Instrumentalt är det ganska coolt men rösten får det att låta som något alt-tjejband från Falun, svår lyssning…
Helt okej inte nån speciell låt som var tråkig men albumet var lite tråkigt i sin helhet.
Hyfsat för å vara country, ganska likt Fleetwood Mac/Stevie Nicks och alla låtar var väl helt okej inte något uppseendeväckande dock.
Unikt och coolt sound men inte riktigt min grej
En blandning av Joy Division och The Cure med en gitarr som måste vara samma som Andy Summers’s. Helt okej ska nog lyssna igen.
Sjukt bra inte en enda dålig låt
Finns inte på Spotify får kolla SoundCloud sen. PS orkar inte just nu
Väldigt 80-tal, kommer nog lyssna igenom fler gånger när jag är i en 80-tals/synth period.
Hela albumet skulle kunna vara Pink Floyds sämsta låt. Rolig, intressant och till en början är det inte ens tråkigt. Skulle kunna vart kortare men annars ganska coolt.
Lite tråkigt punkalbum. Tror hela var producerat av Ray Manzarek eller vad han heter från The Doors så jag är lite besviken.
Lite långtråkigt men coolt sound
Tydligt sent 60-tals sound men med mindre tydliga psykadeliska element. En hel del bra låtar och inget fel överlag.
Lyssnade inte
En låt som jag gillade annars var det bara vanlig 90-tals rnb.
Ganska bra faktiskt några låtar som var riktigt bra. Några bra beat med groove och intressanta låtar generellt.
Knappt någon vidare bra låt visst gick väl å lyssna på men inte min typ
Faktiskt ett väldigt tråkigt album. Låtarna är i princip likadana, lyriken är kass, gitarren är dålig, samma trummor… jag är besviken. Fortfarande bättre än mycket annat men förväntade mig mer av ett så uppskattat band/album.
Ganska skön 90-tals rock med lite elektroniskt mm. Britpop, gick att lyssna på, sparade nån låt
Lite konstig röst, inte riktigt min grej men vissa låtar var definitivt före sin tid och låt som mycket nyare. Får kanske lyssna igen och då är det säkert bättre.
Roligt, intressant och jävligt heavy. Spiders är en jävligt bra låt och det är ett bra album.
Roligt och unikt. Bra rytm och inte för skrikigt även om det var mycket skrikande.
Första albumet jag hört med ett intro där han snackar och tackar för att fansen gillade albumet innan. Det var wholesome och de andra låtarna var väldigt basic men jag gillar den genren (easy listening) så det gör inte så mycket.
Lång tråkigt, han kan inte sjunga och tror inte han kan byta ackord i en låt heller. Vissa beat var groovy dock
De första låtarna var riktigt bra. En blandning av The Who, Syd Barrets Pink Floyd, Velvet Underground och typ alla andra band från den tiden. Men ändå så var det nytt och coolt. Sparade typ hälften av låtarna.
Unikt sound men inte riktigt min grej.
Coolt sound, som om Röyksopp skulle göra Depeche Mode covers med Tools psykadeliska känsla. Låtarna är dock lite lika men för mig gör det inget.
Jävligt heavy och groovy. Jag gillar de grooviga delarna och de mer lugna men är du inget stort fan av trash metal låtarna. Ett bra metal album dock med dynamik och såklart sjukt gitarrspel.
Riktigt coolt sound. Det tog mig några låtar innan jag fattade att det inte var på engelska. Väldigt ”drömigt” och en del snygga ackord. Kommer nog börja lyssna på dem mer i framtiden.
Riktigt bra album faktiskt. Jag blev nästan lite positivt överraskad få jag trodde att de skulle ha hitsen och sen bara tråk men det var inte ens hitsen som var de bästa låtarna.
Lite besviken faktiskt men vissa låtar är riktigt bra så det gör inget
Han inte lyssna så noggrant men det jag han höra lät bra och intressant så jag får lyssna igen när jag är mer inne på elektroniskt.
Faktiskt ganska bra, inte tråkigt nån gång och bra produktion. Vissa trumbeats var väldigt groovy.
Cool idé med orkester till den genren. Vissa låtar blev bättre med det, andra sämre. James lät riktigt bra, Lars lät lite halvkasst men vad ska man förvänta sig? Är inget jättestort Metallica-fan men detta gick att lyssna på.
