May 09 2021
Is This It
The Strokes
5/5 wow bÀst ingen protest. Garagerockens fÀder. BÀsta lÄt: Alla. Inget svagt spÄr, men extra cred till Barely Legal, Hard to Explain och Trying Your Luck.
5
May 10 2021
If You're Feeling Sinister
Belle & Sebastian
Lite The Smiths + Nick Drake, lÄgmÀlt och mysigt. JÀttefina lÄttitlar.
BÀsta lÄtar: Get Me Away from Here, I'm Dying och Like Dylan in the Movies. Förutom de tvÄ tyvÀrr ganska slÀtstruket och trÄkigt.
2
May 11 2021
Treasure
Cocteau Twins
Music when the lights go out... Drömmig drömpop.
Liz Frazer spÀnnande sÄngerska, melodiösa ordljud, men good fucking luck med att lista ut vad som egentligen sjungs. Siouxsie and the Banshees-kÀnsla.
BÀsta lÄt: Persephone
2
May 12 2021
Graceland
Paul Simon
Classic! Fantastiska texter, underbara sydafrikanska influenser, superfina sockersöta Simon.
BÀsta lÄt: Graceland. "The Mississippi Delta/Was shining like a National guitar". HUR inte Àlska???
4
May 13 2021
Ambient 1/Music For Airports
Brian Eno
Hahaha jaa. Var vÀl inte dÄligt. Passar sÀkert bra i flygplatser, eller nÀr man vill lyssna pÄ musik men inte orkar lyssna pÄ musik. Tror att jag kan fatta och kanske uppskatta den konstnÀrliga ambitionen, men det kan ocksÄ bara vara Brian Enos rykte som pÄverkar. Perfekt att sÀga att man gillar om man vill vara prettohipster.
BÀsta lÄt: Hahahaha, 1/2 kanske. Om man lyssnar pÄ pianotonerna i 1/1, och sedan pÄ ljudet i 2/1, och önskar att de tvÄ ljuden kunde slÄs ihop, Àr det exakt det man fÄr i 1/2! Magnifikt!!!!!!!
2
May 14 2021
Djam Leelii
Baaba Maal
Gillar. NÄgra bra lÄtar, men mest ganska förglömliga ÀndÄ.
BÀsta lÄt: Djam Leelii, för fet basslinga och elgitarr
2
May 15 2021
Disraeli Gears
Cream
Rock! Psykadelia! Distade gitarrer! Allt Àr right up my alley. GenomgÄende bra, men tappar lite i de mer bluesiga lÄtarna. NÀr det psykadeliska fÄr ta över lÄter det bÀst!
BĂ€sta lĂ„t: SĂ„ klart svĂ„rt att bortse frĂ„n Sunshine Of Your Love. Men We're Going Wrong fĂ„r mig att svĂ€va ivĂ€g. Ăven Tales Of Brave Ulysses bör nĂ€mnas
3
May 16 2021
Nevermind
Nirvana
Bra, sÄklart, men inte riktigt sÄ bra som konsensus sÀger? Grungen gör det inte riktigt för mig, Àr för "noisy".
BÀsta lÄt: SvÄr, Lithium kanske.
3
May 17 2021
Exit Planet Dust
The Chemical Brothers
Ok. Gav mig mÄnga hÀrliga nostalgi-vibbar till FIFA 99 och Fatboy Slims The Rockefeller Skank. Vissa lÄtar blir för repetitiva, men dÄ Àr jag inte heller nÄgot technohead. Men föredrar 90-talets techno före dagens!!
BÀsta lÄt: Leave Home. Alive Alone ocksÄ bra.
2
May 18 2021
No Other
Gene Clark
VÀllllddddiiggttt nÀra en 4. Blir tyvÀrr bitvis för mycket countrysound. Men nÀr folk, country och rock balanserar och samsas perfekt, som i Silver Raven, blir det himmelskt magiskt maffigt!
BÀsta lÄt: Some Misunderstanding. Eller Strength of Strings. BÄda stora, melankoliska, sorgliga, mÀktiga.
3
May 19 2021
Sound Affects
The Jam
MMmmm Great Great Great Britain.
Bra. Skaver nÄgot ibland, kÀnns lite för "funky" och busigt. Men om nÄgon skulle berÀtta för mig att de gillar The Jam skulle jag genast se dem som nÄgot coolare.
BÀsta lÄtar: NÀr melankolin fÄr skina igenom, som den gör i That's Entertainment och Set The House Ablaze. Monday ocksÄ bra!
3
May 20 2021
Rain Dogs
Tom Waits
Wow. KÀnns som du Àr pirat. En usling av nÄgot slag. Tjuv. Du gömmer dig frÄn polisen i New Orleans grÀnder. Regnet faller mjukt i natten.
Inte likt nÄgot annat du lyssnat pÄ! Sista lÄten, Anywhere I Lay My Head, ska tydligen vara strukturerad som en traditionell jazz funeral i Louisiana.
Spelas nog inte pĂ„ förfesten, om du inte vill att gĂ€sterna ska börja undra hur du egentligen mĂ„r. Ă
tervÀnds kanske inte alls sÄ ofta till det hÀr. Men vill du tillbaks in i detta mörker vet du var du hittar det.
BÀsta lÄtar: SvÄrt. Hang Down Your Head och Clap Hands. Jockey Full Of Bourbon ocksÄ kul.
4
May 21 2021
L.A. Woman
The Doors
MMMMMMMMMbop Morrison. Bra. Sida 1 mer bluesigt rockig, sida 2 mer psykadeliskt rockig (iaf Hyacinth House och L'America). DÀrför sida 2 bÀttre. Inte lika bra som deras sjÀlvbetitlade album frÄn -67.
BÀsta lÄt: Riders on the Storm, vafan tror du?
3
May 22 2021
Close To The Edge
Yes
Progmagi! 3/5 men lÀngden pÄ lÄtarna gör att det kÀnns som potentialen att albumet vÀxer efter fler lyssningar finns.
SvĂ„rt att bestĂ€mma bĂ€sta lĂ„t i det hĂ€r fallet, mĂ„nga höjdpunkter, Fantastisk gitarr i introt till Close To The Edge MĂ€ktig orgel i del III i Close To The Edge, och övergĂ„ngen frĂ„n det till gitarren i del IV, mmmmm... Ăven hela del IV, speciellt klimaxet i slutet nĂ€r "I get up, I get down" basuneras ut.
Hela And You and I vÀldigt vacker, speciellt del II, Eclipse.
Siberian Khatru ocksÄ bra, funkigt gitarrspelande, lite spretigare, nonsensiga texter.
Albumomslaget 10/10!
3
Jun 07 2021
Actually
Pet Shop Boys
Gick in med lĂ„ga förvĂ€ntningar pga 80-tal och synthpop och Pet Shop Boys. FörvĂ€ntningarna blev bĂ„de mötta och krossade. Bra spĂ„r som One More Chance, King's Cross och till viss del What Have I Done to Deserve This? möter skrĂ€p som Shopping och Heart. Shopping Ă€r inte dĂ„lig i sig, MEN fan LĂGG AV med att bokstavera det STĂR MIG
Visst, It's a Sin Àr ok, men överskattad.
BÀsta lÄt: One More Chance, mest för refrÀngen. Det bÀsta med det svÄra 80-talet komprimerat i en kvÀllsvibbande dansdÀnga.
3
Jun 08 2021
The Queen Is Dead
The Smiths
The anthem of gymnasiet. Visste innan att det sÄklart Àr en femma. Vill dö av Johnny Marrs gitarrslingor för att sedan begravas i Morrisseys röst. Att han Àr ett rasistiskt as vÀljer jag att skita i.
Jag kan inte uppskatta hur mÄnga gÄnger jag fantiserat om mig stÄendes i skolans aula, med öm röst sjungandes "OH MOTHER, I CAN FEEL THE SOOIL FAALLING DOOWN ON MY HEEEEEEAAD, AAAHAAAH AHHH YEAH" samtidigt som alla skolans tjejer imaginÀrt kastar sina trosor upp pÄ scenen.
