände att den här jäveln kan bli ännu bättre!
Jäkligt svårt att välja mellan 3a och 4a, men känner att jag varit lite snål senaste tiden med mina ”starka treor” så det blir en fyra!
Spretigt! Det låter verkligen som att de tagit massa inpiration från saker jag gillar, kört det i en mixer och sett vad som kom ut. Ibland blir det ganska kul, ibland väldigt platt, men det är väl lätt hönt när man helt plötsligt blivit signad som tonåring. Tyckte ändå att det tog sig lite mot slutet när de flippade mer.
Den med stark mage kan lyssna på bonusspåret ”Sick Party” lol.
Gillar det här ännu mer än Either/Or tror jag, men inte riktigt tillräckligt för en fyra. Junk Bond Trailer och L.A. (shoutout GH) är topparna!
Kände efter en halvfokuserad lyssning: meh.
Men efter tips från Jonas kollade jag hela skiten på Youtube, med mellansnack och allt, och fan vad mycket mer det ger. Utsmyckningen av scenen är magisk, och det avslappnade käftslängandet med publiken ger verkligen känslan av att vara i ett vardagsrum. Gillar också vägran att köra helt akustiskt.
Rockhistora! 4a med video!
Efter relativt grundlig Reddit-research kom jag fram till att de inte är rassar, vilket jag alltid trott. Skönt! Även om jag annars är rätt bra på att kunna skilja på verk och person.
Och det här är ju också något jag är svag för, alltså gitarrunk. Stundtals trubadur-fingerplock med bästa känsla, ibland breda långsamma riff (shout out Simple Man), för att sedan avsluta med Free Bird som har allt. Solot som aldrig slutar, puh!
Snuddar på en fyra!
Det här är EXAKT det jag vill ha av den här listan, kul saker jag aldrig hört talas om!
Genremixen är rolig, retro men samtidigt inte lök-nostalgiskt. Kul texter också, kommer återvända!
Meet the new boss! Same as the old boss! Intro och outro är ju 5/5 och mycket däremellan är rätt fett också. Gillar Getting in Tune, Going Mobile och Behind Blue Eyes (som jag länge trodde var Limp Bizkit original haha).
Rock! Når ändå 4an!
Börjar starkt, och har några rejäla toppar, men kommer på mig själv med att tröttna mer och mer ju längre tiden går. Hade kanske mått bra av att kortas lite?
Rösten är love/hate och jag står på olika sidor i olika låtar lol.
Det här var mumma för själen an bakismorgon på Madrids flygplats. Och tamefan lika bra snuvig på väg till jobbet i Stockholms evighetsvinter. Hade ingen aning att så många av dessa hits var på samma platta, kul! Lite småsegt ibland, men mysigt som helhet. Stark trea!
Vilken king, att med de förutsättningarna gå upp och leverera det där. Som sen ba blir bäst säljande solojazz- och pianoalbumet genom tiderna.
Trodde av någon anledning att det här skulle vara väldigt töntigt, men det är det ju inte! Snarare lide ball. Tyckte det kändes väl långdraget och märkligt vid första lyssningen men insåg att det bara var en omärkt deluxeutgåva som slunkit igenom i smyg. Vid andra varvet, av bara själva originalskivan, är det tajt! Kul!
Finns ju några rökare, men som album, njeee inte lika kul. Man förstår att de släppte varenda låt som singel. Men vad mycket kul det ledde till, håller dock med föregående talare om att t. ex. Little Richard är fetare generellt.
Kul ändå! Men känns inte helt färdigt, och produktionsteknikerna gör ju enorma framsteg på kort tid efter detta. Men man hör vartåt det barkar, på ett bra sätt!
Vilken tid när White Rabbit kunde leta sig högt upp på topplistorna!
Meget mys, några mellanspår som alla har nåt men inte när de där extatiska höjderna. Men soundet generellt, så mkt bättre än trista Grateful Dead. Fyra!
Härligt ändå! Inte spännande men är man ute efter lättsam 60-talsvibe är det ju inte fel. Höjdpunkten är nog ändå Take a Look at Yourself. Definitionen av en trea?
Mysigt! En jävla pipa! Men inte mer än så