Inget speciellt har väl säkert stor betydelse och så men av att bara lyssna på det såhär så hör jag inget nytt för mina öron.
Dåligt men inte så dåligt att det blev kul
Första låten var ganska bra resten var inte riktigt min grej
Låter som Jeff Buckley fast en tjej som inte alls har samma låtskrivar-talang. Egentligen så var det bara någon låt som var lite dålig annars så funkade det. Vet ej om jag gillar rösten eller inte men något man uppskattar är ju om man har hört någon låt förut vilket jag hade gjort.
Ganska bra mest för att de är svenskar
Alla låtar är likadana men pluspoäng för hur inflytelserikt det är.
Ganska basic men gick att lyssna på
Låter som en blandning av Cornelis och Dylan. Ganska bra.
Bara en dålig låt, Si tu dois partir som var väldigt tråkig osv. Annars var det ganska schyssta låtar med många olika genrer. Ibland lät det som brittisk folk, ibland the Doors. Jag gillar blandningen av psykadelisk rock och folkrock.
Lite kul med funkigt 80-tals synth men asså det låter som någon bakgrundsmusik till ett riktigt jävla skumt spel som man drömmer ännu skummare drömmar om. Sparade någon låt men plattan är inget jag lyssnar om.
Riktigt bra musikaliskt och många riktigt sköna låtar. Nu är kanske inte denna typen av jazz riktigt exakt vad jag älskar just nu men kommer förmodligen komma tillbaka till några av dessa låtar.
Inte min grej. Första låten lät lite som aphex twin men det blev snabbt ointressant.
Riktigt bra, skönt sound och fina melodier. Tror bara att jag inte lyssnat på vissa låtar tillräckligt men annars är det nog en av de bättre jag har rateat.
Mycket Coldplay, mycket Radiohead och många andra band jag gillar känns som detta. Många bra låtar, nästan alla, och definitivt en rolig lyssning (fick lyssna flera gånger). Med tanke på mitt dåliga sätt att ratea så får denna en 5 i jämförelse med mycket annat. 5orna ger jag till skivor som har över 5 låtar jag tycker riktigt mycket om.
Bara oljud, gick inte att lyssna på. De kan ju spela men det blir inte bra för det.
Riktigt bra instrumentalt och egentligen ingen dålig låt, men för högre skulle det varit mer fokus på att få det heavy och inte bara plånka på guran så snabbt det går. Eller fler melodiska grejer. Jag gillade trummorna även om det är Trash Metal (Do-pa-do-pa). Pluspoäng för att Tornado of Souls är en riktigt bra låt.
Jag överdriver inte. Jag trodde inte att det skulle vara så dåligt. Detta bidrog nog till början av The downfall of pop. Vissa låtar funkar bara av den anledningen att jag hört dem på radion när jag var mindre. Annars hade det varit skit rakt igenom.
Oavsett hur mycket jag gillar vissa av Bowies låtar så har jag aldrig lyckats fatta någon av hans skivor. Denna hade kanske 3-4 låtar jag tyckte var bra, men lika som med de andra av hans album så är det nog också mycket skit som är ganska svårsmält till en början. Jag får lyssna igen någon gång när tiden är rätt.
Vettefan alltså. Rösten är inte jätte bra och det är vid första lyssningen ganska svåra ackord/toner. Får väl ge henne fler chanser.
Om man som jag inte lyssnar på texten så blir blues bara en blues tolva med olika tempon. Ibland bytte han inte ens ackord så det var ett ackord och en snubbe som skrek. Någon låt var annorlunda vilket jag uppskattade för det gjorde det lite lättare att ta sig igenom denna.
Väldigt intressanta solon. Även om låtarna är långtråkiga första lyssningen så blir de bättre sen. Tycker dock att Joes Garage är mycket bättre.
Ganska schysst ändå några lugna nice låtar.
Var inte beredd på hur proggigt det var. Det var typ psykadelisk progressiv indie. Jag sparade några låtar som jag nog kommer lyssna mer på och jag kommer säkert lyssna på det. Skitbra trummis, gitarren var frän och sångarna var också riktigt bra. Även om låten ”Street Joy” inte allas var som resten av skivan så tyckte jag nog att den var bäst, iallafall nu under första lyssningarna.