BÀsta lÄt: Alla, egentligen. Men gÄr inte att komma ifrÄn There Is A Light
5
Jun 09 2021
Live Through This
Hole
Samma kÀnslor som gjorde att jag gav Nirvanas "Nevermind" en 3:a. Grungen blir ibland lite högljudd och skrikig. HÄller dock "Nevermind" nÄgot högre Àn det hÀr. Fortfarande bra, och COOLT! LÄttexterna och de teman som lÄtarna behandlar Àr vÀldigt mörka och drabbande.
BÀsta lÄt: I Think That I Would Die. Extra drabbande dÄ den handlar om hur Courtney och Kurt tappade vÄrdnaden om sin dotter. Mellanspelet, "Rose white, rose red", Àr mer melodiskt och vackert, med nedtonat gitarrspelande, och en höjdpunkt pÄ albumet.
Doll Parts ocksÄ bra.
3
Jun 10 2021
The Atomic Mr Basie
Count Basie & His Orchestra
Det Ă€r jazz, baby. Vet inte tillrĂ€ckligt om jazz för att veta nĂ„gonting. Vet att jag gillar det, nĂ€r det spelades i lĂ€genheten samtidigt som jag gjorde annat. Hade Ă€lskat att sitta pĂ„ en bar med det hĂ€r spelandes i bakgrunden, men kommer nog inte Ă„terkomma till just det hĂ€r albumet sĂ„ ofta. Men, Ă€ndĂ„, jag Ă€lskar jazzen. Varför? Vet inte. Jag bara flyter med. Det kanske Ă€r det som Ă€r JAZZ, BĂJBY.
BĂ€sta lĂ„t: ÂŻ\_(ă)_/ÂŻ
3
Jun 11 2021
The Sensual World
Kate Bush
TitellÄten gjorde ingenting för mig. Försökte för hÄrt att vara porrig och sensuell.
Bra fart och nice David Gilmour-gitarr i Love And Anger.
I The Fog Àr Kate Bush' röst sÄ fin och skör. Precis tillrÀckligt stÀmningsfull och mystisk och experimentell, mycket bra!
Reaching Out Àr kraftfull, kanske lite för powerballadig. Mer poetiskt Àn melodiskt vacker.
Heads We're Dancing visar upp ett kul och innovativt lÄtskrivande, nÀr berÀttarjaget blir uppbjuden till dans av Hitler.
Deeper Understanding fortsÀtter understryka vad som verkar vara genomgÄende i albumet: briljant lÄtskrivande och sÄng av Kate Bush, men musikaliska arrangemang som Àr ganska slÀta och för mycket 80-tal för mig. Handlar om hur berÀttarjaget fÄr kÀrlek och förstÄelse endast av en dator (före sin tid frÄgetecken).
Between a Man and a Woman och Never Be Mine ljöd i lurarna utan att jag reagerade nÀmnvÀrt, varken bra eller dÄligt.
Rocket's Tail dÀremot! De första tre verserna Àr endast Bush' sÄng ackompanjerad av en bakgrundskör (den bulgariska kören Trio Bulgarka enligt wiki) innan bandet slÄr som en slÀgga - gitarrer och bas, trummor och hat - som förvandlar lÄten till ett fantastiskt rocknummer. David Gilmour med Àven hÀr.
This Woman's Work fantastiskt vacker. Tydligen ska bakgrundssÄngen lÄta som en kvinna med sammandragningar inför en födsel.
Ett bra album, med ett sound som kanske inte Äldrats sÄ vÀl, men som ÀndÄ lyckas dra in en i sin meditativa aura. Med en enigmatisk och mystisk Kate Bush blir det en upplevelse! Avslutet, med Rocket's Tail och This Woman's Work (rÀknar inte med bonusspÄret Walk Straight Down the Middle), höjer albumet vÀldigt mycket!
Under lyssningen gick mitt betyg frÄn en 2:a, med hjÀlp av Kate Bush' mysticism till en 3:a, och tack vare de avslutande lÄtarna, som hjÀlpte mig se resten av albumet i ett nytt ljus, till en stabil 4:a!
BÀsta lÄt: Den första som stack ut efter en grundligare lyssning var The Fog. Men de tvÄ sista lÄtarna mÄste ocksÄ nÀmnas. Speciellt andra halvan av Rocket's Tail.
4
Jun 12 2021
Step In The Arena
Gang Starr
Ăntligen hip-hop!!! Typiskt old-school hiphopalbum, med lĂ„ngsamma beats och snabb rap i verserna, med samplade rader och record scratches i refrĂ€ngerna.
VÀlluttÀnkta verser, frÀmst om hur Guru lyriskt mördar den andra MC:n. Lovesick (Dylan inspirerad??) behandlar hur berÀttarjaget har svÄrigheter i sin relation pÄ ett mycket skickligt sÀtt rent textmÀssigt.
Efter lite research verkar mÄnga hiphopheads hÄlla detta som Gang Starrs tredje eller fjÀrde bÀsta album, typ, vilket lovar vÀldigt mycket om resten av deras diskografi!
Sammantaget ett vÀldigt bra, klassiskt hiphopalbum. DJ Premier med felfria beats som Guru rappar över med ett naturligt flow.
BÀsta lÄt: Just to Get a Rep.
3
Jun 16 2021
Haut de gamme / KoweĂŻt, rive gauche
Koffi Olomide
Det hÀr var dÄ inte nÄgot jag hade snubblat över i vanliga fall. Genren "soukous", Àr kongolesisk dansmusik. Jag fick scrolla igenom Koffi Olomides gigantiska diskografi (35 album, varav 30 egna, pÄ 36 Är) innan jag hittade denna, med vad jag antar Àr Koffi sjÀlv, iklÀdd nÄgon sorts formel-1-jacka (???) osÀkert pekandes mot mig pÄ omslaget.
Vill inte ge efter för klyschan som sÀger att all afrikansk musik mÄste beskrivas med "rytmisk", eller liknande adjektiv. Men, visst, det svÀnger vÀl ganska bra ibland. Och Koffi Olomides röst kan beröra en vid nÄgra fÄ tillfÀllen, som t.ex. i slutet av Koweït, Rive Gauche. Det lÄter sorgligt nÀr han pressar ur sig sina "Lewu lewu lewu", men jag vet inte vad nÄgot betyder i detta album.
Jag tog mig igenom den knappa timmen utan att nÄgonting gjort nÄgot större avtryck, tyvÀrr.
BÀsta lÄt: Koweït, Rive Gauche, dÄ det enda jag minns direkt efter lyssningen Àr "Lewu lewu lewu"
2
Jun 17 2021
Tracy Chapman
Tracy Chapman
FanTASTISKT album! De tre inledningslÄtarna - Talkin' Bout a Revolution, Fast Car, och Across the Lines - Àr en öppning som fÄ folkalbum klÄr!
Mycket samhÀllskommenterande och sociopolitisk kritik i texterna, vilket alltid gillas, kÀnns mer angelÀget och viktigt dÄ.
Baby Can I Hold You har tydligen gjorts en del kÀnda covers pÄ, men den Àr tyvÀrr sÄdÀr, för mycket 80-tals powerkÀrleksballad.
Det ~lilla~ bottennappet följs dock upp av idel bra lÄtar, frÀmst Mountains o' Things, She's Got Her Ticket, For My Lover, och For You.
Otvivelaktigt förtjÀnar detta album en kanoniserad plats i folkmusiken i synnerhet, men Àven i musikhistorien i allmÀnhet.
BÀsta lÄt: Fast Car, fempluslÄt.
4
Jun 18 2021
The Rising
Bruce Springsteen
Ett album dÀr temat Àr hanteringen av 11:e september-attackerna. Första spÄret, Lonesome Day, lÄter som vintage Bruce, med mycket kraft och fart. Liknande lÄtar blandas med mer lugna, allvarstyngda lÄtar. Ett fint exempel Àr Nothing Man, som Àven hÀr följer temat krishantering.
En höjdpunkt i albumet Àr Worlds Apart, en hÀftig mix av rock och influenser frÄn mellanöstern. Introt Àr en Qawwali, en sorts islamsk hymn, som sedan flyter över till en maffig klassisk rockdÀnga.
Paradise Àr en lÄt som berör, oerhört vacker text och musik.
TyvÀrr sÄ Àr största delen av albumet lÀtt att glömma, verkligen inte Bruce' bÀsta verk. Vissa lÄtar, som de pÄ varandra följande Let's be Friends (Skin to Skin), Further On (Up the Road), och The Fuse Àr rent utsagt dÄliga. NÄgra vassa spÄr och ett drabbande tema rÀddar albumet, och gör att det i slutÀndan fÄr ses som okej.
BĂ€sta lĂ„t: Waitin' on a Sunny Day. Ăven om Bruce sagt att den Ă€r lite för poppig för hans smak sĂ„ SĂTTER den sig.
2
Jun 19 2021
Hot Buttered Soul
Isaac Hayes
Soul! 4 lÄnga lÄtar mjuk krÀmig balsam bestÄende av fin saxofon och skönsÄng.
By the Time I Get to Phoenix Àr en episk lÄt pÄ nÀrmare 19 minuter som börjar med att Isaac Hayes pratar (tidig rap???) i 5-6 minuter, och som senare bara stiger och stiger i intensitet i en halv evighet.
Hyperbolicsyllabicsesquedalymistic vinner pris för bÀsta lÄttitel. För tankarna till Outkast, sÀkert inspirerade?
InledningslÄten Walk on By Àr nog ÀndÄ den vassaste. En 12 minuter lÄng lÄt som fÄngar lyssnaren direkt med de otroligt vackra strÄkarna i det instrumentala introt, och sedan aldrig slÀpper taget. Den uppmÀrksamme lyssnaren hör Àven ett beat i introt som finns samplat i The Notorious B.I.G.'s Warning.
3.5/5!!!
BÀsta lÄt: Walk on By
3
Jun 20 2021
Darkness on the Edge of Town
Bruce Springsteen
Om Brucealbumet jag hade för tvÄ album sedan inte riktigt visade upp vad han Àr kapabel till, sÄ Àr det hÀr mycket mer vintage Bruce! Fick direkt motorolja pÄ fingrarna och amerikabÄnge. InledningslÄten, Badlands, Àr hoppfull, med stressigt piano och framÄtdrivande trummor, precis vad man önskar sig frÄn 70-tals-Springsteen.
HÀr finns allt man behöver, arbetarklasskildringar, episkt berÀttande, texter om hur berÀttarjaget Äker pÄ Utahs ökenvÀgar (The Promised Land) i sin Chevy '69 (Racing in the Street). En önskan om Àventyr, om ett genuint Amerika dÀr all kÀrlek och alla svar finns att hitta bara du ger dig ut pÄ vÀgarna, vilket Àr precis vad som Àr Springsteens essens för mig.
BÀsta lÄt: The Promised Land
3
Jun 21 2021
Mask
Bauhaus
Det enda jag hade hört frÄn Bauhaus tidigare var Bela Lugosi's Dead, och det Àr verkligen ett band som faller mig i smaken.
VĂ€ldigt Joy Division-esque, men lite rockigare och i vissa lĂ„tar lite lekfullare. Ăven om det Ă€r överhĂ€ngande mörkt och gothigt blir det inte alltid 100% depp.
I slutet av sista lÄten pÄ albumet, titelspÄret (rÀknar inte med bonuslÄtarna frÄn nyutgÄvan), kommer ett förtrollande skarpt gitarrplockande, sÄ olikt allt annat pÄ albumet att det Àr omöjligt att inte haja till, otroligt bra.
BÀsta lÄt: Hollow Hills. Lyssnade bara igenom en gÄng, och det var denna som stack ut. HÀr Àr det dock verkligen 100% depp, mycket stÀmningsfull och otÀck.
3
Jun 22 2021
The Dark Side Of The Moon
Pink Floyd
Det ska sÀgas att jag verkligen inte Àr nÄgon Pink Floyd-connoisseur, min tidigare erfarenhet av bandet Àr mycket begrÀnsad, Àven om de verkar i en tid och en genre som jag annars Àlskar. Jag har sjÀlvklart hört lovorden om detta album, hur det höjs till skyarna som ett att historiens frÀmsta, och det har sÄklart pÄverkat min första, mer grundliga lyssning av det.
Egentligen var mittenspĂ„ren, Time - The Great Gig in the Sky - Money, de enda jag hade hyfsad koll pĂ„ inför lyssningen. Ăven om dessa lĂ„tar Ă€r fantastiska, var det dĂ€rför lĂ„tar i början och slutet som fick mig att haja till. Först On the Run, som en instrumentell/experimentell rymdresa genom vĂ€rldens största lavalampa. PĂ„ B-sidan fĂ„ngades jag av Us and Them, av den livsviktiga saxofonen och bandet som gĂ„r igĂ„ng nĂ€r Gilmour tar ton i andra halvorna av varje vers.
Min första lyssning blev hackig och uppdelad, dels gjord i bilen pÄ vÀg till covidvaccinering, och dels under en joggingtur. KÀnslan som dominerade dÄ var att albumet, om Àn otroligt, saknar de absoluta höjdpunkterna som skulle göra det till en 5:a. SÀkerligen var jag pÄverkad av den enorma hypen, och kunde inte riktigt höra vad alla andra har hört.
Men, jag Àlskar konceptalbum, och vet att konceptalbum Àr gjorda för att sitta ner och genomföra en fokuserad lyssning, och det var just det jag gjorde dagen efter. Jag kan omöjligt vara kunnigare Àn musikhistoriens samlade kritikerkÄr; jag var tvungen att ge det en Àrlig chans.
NÀr jag sedan satt dÀr, jag hade gjort min research, jag följde med pÄ Genius under varje lÄt, jag blundade under de viktigaste solona (Time!!), fick jag en helt annan upplevelse av ~helheten~. Det Àr klart att jag saknade nÄgra tydliga höjdpunkter nÀr hela albumet, hela konceptet Àr en enda lÄng höjdpunkt, ett privilegium. Samtidigt sÄ angelÀget och genomtÀnkt - hur albumet behandlar livet, tiden, konsumtion, psykisk ohÀlsa, sjÀlva existensen - och samtidigt sÄ extremt virtuost och exceptionellt musikaliskt genomfört. Om jag inte ger The Dark Side Of The Moon fem stjÀrnor, hur ska jag dÄ nÄgonsin kunna ge nÄgot annat album fem stjÀrnor?
BÀsta lÄt: Jag har nyss tjatat om att helheten och konceptet Àr det viktiga, men dÄ det Àr skitnödigt att sÀga "hela albumet" sÀger jag Time. Den Àr bÀst.
5
Jun 23 2021
Made In Japan
Deep Purple
Livealbum inspelat under konserter i Japan 1972. Wow. Otroligt bra! Extremt tekniskt skickliga solon. Trumsolon, gitarrsolon, och till och med orgelsolon. Faktiskt förvÄnansvÀrt mycket orgel, för en icke-Deep Purple-insatt person som jag.
Utöver det instrumentella Àr Ian Gillan en makalös sÄngare, med extrem rÀckvidd och kÀnsla (Àven om de högsta topparna, de glamrockiga skriken, inte direkt Àr nÄgot för mig). Speciellt i albumets bÀsta lÄt, Child in Time, visar han hur han gÄr frÄn högt till lÄgt, frÄn lugnt till intensivt, med felfritt ackompanjemang frÄn bandet. Delarna nÀr de saktar ned Àr de vackraste, nÀr trummorna hörs lÀtt i bakgrunden och Gillan ömt pressar fram spindelvÀvstunn sÄng, för att sedan Äterigen stiga och stiga, och stiga...