Riktigt bra. Disco är en sån genre som inte går att göra dålig, så länge man är bra på att spela.
Riktigt bra med en cool vibe. Lyssna nu i fel tillfälle men har lyssnat förut och sparat hela. Nice mörk goth känsla.
Jag tror att många som fått denna har först sett att det bara var två låtar, för att inse att båda är nästan 20 min långa. Eftersom att Pink Floyd är mitt favoritband så är jag van med längre låtar, det tillåter musiken att hinna utveckla sig samtidigt som man kan få plats med mycket mer utan att saker händer för snabbt. Jag tycker att titelspåret var den bättre halvan av denna skiva och kommer lyssna på antingen hela albumet eller just den låten igen. Helt okej omslag som passar känslan.
Close to the edge är bättre, men det kan bero på att jag har lyssnat på den mer är denna. Några låtar var faktiskt bra men jag trodde lite bättre om Yes.
Intressant lyssning, trodde faktiskt att det bara skulle vara rnb eller lite blues inspirerad poprock men det var faktiskt en jävla blandning med rnb, soul, pop, ska/reggae, blues och säkert massa annat. Jag behövde dock lyssna någon låt för att förstå att det var så. Den första låten ”Rehab” var nog den jag gillar minst, men den drar inte ner hela skivan. Det finns såklart mycket bättre saker men eftersom att denna inte hade någon dålig låt och jag sparade massa låtar så får den 5.
Inte min grej än. Förväntade mig lite mer slagverk eller vad man ska säga.
Väldigt basic, lite tråkiga låtar och inte alls något speciellt. Nästan vilken artist som helst skulle kunna skriva det tror jag. Jag sparade några låtar men bara för att det iallafall gick att lyssna på.
Riktigt bra. Unikt och experimentellt utan att vara en enda röra. Jag kanske inte fastnade för albumet i sin helhet direkt men majoriteten av låtarna åkte in i någon spellista.
Jag tvekade till en början efter att ha läst lite recensioner ifall om jag skulle leta upp det (fanns inte på Spotify) men när jag väl letade upp det så fastande jag lite. Trodde inte jag skulle lyssna på hela och det han jag tyvärr inte men det jag hörde, vilket var nästan hela plattan iallafall, var helt sjukt. Det var som om de hade dragit upp allt på max, alltså det går inte att göra det värre än såhär. Bara jazz kan ha sånt här kaos. Men ibland så fanns det lite normalt mitt i kaoset och det gjorde hela skiten lättare att lyssna på. Det var en ganska rolig lyssning egentligen så det får denna pluspoäng för.
Helt okej faktiskt. De andra recensionerna här överdriver verkligen, inte alls lika tråkigt och dåliga kvalité som de säger. Ändå lite basic men inte alldeles för långtråkigt. Gick att lyssna på.
Denna är riktigt bra. Väldigt speciell känsla med många fina gitarrslingor och en mycket unik röst. Coolt omslag. Dock så var låtarna ganska lika varandra genom hela skivan men eftersom att det var bra låtar så får det gå för den här gången.
Riktigt unikt och coolt sound. Fick detta band två dagar i rad utan att ha lyssnat på dem innan, eller knappt ens hört talas om dem. Jag hann inte lyssna på första och dagen efter lyssnade jag på denna skiva. Jag insåg då att jag var tvungen att lyssna mer på detta och ville vänta lite med att göra en review. Sen om det går emot detta projekt, det skiter jag i lite. Iallafall, det låter som en goth version av typ Bowie och Pink Floyd. Sångaren låter som yngre Bowie blandat med Roger Waters, vilket verkligen är en unik typ av röst. Jag lyssnade inte på texterna så de kan lika gärna vara skit men låtarna och deras struktur var riktigt bra. Det är uppbyggt som ett riktigt album och inte bara en massa låtar som är ihoptryckta. Blandat sound med många olika influenser. Sen kanske jag inte älskade alla låtar men några var skitbra och albumet i sin helhet var suveränt.
Riktigt bra. Jag har lyssnat på denna tidigare så den har fått en del extra chanser. Då har jag inte tyckt att det var nå märkvärdigt, bara två bra låtar kanske och resten helt ok. Men nu när jag gav det en sista chans så insåg jag att det var nästan bara bra låtar. Inte för mycket punk utan väldigt mycket annat också. Definitivt ett unikt band som vågade töja gränser. Måste nästan ge den en 5a pga att jag gillade så många låtar och säkert kommer lyssna i framtiden igen.