The Mule sticker ut tack vare Ian Paice' trumsolo, som gjorde mig svettig och gav mig handledsvÀrk bara genom att lyssna.
En höjdpunkt Àr partiet i Strange Kind of Woman dÀr sÄngaren Ian Gillan med sin röst konverserar med Ritchie Blackmores gitarr.
HĂ€ftigt fyraminuters orgel- och gitarrintro i Lazy.
Space Truckin', som i albumversion Àr fyra och en halv minut, strÀcks hÀr ut och blir en nÀstan 20 minuter lÄng rockuppvisning.
BÀsta lÄt: Child in Time
4
Jun 24 2021
Songs Of Leonard Cohen
Leonard Cohen
Leonard Cohens debutalbum frÄn 1967. Fantastiska melodier, men det som gör albumet till ett av de bÀsta folkalbumen nÄgonsin Àr frÀmst texterna, poesin. Cohen berÀttar dystra historier om kÀrlek pÄ ett extremt vackert och uttrycksfullt sÀtt. Det Àr svÄrt att inte bli pÄverkad. Om han hade levat idag Àr han nog i mitt tycke den musikpoet som efter Dylan mest förtjÀnar Nobelpriset.
Jag hade lyssnat mycket pÄ tre lÄtar tidigare, Suzanne; So Long, Marianne; och Hey, That's No Way to Say Goodbye, och hade Àven lyssnat flyktigt pÄ albumet i sin helhet. Förutom dessa tre toppenlÄtar Àr det nÄgra andra som sticker ut extra mycket, frÀmst Master Song, The Stranger Song, och One of Us Cannot Be Wrong. Den sista avslutar albumet, och handlar om Nico, som Cohen var förÀlskad i en period. Hon kallades för "The Ice Queen", och lÄten visar hur hennes kyla pÄverkade alla som kom i kontakt med henne. Han sjunger om hur han berÀttade om sina kÀnslor för en terapeut, som bara genom att höra Cohen berÀtta om Nico blir kÀr i henne, och tvinga stÀnga sin klinik. DÄ hela albumet kÀnnetecknas av sin poesi, och hur skicklig Cohen Àr pÄ att anvÀnda ord, blir det extra pÄtagligt att sista lÄten avslutas med ett ordlöst jÀmrande frÄn Cohen, efter att han klivit in i Nicos snöstorm.
DÄ albumet Àr en poetisk uppvisning sÄ kommer hÀr nÄgra av mina favoritformuleringar:
"And just when you mean to tell her
That you have no love to give her
Then she gets you on her wavelength
And she lets the river answer
That you've always been her lover"
- FrÄn Suzanne
"And while he talks his dreams to sleep
You notice there's a highway
That is curling up like smoke above his shoulder
It's curling just like smoke above his shoulder"
"And then leaning on your window sill
He'll say one day you caused his will
To weaken with your love and warmth and shelter
And then taking from his wallet
An old schedule of trains, he'll say
'I told you when I came I was a stranger'"
- BÄda frÄn The Stranger Song
"I'm not looking for another as I wander in my time
Walk me to the corner, our steps will always rhyme
You know my love goes with you as your love stays with me
It's just the way it changes, like the shoreline and the sea"
- FrÄn Hey, That's No Way to Say Goodbye. (Den kanske kÀndaste raden - "Your hair upon the pillow like a sleepy golden storm" - Àr ocksÄ vacker).
BĂ€sta lĂ„t: SvĂ„rt att vĂ€lja en. VĂ€ljer fyra: Suzanne; The Stranger Song; So Long, Marianne; och Hey, Thatâs No Way to Say Goodbye.
5
Jun 25 2021
Gentlemen
The Afghan Whigs
Rockigt och mörkt, hemska texter om en destruktiv relation. Efter nÀrmare efterforskning ser jag att albumet Àr en brytpunkt för bandet, dÄ de tog sig frÄn ett mer rockigare grunge-sound till att inkorporera mer soul- och R&B-influenser. I albumet har de hittat en bra balans mellan den högljudda grungen och nÄgot mer melodiöst. Ett solitt och bra album, som kanske tyvÀrr saknar nÄgon riktig "wow"-faktor.
Debonair, Now You Know och Fountain and Fairfax höjdpunkter av de mer rockiga spÄren. Av de lugnare och balladigare sticker When We Two Parted och My Curse ut.
BÀsta lÄt: When We Two Parted, kanske.
3
Jun 26 2021
Apocalypse 91⊠The Enemy Strikes Black
Public Enemy
Old school hip-hop frÄn nÄgra av de absolut största! Alltid vÀlkomponerade beats, alltid politiska och flytande rapverser frÄn Chuck D.
Första spÄret, Lost at Birth, tar dig med storm om du inte Àr beredd, med sin experimentella produktion och sampling.
By The Time I Get To Arizona Àr en replik frÄn Chuck D pÄ hur Arizona röstade nej till att införa Martin Luther King's day som en helgdag, och har ett helt fantastiskt och unikt beat.
Shut 'Em Down en höjdpunkt, har tydligen blivit mer av en hit efter Pete Rocks remix, men Àven originalversionen Àr bra.
Bring The Noise Àr en klassisk Public Enemy-lÄt frÄn 1987. En cover/samarbete gjordes av metalbandet Anthrax(!) och det Àr den versionen som avslutar detta album, som Bring Tha Noize. Föredrar originalversionen, men Anthraxversionen Àr en föregÄngare till mÄnga senare metal/hip-hop mashups. Chuck D:s andra vers Àr magisk.
Sammantaget ett bra album, varje lÄt behandlar ett nytt viktigt sociopolitiskt Àmne, mest om svartas kamp i USA. Flavor Flav Àr en hype-man som man sjÀlv önskar man hade med sig i vardagen. LÄtarna som han sjÀlv rappar pÄ blir inte lika bra, men det Àr ocksÄ svÄrt att jÀmföras mot Chuck D.
BÀsta lÄt: By The Time I Get To Arizona
3
Jun 27 2021
Rum Sodomy & The Lash
The Pogues
Ett album och ett band som Àr oerhört bra pÄ att försÀtta lyssnaren i en viss sinnesstÀmning. Efter en genomlyssning vill jag, trots min bakfylla, sitta och marinera levern i stout och whisky pÄ en snuskig brittisk pub medan jag snackar skit med andra fyllon och seglare hela natten. VÀldigt traditionsbaserad musik, med tre lÄtar som Àr traditionella folksÄnger, och nÄgra covers. Jag har en förkÀrlek för de brittiska öarna, och The Pogues gör sitt för att stÀrka den kÀnslan.
A Pair of Brown Eyes Àr bra och berÀttar en fin historia. Dirty Old Town och And the Band Played Waltzing Matilda, tvÄ covers, Àr ocksÄ bra.
Förutom dessa sÄ hÄller albumet en hyfsat jÀmn nivÄ, med mÄnga snabba och trallvÀnliga lÄtar. Betyget blir 3, lika mÄnga som antalet tÀnder i Shane MacGowans mun.
BÀsta lÄt: A Pair of Brown Eyes.
3
Jul 28 2021
Tubular Bells
Mike Oldfield
Episkt projekt. SjÀlvklart lite Ängestframkallande dÄ Mike Oldfield endast var 19 Är nÀr han slÀppte denna debut, och han spelade nÀstan alla instrument sjÀlv. Men om jag bortser frÄn detta Àr det ett mÀsterverk som, pÄ grund av sin omfattning, Àr svÄr att greppa efter endast en genomlyssning. Det kÀnns otroligt genomtÀnkt, varje ton Àr utplacerad pÄ exakt rÀtt stÀlle. Första halvan Àr lite rockigare, andra mer lugn och fingerplockig, förutom delen i mitten/slutet dÄ lyssnaren förflyttas till en stenÄldersgrotta, samt sista minuten som Àr en mer trallig karnevalsk bit. Otroligt bra progrock. Jag ger ett högt betyg redan efter en lyssning, och tror att det kan vara ett konstverk som vÀxer, dÀr det gÄr att hitta nya nyanser och skrymslen, efter fler lyssningar.
Rolig trivia Àr att albumet blev vÀrldskÀnt efter att introt till Part One anvÀndes som soundtrack till filmen The Exorcist, samt att det var det första albumet som gavs ut pÄ det dÄ nyskapade Virgin Records.
BÀsta lÄt: Nej! PoÀnglöst hÀr, ska lyssnas som en helhet.
4
Jul 29 2021
John Barleycorn Must Die
Traffic
Rockigt, jazzigt och funkigt pÄ samma gÄng.
InledningslÄten, Glad, Àr lite Frank Zappa - Peaches in Regalia, jazzig.
Steve Winwood mycket bra sÄngare!
John Barleycorn (Must Die), en tolkning av en traditionell folksÄng, bryter av mot den annars jazziga och funkiga stilen, ett vÀlkommet avbrott, med fin gitarr och flöjt.
Annars Àr det bra, utan att för den sakens skull nÄgonsin bli utmanande eller allt för underhÄllande.
2.5/5!
BÀsta lÄt: John Barleycorn (Must Die)
2
Jul 30 2021
A Wizard, A True Star
Todd Rundgren
Experimentellt, rockigt, roligt och tokigt! A-sidan bestÄr mest av korta lÄtar pÄ 1-2 minuter som flyter ihop i varandra, med undantag för albumets bÀsta lÄtföljd Flamingo -> Zen Archer. Flamingo Àr för övrigt samplad i Frank Oceans lÄt Solo.
MÀngden lÄtar gör att vissa blir lÀttare att glömma bort, men en efterhÀngande kÀnsla av lekfullt kaos finns ÀndÄ.
B-sidan innehÄller bland annat ett 10 minuters medley dÀr Rundgren sjunger fyra av sina favoritsoullÄtar, vilket Àr KUL, ju. Annars Àr B-sidans bÀsta spÄr Sometimes I Don't Know What to Feel, Does Anybody Love You?, samt avslutningsspÄret Just One Victory.
Ibland lite spretigt sound, men annars ett bra psykadeliadoftande album!
Albumomslaget Àr för övrigt 5/5.
BÀsta lÄt: Zen Archer.
3
Jul 31 2021
Are You Experienced
Jimi Hendrix
Lyssnade pÄ den amerikanska utgÄvan.
Coolt och banbrytande! SjÀlvklart Àr Hendrix gitarrspelande och sÄng utomordentligt, med förvÄnades Àven över hur mycket jag uppskattade Noel Reddings bas och Mitch Mitchells trummor. Tillsammans en vÀldigt bra coherent experience.
Första och sista lÄtarna (US), Purple Haze och Are You Experienced?, kÀnns som de mest klassiska, och det var Àven de som jag hade hört innan. Fenomenala bÄda tvÄ.
Hey Joe har hÀrligast melodi.
Gillar Àven The Wind Cries Mary.
Third Stone from the Sun Àr spacead och spÀnnande.
TyvÀrr lite för mÄnga lÄtar pÄ frÀmst A-sidan som inte blir bÀttre Àn okej.
3.5/5
BÀsta lÄt: Hey Joe.
3
Aug 01 2021
Songs For Swingin' Lovers!
Frank Sinatra
Mysigt 50-talssound som bara puttrar pĂ„ utan att nĂ„gon gĂ„ng utmana eller bli sĂ€rskilt intressant. Efter nĂ„gra lĂ„tar börjar jag undra hur mĂ„nga gĂ„nger en man kan beskriva sin kĂ€rlek till en(?) kvinna och jĂ€mföra henne med mĂ„nen och havet. Svaret Ă€r, Ă„tminstone tillrĂ€ckligt mĂ„nga gĂ„nger för att Frank Sinatra ska kunna fylla ut 59 studioalbum och 297 singlar under sin karriĂ€r. Rösten Ă€r fin, det Ă€r det inget snack om. Men, TĂNK om man 1956 kunde veta vad som gömde sig i musikvĂ€rlden pĂ„ andra sidan decenniet, och hur trĂ„kig Sinatra skulle bli i jĂ€mförelse med 60-talets musik.
BÀsta lÄt: Ingen som stack ut, allt flöt ihop. KÀnde inte heller nÄgon större lust att lyssna igen för att hitta nÄgon BÀsta lÄt. SÄdesÄ.
2
Aug 02 2021
The White Album
Beatles
Jag har av nÄgon anledning tÀnkt pÄ The White Album som ett album nÄgon nivÄ under deras absolut bÀsta, och följaktligen förtjÀnt av max en 4:a. Kanske har det att göra med omfattningen, jag har aldrig tidigare lyssnat pÄ alla 30 lÄtar som en helhet, och bara sett det som ett spretigt projekt innehÄllandes nÄgra svaga lÄtar. Ett spretigt album Àr det definitivt, men, efter en grundlig genomlyssning kÀnner jag att ett album som innehÄller While My Guitar, Happiness is a Warm Gun, Julia, Yer Blues, Mother Nature's Son, Sexy Sadie, Helter Skelter; Long, Long, Long; Revolution 1, och Revolution 9 (ja) kan inte förtjÀna nÄgot annat Àn en femma. Det spelar ingen roll hur mÄnga Wild Honey Pies man slÀnger in.
BÀsta lÄt: Happiness is a Warm Gun.
5
Aug 12 2021
Teen Dream
Beach House
Ălskar! Mysig och vacker drömpop. Fantastisk produktion pĂ„ alla lĂ„tar. Jag brukar kĂ€nna att album i den hĂ€r genren ofta blir för trĂ„kiga, men Beach House lyckas trĂ€ffa mitt i prick, nĂ€r det trygga, repetitiva, hypnotiserande, kombineras med intressanta melodier.
Ălskar Victoria Legrands androgyna röst.
Inledningstrion, Zebra -> Silver Soul -> Norway Àr briljant. Avslutningen, med 10 Mile Stereo -> Real Love -> Take Care likasÄ. Mittenkvartetten hÄller inte riktigt samma klass, förutom Lover of Mine.
BÀsta lÄt: 10 Mile Stereo.
4
Aug 13 2021
Brown Sugar
D'Angelo
HÀrlig neo-soul. D'Angelo sjunger fint, och lÄtarna Àr vackra, men har ÀndÄ svÄrt att helt kÀnna nÄgot för det.
Shit, Damn, Motherfucker Àr en rolig lÄt om hur D'Angelo upptÀcker hur hans tjej har sex med hans bÀsta vÀn, och skjuter dem bÄda i röven, för att sedan frÄga sig sjÀlv: "Why the both of you's bleeding so much?"
BÀsta lÄt: Smooth. Lite mer jazzig.
2
Aug 14 2021
Paul's Boutique
Beastie Boys
Klassiska Beastie Boys andra album. Kul och medryckande, fantastisk produktion med beats gjorda nÀstan enbart frÄn samples. Det gÄr att höra spÄr frÄn mÄnga klassiska rockband, som Beatles, Pink Floyd och Led Zeppelin, i beatsen, vilket Àr kul! Texterna Àr fullmatade med popkulturella referenser, annars Àr de tyvÀrr ganska intetsÀgande.
MÄnga av lÄtarna Àr förglömliga, men nÀr de trÀffar rÀtt trÀffar de verkligen rÀtt. NÄgra höjdpunkter:
High Plains Drifter Àr bra, gedigen jÀvla old-school hip-hop lÄt bara.