Visst är det bra med disco. Coolt med lite jazz och massa grejs men asså låtarna blev lite tråkiga. Visst kunde man ha det i bakgrunden och de var inte dåliga eller så men eftersom att det var mestadels instrumentalt och ganska monotont sound så sonade man ut.
Några schyssta elektroniska låtar. Jag gillar den här typen av musik men detta var bara inte så jätte bra. De blev tråkiga efter ett tag. Sparade några låtar. Hoppas att det kommer mer electronica dock för det är riktigt bra.
Vet inte asså, låter som nått nirvana skulle gjort om inte Kurt dött på typ 2000-talet för att vara lite experimentella fast mycket värre. Blev lite förvånad av blåsinstrumenten och de funkade faktiskt ibland. Trummisen är bra men inte gitarristen. Skulle nog inte lyssnat igen.
Jag håller inte riktigt med de som hatar på U2, de finns värre band/artister här i världen. De har många riktigt bra låtar som har stannat med mig genom åren ända sen jag började lyssna mycket på musik. Men detta var första gången jag lyssnade på ett av deras album rakt igenom och jag kan inte säga att jag är positivt överraskad. Väldigt basic, mer pop än rock eller någon annan genre för den delen. Det var ungefär lite mindre än vad jag hade förväntat mig. Visst gick det att lyssna på och det var några låtar som jag gillade ganska mycket, men hela plattan var ingen höjdare i sin helhet. Jag är inte jätte besviken. Dock så hoppas jag att nästa U2-album jag lyssnar på i framtiden är lite bättre.
Fleetwood Mac är ett av mina favoritband. Rumours var en av de första skivorna som fick mig att börja lyssna på album. Jag har nyligen haft en kort Fleetwood period där jag verkligen började lyssna på fler av deras låtar och det var mycket som var riktigt bra med det bandet. Trummisen har långt nere i fickan fast han vågar verkligen experimentera, gitarristen är sjukt underskattad, basen och keyboard funkar perfekt för alla deras olika sound för att inte tala om sångarna som är sjukt bra med unika röster allihop. Nicks är nog min favorit kvinnoröst. Jag tycker att de har gjort bättre plattor än denna men den är fortfarande suverän. Många bra, unika och experimentella låtar. Men jag har gett denna platta flera försök innan och jag tycker fortfarande att de har bättre. Därför får denna en 4. Blev dock väldigt glad när jag fick denna för det är alltid kul när man får något som man har hört, och tycker är bra, och gärna vill lyssna på igen.
Hyfsat rolig lyssning, jag dammsög samtidigt och när jag stängde av dammsugaren så märkte jag ingen skillnad ljudmässigt. Skämt åsido så var det inte superbra. Ett band som inte kan göra bra musik så de gör oseriös dålig musik istället. De låtarna som verkade lite seriösa var väldigt basic punk typ. Absolut inget nytt bland dem. Det som var ”nytänkande” var bara jobbigt. Jag har fått album tidigare som haft samma grej, att det bara är kaos, och dels så har jag blivit van med sånt vid det här laget, och dels så var inte detta tillräckligt roligt för att funka som kaos. Även om det gick att lyssna på en gång så hade jag svårt att välja någon låt som var riktigt bra så jag tog bara en av punklåtarna.
Definitionen av hårdrock! Extremt 70-tal med sjuka instrumentalister och ganska roliga låtar. Det var vad jag förväntade mig fast bättre än förväntat. Jag kom inte på någon bättre förklaring. Många nya låtar (nya för mig) som jag kommer lyssna på mycket i framtiden. Synd att jag inte fick denna tidigare i våras då jag var väldigt inne på just 70-talshårdrock. Då hade jag nog gett denna en femma men det som avgör mest när jag ratear är om musiken känns rätt för det tillfället. Som sagt så var det typ vad jag förväntade mig så jag blev inte helt slagen av överraskning.
Väldigt före sin tid. Det lät iallafall som typ 90-tal. Det hände dock inte så mycket och visst kan den vara bra om man ska typ sova eller så men annars är det nog inte så kul och lyssna på. Jag blev ju då chokad för jag hade glömt att det var 70-tal så för det så får den pluspoäng.