The Sounds of Science Àr kul att lyssna pÄ, dÄ det finns mÄnga vÀlbekanta Beatlessamples.
Looking Down the Barrel of a Gun har ett coolt rockingt beat, dÀr bl.a. Time av Pink Floyd gÄr att urskilja.
Car Thief Àr fantastisk, frÀmst för den "vibrerande" Hurdy Gurdy Man-kÀnslan.
Albumet avslutas med ett sorts medley betitlat B-Boy Bouillabaisse bestÄende av 9 kortare spÄr. Bland dessa sticker tvÄ ut: A Year and a Day för sitt otroliga flyt, bÄde i produktion och rap. Den modernare lyssnaren (jag) hör att Kendrick Lamars lÄt "i" anvÀnder sig av samma sample som hörs hÀr.
Hello Brooklyn har bastrummor som hÀmtade frÄn framtiden, frÄn Kanye Wests Yeezus. HYPE.
BÀsta lÄt: Car Thief. NÀra nÀra nÀra för lÄtföljden A Year and a Day -> Hello Brooklyn ur B-Boy Bouillabaisse.
3
Aug 17 2021
Heroes
David Bowie
Ett album som inleder svagt, med Beauty and the Beast som Àr en dÄlig glamrock/discolÄt.
Joe the Lion Àr Àven det en rockdÀnga, men hÀr anas nÄgot sorts djup. BÀttre.
LÄt 3. Heroes. 5 av 5. SÄ klart.
Sons of the Silent Age rider vidare pÄ Heroes-vÄgen, lite mer experimentellt, lite mer blÄs. Helt ok.
Blackout tar oss tyvÀrr tillbaks till inledningen, en rocklÄt som med fördel glöms bort.
B-sidan Àr mer intressant. V-2 Schneider Àr en hyllning till Florian Schneider frÄn Kraftwerk. En bra, lite krautig, lÄt som bleknar i efterhand, med tanke pÄ vilka lÄtar som följer.
LÄtföljden Sense of Doubt -> Moss Garden -> Neuköln Àr briljant. Bowie och Brian Eno har hÀr komponerat tre atmosfÀriska instrumentella stycken.
Sense of Doubt Àr ambivalent, ibland hoppfulla vÄgor och strÄkar, för att sedan tas ned av pianotoner i moll.
Moss Garden Àr viloplatsen, en blomdoftande oas innan...
Neuköln, som tar en Äter ner i mörkret, denna gÄng lite klokare, med lite mer information om vÀrlden.
AvslutningslÄten The Secret Life of Arabia Àr en vÀg tillbaks till verkligheten, till rocken. En ganska vanlig lÄt, men ÀndÄ bÀttre sound Àn A-sidan.
Topparna pÄ albumet Àr 5/5, men det finns för mÄnga trÄkiga spÄr för att kunna klassa det högre Àn 3/5.
BÀsta lÄt: Heroes
3
Aug 18 2021
Out of Step
Minor Threat
Jag kan inte ljuga för mig sjÀlv. Jag gillar punk, Àlskar post-punk och punkinfluenser. Men, Àven om detta Àr ett klassiskt punkalbum, och har varit viktigt för genren (vilket jag kan RESPEKTERA), sÄ Àr det ganska svÄrt att lyssna pÄ. Det Àr energiskt, snabbt, och argt, men avsaknaden av tydligare melodier gör att lÄtarna flyter ihop i varandra och blir smÄtt enerverande. TyvÀrr.
Velade mellan en 1:a eller 2:a.
BÀsta lÄt: Look, Back & Laugh, bra riff i introt, en tillstymmelse till melodi.
1
Aug 19 2021
Risque
CHIC
Positivt överraskad! Ăr inte ett stort fan av disco, men lĂ„tarna var inte sĂ„ bombastiska och festliga som jag trodde, utan mer lĂ„gmĂ€lda, med rytmiska basslingor. LĂ€tt att förstĂ„ varför exempelvis Johnny Marr angett gruppen som influens!
InledningsspÄret Good Times kÀnns igen direkt, för mig frÀmst frÄn Sugarhill Gang's Rapper's Delight. Basslingorna i synnerhet pÄ denna lÄten, men Àven pÄ albumet i allmÀnhet, Àr det bÀsta med albumet. Man rycks med och blir glad. Men Àven de lugnare lÄtarna, frÀmst Will You Cry (When You Hear This Song), Àr vackra.
3/5, vilket för mig Àr vÀldigt högt för ett discoalbum!
BÀsta lÄt: Good Times
3
Sep 05 2021
Bat Out Of Hell
Meat Loaf
Bombastisk rock, Springsteen- och Spectordoftande. LÄtarna Àr fartfyllda och storslagna och ofta upp mot 10-minutersstrecket. Meat Loaf's fylliga, fantastiska röst gör det till ett album du gÀrna vill dansa och sjunga med i pÄ en hemmafest. LÄtarnas lÀngd kan dock göra det svÄrt att lÀra sig texterna!
Kunde ingenting om Meat Loaf innan, och han verkar vara en intressant karaktÀr, synd bara pÄ Trumpsupportandet och klimatförnekandet.
InledningsspĂ„ret Bat Out of Hell Ă€r bra. Ăven Paradise by the Dashboard Light, speciellt del 3, Let Me Sleep on It, dĂ€r Ellen Foleys sĂ„nginsats mĂ„ste nĂ€mnas! For Crying Out Loud Ă€r en otrolig kĂ€rlekspowerballad som avslutar albumet. Resten av de lugnare lĂ„tarna blir lite smöriga.
BÀsta lÄt: For Crying Out Loud.
3
Sep 06 2021
In-A-Gadda-Da-Vida
Iron Butterfly
Nja. A-sidan Àr vanlig psykedelisk rock. Ganska trÄkig - för basic. Som en dÄlig version av The Doors med smöriga kÀrlekstexter à la tidiga Beatles.
B-sidan Ă€r en enda 17 minuter lĂ„ng lĂ„t, In-A-Gadda-Da-Vida (sĂ€g "In the garden of Eden" snabbt och slarvigt), som tydligen Ă€r vad Iron Butterfly Ă€r kĂ€nda för. Och visst, den Ă€r det bĂ€sta pĂ„ albumet. Den börjar dock som vanligt, med en enklare, kanske lite mer rockig och metal-lĂ„tande del, innan en lĂ„ng instrumental brygga med bra gitarrspelande och FRAMFĂR ALLT ett intressant och annorlunda trumsolo. Detta Ă€r enda gĂ„ngen dĂ„ det kĂ€nns som jag lyssnar pĂ„ nĂ„got som Ă€r eget, som Ă€r lite mer utmanande.
BÀsta lÄt: In-A-Gadda-Da-Vida.
2
Sep 07 2021
Fuzzy Logic
Super Furry Animals
Hade inte hört talas om detta walesiska band tidigare, och det första jag mÀrkte var det töntiga namnet. TyvÀrr, sÄ uppfyllde Àven musiken mina tidiga fördomar. Albumet Àr till största del ganska fjantigt. LÄtar som lÄter mer som att bandet gillar att "ha kul" Àn att göra bra musik. De första 5 lÄtarna Àr dÄliga pÄ just detta sÀttet, Àven om det dÄ och dÄ kan höras en tillstymmelse till vad som hade kunnat bli en bra refrÀng.
SpĂ„r 6, Gathering Moss, Ă€r ett av de fĂ„ undantagen pĂ„ skivan. HĂ€r visar bandet att de faktiskt besitter nĂ„gon sorts talang, och faktiskt KAN göra bra musik. LĂ„ten har mer substans, lĂ„ter annorlunda och uppiggande. Ăven följande lĂ„t, If You Don't Want Me to Destroy You, Ă€r ganska bra. Utöver dessa bör Ă€ven Long Gone nĂ€mnas. Den Ă€r bra, och lĂ„ter som nĂ„got frĂ„n Babyshambles Sequel to the Prequel.
BÀsta lÄt: Gathering Moss.
2
Sep 08 2021
A Grand Don't Come For Free
The Streets
Ăntligen The Streets! Mike Skinners projekt har funnits i min periferi lĂ€nge, utan att jag har kommit för mig att ge mig in i ett album. SĂ„ det var med stora förhoppningar jag gav mig in i detta projekt. Mina förhoppningar möttes.
A Grand Don't Come For Free Àr ett konceptalbum som följer berÀttarjaget Mike. I It Was Supposed to Be So Easy beskrivs hur Mike har en riktig pissdag dÄ det mesta gÄr fel, och den slutar med att han tappar bort 1000 pund som han haft liggandes bredvid sin trasiga TV. Vi fÄr sedan följa Mike tiden efter denna dag, som satte stort spÄr, för du vet, A Grand Don't Come For Free.
Mike trÀffar Simone, som jobbar med kompisen Dan (Could Well Be In). De blir tillsammans, men brÄkar. PÄ semester Àr Mike otrogen mot Simone. VÀl hemma Àr Simone sjÀlv otrogen mot Mike med Dan. Mike blir sedemera dumpad av Simone, vilket avhandlas i lÄten Dry Your Eyes, en vacker och extremt sorglig beskrivning av ett break-up.
I Blinded by the Lights ska Mike trÀffa Simone och Dan pÄ en nattklubb, men de kommer aldrig. I lÄten gÄr Mike runt och Àr nojjig pÄ klubben, poppar piller, och blir allt mer berusad tills han till sist inte bryr sig om vad Simone och Dan gör, cuz' there's a tune coming in. LÄten kan vara den bÀsta som nÄgonsin gjorts. Den fÄr mig att vilja bli full, festa, ta droger, ha relationer, men Àr samtidigt fylld med stor sorg och vemod, som skiner igenom i den fan-tastiska produktionen.
Skivan avslutas, och berÀttelsen kulmineras, med Empty Cans, en lÄt som bÀttre Àn nÄgon annan demonstrerar Mike Skinners berÀttartalang. Den berÀttar tvÄ alternativa slut pÄ historien. Först, en bitter Mike som skyller alla hans problem pÄ andra ("It's not my fault there's wall-to-wall empty cans"). NÀr en kille kommer för att reparera tv:n misstÀnker Mike att han hÄller pÄ att bli blÄst, och de börjar slÄss, innan tv-reparatören springer ut ur lÀgenheten och Mike kan fortsÀtta dricka i ensamhet.
LÄten tar sedan lyssnaren tillbaks till samma scenario, dÀr Mike sitter ensam och dricker, men med annan instÀllning ("It's all my fault there's wall-to-wall empty cans"). I denna versionen kommer kompisen Scott och lagar tv:n, och hittar i processen Mikes 1000 pund. Mike rycker upp sig, och kommer till insikten att endast han sjÀlv kan ta tag i sitt liv. Kompisar, familj, kanske kan hjÀlpa dig pÄ vÀgen, men i slutÀndan Àr du ensam ansvarig över vilka vÀgar du tar i livet:
"Or maybe it's that I realised that it is true
No-one's really there fighting for you in the last garrison
No-one except yourself that is, no-one except you
You are the one who's got your back 'til the last deed's done
Scott can't have my back 'til the absolute end
'Cause he's got to look out for what over his horizon
He's gotta make sure he's not lonely, not broke
It's enough to worry about keeping his own head above."
The Streets va. Visst, vissa av lÄtarna kanske inte lÄter som world-beaters, och beatsen kanske Àr lite smutsiga. Men, det Àr en sÄ Àkta berÀttelse av en brittisk arbetarklasstillvaro att det Àr omöjligt att inte bli drabbad. Jag har en personlig dragning till brittisk fulkultur (fulla fotbollssupporters, skitiga pubar), sÄ det Àr kanske inte konstigt att detta album tickar sÄ mÄnga av mina boxar.
Mike Skinners staccatoliknande rap Àr helt egen. Han spottar ren fakta mannen. Detta Àr en mall för hur konceptalbum som aspirerar att berÀtta en historia bör berÀtta den historien. VÀrldsklass. Konst.
The Streets Àr Àkta.
BÀsta lÄt: Blinded by the Lights.
5
Sep 09 2021
Different Class
Pulp
Ett album som blandar och ger. Hade hört Common People sedan innan, men kÀnner att den Àr extremt överskattad. Den har ingen rÀtt att strÀcka ut sig till nÀstan 6 minuter, och bara lÄta som ett intro som inte tar sig nÄgonvart.
MÄnga lÄtar lider tyvÀrr av att inte ta sig nÄgonstans. För visst, grundarbetet finns dÀr, albumet Àr inte dÄligt pÄ nÄgot sÀtt, men det finns ingen riktig extra touch som fÄr det att sticka ut. Det faller ganska platt, mellanmjölk.
NÄgra lÄtar höjer sig ur mÀngden. Disco 2000 Àr bra, lÄter som nÄgot The Stone Roses skulle gjort. Vilket Àr en komplimang. Something Changed har fina strÄkar. "F.E.E.L.I.N.G.C.A.L.L.E.D.L.O.V.E" Àr mer experimentell, hÀr tar bandet ut svÀngarna, det Àr INTE trÄkigt och det Àr INTE platt, synd att det inte hÀnder oftare pÄ albumet. Bar Italia Àr en fin avslutningslÄt.
Jag vet att albumet ses som definerande för britpop-eran, vilket kanske Àr varför jag kÀnner mig extra besviken. 2013 gjorde NME en lista över historiens 500 bÀsta album. Different Class kom pÄ 6:e plats. Jag har tyvÀrr svÄrt att dela den entusiasmen.
BÀsta lÄt: F.E.E.L.I.N.G.C.A.L.L.E.D.L.O.V.E.
2
Sep 10 2021
Rhythm Nation 1814
Janet Jackson
Inte sÄ bra! Texterna Àr samhÀllskommenterande, vilket sÄ klart uppskattas, Àven om det blir lite vÀl övertydligt ibland. Som denna del i "The Knowledge":
"One, two, three, four
Prejudice: no
Ignorance: no
Bigotry: no
Illiteracy: no"
Andra lÄtar har mer konventionellt kÀrleks- och danstema. Stora trummor och dansvÀnliga R&B-beats som tyvÀrr lÄter vÀÀÀÀÀÀldigt daterade. Inte ett sound som har Äldrats vÀl. Mycket lÄter som nÄgot teaterensemblen i en 90s-high school-film skulle sÀtta upp.
Livin' in a World (They Didn't Make) Àr en lugnare lÄt som har en fin refrÀng, Àven om texten Àven hÀr Àr jobbigt övertydlig. Den följande lÄten, Alright, Àr helt ok, och Janets sÄng lÄter ibland som Robyn (???).
LÄtarna Àr Àven för repetitiva och för lÄnga, de flesta runt 5 minuter. Ville under lyssningen helst bara att albumet skulle ta slut.
BÀsta lÄt: Alright.
1
Oct 05 2021
Warehouse: Songs And Stories
HĂŒsker DĂŒ
SvÄrbedömt. Bitvis bra, melodiöst och rockigt, annars för "amerikanskt" och Smash Mouth-punkigt. Bob Goulds röst Àr ganska trÄkig, förutom pÄ ett par spÄr dÄ han plötsligt lÄter som Ozzy?
Albumet tappar vÀldigt mycket pÄ sin omfattning. 20 lÄtar Àr alldeles för mycket. SpÄr 5 och 7-14 Àr ganska bra, och skulle ensamma bilda ett bra album. Nu Àr det som ett bra album insprÀngt i ett dÄligt. Vilket Àr synd.
SpÄr 11, She Floated Away, har ett helt annat tempo Àn resten av skivan, och lÄter nÀstan som nÄgon Pouges-aktig shanty. Mkt bra.