Typ Marvin Gaye fast inte riktigt hans nivå. Fortfarande bra dock.
Snyggt album cover. Som Beatles fast istället för att experimentera med hasch så tog de massa helium. Skämt åsido så var det intressant. Väldigt experimentellt, Zappa står (stod (rip)) med en tå över gränsen för mycket flum för min del. Han var dock en otroligt bra musiker och kompositör. När han väl skrev saker som inte är för kaosiga så var det riktigt bra. Denna skiva var väldigt snabb kändes som. Många roliga moment och han är även en bra textskrivare vars texter tillochmed jag dras till. Han tar upp många viktiga ämnen som fortfarande kan ha betydelse idag 60 år senare. Denna kommer jag nog lyssna på igen någon gång i framtiden. Det jag vet säkert är att Zappa kommer växa på mig, men just nu är det för mycket.
Måste vart en av Kurt Cobains större inspirationer. Det hördes både på musiken och rösten. Kurt hade dock bättre röst. Jag nästan förstå varför den är med här. Det låter ändå lite före sin tid och var säkert inflytelserik, men den håller inte upp till idag och jag känner att det finns annat jag hellre lyssnar på.
Helt okej. Visste redan två av låtarna och det är ju inte en okänd artist direkt. Förväntade mig något lite bättre dock, har inte så mycket mer att säga.
Jag kände att detta inte var riktigt min grej. Säkert fina texter men jag orkade inte fokusera något på dem. Sparade vissa låtar men det var för att de var bra Easy Listening. Hade det vart på svenska skulle jag nog ha gillat det mycket mer.
Jag hann aldrig lyssna på hela, men jag lyssnade på första halvan minst tre gånger. Two Weeks är en riktigt bra låt som återupplivade faktumet att popmusik kan vara suveränt. Tydlig inspiration av Beatles och 70-talets pop. Bra musiker och bra låtskrivande, som det ska vara. Jag får lyssna på denna fler gånger när jag hinner. Just nu får denna endast en stark 3/5.
Sannerligen unikt men det behöver inte vara bra för det. Väldigt jobbig musik. Fult cover, dryga låtar, tråkiga texter…
När jag läste alla negativa reviews så var jag beredd på något coolt. Det var dock bara indisk musik blandat med pyttelite electronica och 90-tals pop. Jag blev lite besviken. Ingen låt var superbra, vissa var dock intressanta.
Vettefan, inte min grej. Punk blir tråkigt när de helt ger upp på musiken och bara fokuserar på politiska texter.
Fick denna precis efter en kort period där jag lyssnade på just sån här musik, men det gör det inte dåligt för det, tvärtom. Innan så hade detta varit en ”meh”, men nu var det en ”okej👍”. Några ganska bra låtar. Jag hann inte lyssna på det så mycket men det får jag göra mer någon annan gång.
Detta var inte alls dåligt. Det är definitivt något som jag skulle kunna gilla. Men det fanns inte så mycket intressant som gjorde att de stack ut. De lät som Gyllene Tider fast utan Per Gessle och någon annan snubbe på sång istället. Jag gillar Gyllene Tider, de är Sveriges eget The Police, men detta var inte lika charmigt och roligt eftersom att texterna var lite svårare för mig att förstå när de var på engelska. Tänkte skriva att jag ska ge denna en till chans i framtiden, vilket jag inte kan lova för det känns som att jag inte missat något stort. Gick att lyssna på nån gång så den får 3/5.
Väldigt lugna låtar som passar väldigt bra om det är det man är ute efter. Jag lyssnade på denna under en sommargryning kl 3-4 på morgonen vid en sjö och jag kan säga att det definitivt passade. Ganska unikt och kunde aldrig ha gissat att det var gjort under tidigt 70-tal. Han låter som Eilert Pilarm men omslaget är riktigt fränt så det får 4/5.
Första grungealbumet, vid första lyssningen var jag lite besviken, andra också. Men jag hade det på repeat medans jag spelade De Blob 2 och efter några timmar så började låtarna bli ganska bra faktiskt. Ganska poppigt med klara Beatles inluenser, mer likt STP än typ Soundgarden och Nirvana. Omslaget är ganska fult i alla aspekter, men det gick att lyssna på.
Ganska tråkigt. Hann bara lyssna en gång. Kanske hade varit bättre annars.
Inte så bra.
Schyssta låtar rakt igenom. Unikt och intressant utan att bli jobbigt. Vet inte vad mer jag kan säga men något mer än såhär kräver jag inte av en skiva.
Helt okej album, lätt att lyssna på, bra låtar och ändå ett ganska blandat sound. Även om jag sparade många av låtarna så var det kanske inte det bästa jag någonsin hört. Inte det snyggaste albumcover heller.
Detta var bra, hade tänkt lyssnat på denna skiva innan. Jag hade hört några Air-låtar innan så detta var inte någon överraskning. Det var som en blandning av Röyksopp och Daftpunk, fast förmodligen innan de båda lät så. Måste ha vart ett viktigt band för electronica. Albumet var en skön lyssning hade ett skiftande sound vilket gjorde det mer intressant. Omslaget är helt okej. Det var som jag nämnde innan likt Röyksopp så jag kan inte ge det något lägre än 4/5.
Ett bra popalbum. Inget som överraskade mig så mycket men det var hyfsade låtar rakt igenom. Hade tillochmed redan hört två av dem, så det var kul att veta vem som gjort dem. Inte riktigt min typ av musik just nu men gick bra att lyssna på och omslaget var ganska coolt ändå.
En av de bästa hårdrocksplattorna någonsin, vilket många nog håller med om. Inte en enda dålig låt och flera riktigt bra. Dynamiken i soundet är bra, först hårdrock, sen Planet Caravan och sen doom. Omslaget tycker jag är väldigt snyggt även om det kanske finns en del som skulle säga emot mig om det. Perfekt.
Asså psykadelisk rock är min favoritgenre men detta var lite väl avant garde för mig. Det gick att lyssna på och så det är bara det att jag hade lite högre förhoppningar. Det lät som en blandning av Sgt Pepper och Pink Floyds debutskiva. Inget större fel med det. Tänkte bara att det skulle vara en massa bra låtar men istället så skulle det vara ett unikt och udda konstprojekt. Jävla hippies asså de ska hålla på. Jag vet inte vad jag tycker om omslaget. Det är clean och basic på ett positivt sätt, men kunde kanske varit bättre färger eller något sånt.
Jag fattar inte varför ingen, varken de andra recensionerna eller beskrivningen, uppfattar detta som psykadeliskt. Hade det bara funnits en elgitarr med så hade det helt klart varit det. Det är typ bara det som enligt mig är det ända som saknas. Det var bra iallafall. Folkmusik blandat med jazz med en hippiekänsla. Skitbra. Helt okej omslag. Sammanfattningsvis räcker det inte till en 5a men en 4/5 iallafall.
Tråkigt.
Bra grejer. Jag förväntade mig psykadelisk rock, men fick typ 70-tals stoner rock. Intressant att Lemmy är med dessutom. Många av låtarna var bra, vissa med lite väl långa gitarrgrejer och sånt dock. Coolt albumcover och riktigt cool musik för den tiden. Kommer behöva lyssna mer sen.
Visst är det groovigt och så men det blir lite långtråkigt efter ett tag. Orkade inte vara så uppmärksam heller så har inte så mycket mer att säga om det.
Riktigt fina covers. Inte en enda dålig. Jag skulle dock kalla detta mer för jazz än country men det var iallafall en bra blandning oavsett. Ganska snyggt omslag. Jag vet inte om den är en 4 eller 5 så jag säger en stark 4/5. Kommer säkert ångra mig sen när jag lyssnat på en mer men jaja.
Ooga Booga-musik
Helt okej gick att lyssna på. Inte så fina gitarrslingor ibland. Intressant sound. Kanske kommer tillbaks tills honom någon gång.
Det som Elton John är sämst på är att göra dålig musik. Han är en av de artister jag beundrar mest och efter att ha läst hans självbiografi har jag fått en mycket bättre uppfattning om vem han är, mycket bättre än av den där jävla filmen. Även om denna inte var hans bästa platta så var det fortfarande bättre än vissa femmor jag gett innan och därför måste denna också bli en 5/5. Har typ inget att klaga på med denna.
Blev riktigt glad när jag fick denna för jag hade väntat på det sen jag började med denna grej. Denna platta var den som fick mig att lyssna på album. Jag lyssnade på den för första gången på bussen hem en vårkväll. Första lyssningen var bra, andra bättre, tredje ännu bättre osv. Det var nu ett tag sen jag lyssnade på denna, dock så är det nog en av de skivorna jag lyssnat på mest och den är riktigt bra. Perfekt faktiskt. Det är inte mitt favoritalbum, men den har haft stor betydelse och fick mig dessutom att lyssna mer på Fleetwood Mac som för övrigt har gjort flera riktigt bra album. Omslaget är ikoniskt och snyggt. Skitbra så att säga.
Hyfsat rock album ändå. Många av låtarna är överspelade, men de är ju kända av en anledning. Inte riktigt min grej men fattar varför folk gillar dem och kan definitivt lyssna på dem då och då. Hade denna på LP hemma faktiskt så det är inte direkt nytt för mig men kul att få något känner igen.
Helt okej hårdrocksalbum. Lyssnade igenom flera gånger och kan säga att det är en del schyssta låtar men inget direkt speciellt. Snubben med hårdrockspottfrillan gör det mycket bättre dock. Skulle säga att det är en stark 3a därför får den 4.
Äntligen ett reggaealbum. Riktigt bra dessutom. Det var även lite skillnad till annan reggae enligt mig dessutom. Mer soul och blues inflytande definitivt. Unik och passande röst och schyssta instrumentalister. Även om jag håller med om vad han sjunger om så är det inte texten som intresserar mig, utan musiken. Som trummis så har reggae gett stort inflytande på mig och därför tycker jag att det är svårt att göra ett dåligt reggaealbum, om man är bra musiker det vill säga. Samma som med disco så låter nästan allt ganska lika men det gör inget enligt mig.
Alla låtar på denna var bra så jag kan inte ge den något annat än en femma.
Bra rockalbum. Jag förväntade mig att det för det mesta skulle vara bluesrock låtar som lät likadant, typ som Eric Clapton, men istället så var det en bra blandning utan att byta tema. Så som det ska vara. Introlåten var nog bäst. Hyfsat omslag. Gjorde mig sugen på att höra fler av Creedences skivor.
Sjukt bra blippblopp-album. Han lyckas få till väldigt intressanta trummor, fina melodier och framförallt ett mycket unikt sound. Just denna platta tycker jag har ett speciellt sound som är svårt att beskriva. Omslaget passar iallafall känslan. Väldigt fint. Aphex Twin är en av de bästa inom elektronisk musik och det var kul att lyssna på denna skiva en gång till.
Schysst album, dessa grabbar gjorde inte en enda dålig platta med Ozzy, resten har jag inte orkat lyssna på. Black Sabbath är riktiga legender som borde pratas om lika mycket som Metallica och AC/DC. Det kanske man gör men jag har iallafall inte hört det. Iallafall så tänkte jag när jag lyssnade på denna att detta är nog en av deras bästa skivor. Bara för att så snabblyssnade jag igenom några av deras andra och de var lika bra, riktigt bra alltså. Jag kan inte säga att det är mitt favoritband direkt men det har varit en stor inspiration i både trummor och gitarr. Basen och sången är såklart också på topp. Jag gillade i stort sett alla av låtarna men introlåten och Changes är nog mina favoriter. Omslaget funkar också, simpelt och snygga färger. Har absolut ingenting att klaga på när den gäller denna skiva så det blir väl en 5/5.
En del schyssta låtar, men grejen är att jag lyssnar knappt någonting på texter när jag lyssnar på musik. Bob Dylan blir därför en snubbe med en hel del bra låtar men med mycket fokus på texter och kassa munspelssolon. En del av hans munsspelande är faktiskt bra men det lever inte upp till mina förväntningar av vad en så pass hyllad musiker ska vara. Jag kan lyssna på honom då och då, men jag skulle kanske inte ens lägga honom på min top 100. Vet inte om omslaget funkar för mig men det gick att lyssna på och några låtar var ganska okej.
Riktigt kass början. Låtarna var bara gnälliga punk låtar med inte så värst bra musiker. Sen kom en instrumetalare. Jag tänkte när jag hörde den att det nog skulle vara den bästa på hela plattan bara för att den var utan den hemska sången. Efter den blev det dock mycket bättre. Några helt okej låtar. Grejen är den att majoriteten av låtarna är bara dåliga Police-kopior. Omslaget är basic. Hade inte början varit så kass hade denna nästan varit en 4/5, nu ger jag den en svag 3/5.
En indisk Aphex Twin med mer analoga instrument. Några schyssta grooves och ganska bra låtar. Lyssnar hellre på Aphex Twin dock. Funkar.
Bra album. Enjoy The Silence är på min top 30 låtar. Denna skiva har flera andra riktigt bra låtar. Policy of truth är bra. Bra album. Coolt och cleant omslag. Bra album. Andra halvan blir kanske lite tråkig så det blir 4/5, bra album. Depeche Mode är bra.
Kiss är ett väldigt overrated band enligt mig. Vissa låtar är väl okej och så men jag tycker egentligen bara att Detroit Rock City är den en riktigt bra låten på denna skiva. De har ju såklart andra bra låtar men nu är det bara detta album. Gick väl att lyssna på men kände för det mesta inget speciellt.
Ett av de bästa jazzskivorna jag hört. Väldigt intressant rakt igenom, delvis tack vare att den bara var en halvtimma vilket jag tror är en bra längd för ett sådant album. Grymma instrumentalister. Vet ej vad mer man kan begära av ett sådant album.
Schysst blandning av synthpop och rock. Synthen carryar lite men det är bra med något extra. Några schyssta låtar. Hade lyssnat ”Just What I Needed” sen innan så jag visste ungefär vad det skulle vara. Är inte besviken. Lyssnade när jag körde moppe till och från jobbet och kan säga att det var ett bra moppealbum, säkert ett bra bilalbum också för den delen. Snyggt omslag. Lite tråkigt namn då men så petig behöver man inte vara.
Lite intressanta låtar faktiskt. Tidig britpop, måste ha inspirerat tex Blur. Skulle kunna lyssna igen. Har inte så mycket mer att säga.
Inge bra
Alldeles för monotont. Jag tycker att det iallafall ska vara lite psykadeliskt eller så om man ska köra samma ackord/riff om och om igen. Somnade när jag lyssnade, när jag vaknade lät det likadant som innan. Inte riktigt min grej men jag gillar omslaget.
Flera bangers som jag lyssnat på mycket tidigare. Har även lyssnat på skivan innan. Då var den väl helt okej men nu var den riktigt bra. Schyssta låtar bara. Det blir kanske lite halvtråkig mot slutet men t.ex The Drugs Dont Work gör denna till en skitbra platta. Det är en egen del av britpopen och väldigt ikoniskt. Kommer säkert lyssna igen. Omslaget är ganska snyggt också.
Grymt mycket känsla. Riktigt unik röst och bra instrumentalister. Precis vad jag förväntade mig. Coolt omslag. Grejen är den att jag tycker hon låter lite för likt Marge Simpson ibland, men det funkar. Albumet går definitivt att lyssna på igen.
Trodde aldrig att jag skulle säga det men detta var ändå ett ganska mid soul och funk-album. Visst gick det att lyssna på och det var inga större fel med låtarna, men jag har börjat kommit till den punkten då jag insett att en stor del av plattorna i denna typ av genre är ganska lika. Jag tycker fortfarande att majoriteten av det är bra men denna skiva var lite tråkig. Samma med omslaget.
En riktigt bra skiva om man är i rätt vibe. Känslan är svår att beskriva, som depression utan att vara ledsen. Hade lyssnat innan men det var ett tag sedan så hade inget att emot att lyssna igen. Bra album med bra låtar. Den enda som kanske står ut lite är Glory Box, annars är det kanske inte det mest dynamiska albumet. Det är inget negativt dock utan jag tror att om de skulle vara någon låt med mer ös på denna skulle den förstöra hela albumet. Omslaget passar vibben bra och är därför snyggt enligt mig. Orkar inte babbla på mer om denna men den får en femma för jag är snäll denna söndag natt.
Ett ganska bra album med bara bra låtar. En blandning av Bob Dylan, Beatles och kanske Jefferson Airplane. Hade aldrig hört talas om dessa innan men jag blev glad att få mer kunskap om psykadelisk rock. Känslan passar till många tillfällen så denna var lät att lyssna på flera gånger. Sparade majoriteten av låtarna så jag måste tyvärr ge denna en femma.