Ăverlag, helt ok myspunk.
BÀsta lÄt: She Floated Away.
2
Oct 06 2021
The Soft Bulletin
The Flaming Lips
Jobbiiigt. Musiken Àr jÀttebra. Melodierna och sÀttet bandet spelar pÄ Àr innovativt, unikt, och bombastiskt bra. Men det finns tyvÀrr för mÄnga saker jag stör mig pÄ, för att jag fullt ut ska kunna ta till mig The Flaming Lips.
För det första, Wayne Coyne (jag tror det Àr han som sjunger) har inte en bra sÄngröst. Den Àr lite för gnÀllig och mesig, vilket stör mig. Det andra Àr texterna, som Àr banala och samtidigt gör ansprÄk pÄ att vara djupa. Det fungerar sÀkert pÄ mÀnniskor som gillar att ta del av kultur som kan beskrivas som "quirky" (och gÀrna beskriver sig sjÀlv som "quirky"), men det stör mig. Ett exempel Àr The Spiderbite Song, som gör mig lite illamÄende.
Det blir Ă€ndĂ„ en trea, för musiken hĂ„ller sĂ„ pass hög nivĂ„. Det Ă€r bara synd att resten av upplevelsen lĂ„ter som att bandet bestĂ„r av Uje Brandeliusar (och JA jag skriver detta utan att ha koll pĂ„ Uje, men det KĂNNS bara sĂ„).
BÀsta lÄt: Feeling Yourself Disintegrate var vacker.
3
Oct 07 2021
A Love Supreme
John Coltrane
Ălskar! En mer melankolisk och ödesmĂ€ttad jazz. Jag kan ingenting om jazz, men det jag lĂ€ser om albumet, om hur viktigt och respekterat det Ă€r, fĂ„r mig att uppskatta det. Jag gillar hur det lĂ„ter, helt enkelt. NĂ€r John Coltranes saxofon grĂ„ter, grĂ„ter jag.
BÀsta lÄt: Hela albumet Àr inspelat i ett streck, men uppdelat i fyra delar. BÀst Àr sista, Psalm.
4
Oct 08 2021
You Want It Darker
Leonard Cohen
En 81-Ärig Leonard Cohen sjunger sitt avsked. 17 dagar efter att albumet slÀppts dog han. Och vilket avsked! Det Àr mörkt, stÀmningsfullt, och otÀckt. Cohens mörka basröst ackompanjerar den minimalistiska produktionen perfekt. Och som alltid nÀr det gÀller Cohen (top-3 bÀsta lÄtskrivare nÄgonsin) Àr texterna och poesin i fokus. Lyssna till exempel pÄ hur han anvÀnder rim för att skapa rytm i titelspÄret You Want It Darker.
TitelspÄret, som inleder albumet, Àr fantastiskt. Andra höjdpunkter Àr den sorgsna kÀrlekslÄten Treaty (inklusive sista spÄret String Reprise/Treary), samt Traveling Light, med ett klassiskt Cohen-tema om ensamhet och bohemliv.
Faktumet att Cohen dog kort efter releasen gör texten i Leaving the Table Ànnu mer mörk:
"I don't need a reason
For what I became
I've got these excuses
They're tired and lame
I don't need a pardon, no, no, no, no, no
There's no one left to blame
I'm leaving the table
I'm out of the game"
BÀsta lÄt: You Want It Darker.
4
Oct 09 2021
Black Sabbath
Black Sabbath
Classic! Första heavy metal-albumet. En genre jag annars inte Àr bevandrad i, och inte kÀnner nÄgon större dragning till, men det gÄr inte att inte Àlska Black Sabbath.
Första lÄten, Black Sabbath, Àr sÄ skrÀmmande och ondskefullt-lÄtande det blir i musikvÀg.
Resten av albumet hÄller högre tempo, men behÄller de TUNGA riffen, TUNGA basslingorna. Ozzys lÀtta, genomborrande sÄng. Briljant.
Gillar speciellt N.I.B., bÄde basintrot och gitarrsolot.
Och resten. Allt Àr bra.
BÀsta lÄt: Black Sabbath frÄn albumet Black Sabbath av Black Sabbath.
4
Oct 10 2021
Trafalgar
Bee Gees
TrÄkigt album! FörutsÀgbara, översmöriga ballader. Ingen lÄt med nÄgon form av wow-faktor.
Israel Àra bra. Don't Wanna Live Inside Myself har nÄgot fint. Annars mest jobbiga lÄtar, som Remembering, When Do I, och Dearest.
BÀsta lÄt: Israel.
2
Oct 11 2021
Illinois
Sufjan Stevens
Ett mycket bra konceptalbum om olika personer, hÀndelser och företeelser i Illinois. Det Àr en fröjd att lyssna pÄ Sufjan Stevens lena röst och noggranna produktion. Det kan dock ibland kÀnnas lite för "snÀllt". Hade önskat att Sufjan tagit ut svÀngarna Ànnu mer, och skapat nÄgot mer utstickande. T.ex. "The Man of Metropolis Steals Our Hearts" har nÄgra instick av mer upptempo elgitarr och trummor vilket gör lyssningen mer dynamisk - fler sÄdana rockiga inslag hade höjt betyget! Hatar ocksÄ att mÄnga av lÄttitlarna Àr korta noveller, betackar mig frÄn sÄdana "quirky" fasoner.
Sammantaget Àr albumet ett vÀldigt bra "konstprojekt", men det har svÄrt att vÀcka nÄgra större kÀnslor i mig.
Det mer avskalade lÄtarna, "John Wayne Gacy, Jr." och "Casimir Pulaski Day", nÀr det nÀstan bara Àr Sufjan och en gitarr, Àr fantastiska.
Av de instrumentella lÄtarna Àr "To the Workers of the Rock River Valley Region..." den bÀsta, mycket för att den pÄminner mig om "If You Have a Heart" av Bear Quartet.
BÀst producerad Àr den mörkare "They Are Night Zombies...", vars lite rockigare approach hörs direkt i basslingan i introt. Spyr dock pÄ lÄttiteln.
BÀsta lÄt: They Are Night Zombies!! They Are Neighbors!! They Have Come Back from the Dead!! Ahhhh!
3
Oct 27 2021
A Hard Day's Night
Beatles
Beatlemania! Felfritt, sĂ„klart. Ăven om det inte nĂ„r topparna som LSD-Beatles nĂ„dde, sĂ„ Ă€r det sĂ„ bra det blir i genren.
Strösslat med klassiker, men Ă€ndĂ„ vissa spĂ„r som jag inte hade koll pĂ„ sen innan. T.ex. Tell Me Why, som Ă€r en banger. Ălskar ocksĂ„ McCartneys Things We Said och Lennons If I Fell och I'll Be Back.
Finns nÄgra svagare spÄr, som I'll Cry Instead, When I Get Home och You Can't Do That.
3/5, men, dÄ jÀmför jag det i första hand mot andra Beatlesalbum.
(BÀsta refrÀng (ever): Can't Buy Me Love)
BÀsta lÄt: And I Love Her.
3
Oct 28 2021
Space Ritual
Hawkwind
Rockigt och spaceat livealbum. LĂ„nga hĂ„rdrockslĂ„tar varvat med lugnare lĂ„tar dĂ€r dikter framförs, de flesta med temat rymden och dystopisk vĂ€rldsundergĂ„ng. LĂ„tarna flyter ihop i varandra, vilket ger kĂ€nslan av en tvĂ„ timmar lĂ„ng kontinuerlig ljudupplevelse, som Ă€r svĂ„r att greppa efter en lyssning (men jag orkar inte lyssna en gĂ„ng till, sry). Ăven om det Ă€r ett livealbum sĂ„ hörs det inte, inspelningarna lĂ„ter vĂ€ldigt kontrollerade, och hade lika gĂ€rna kunnat gjorts i en studio, vilket Ă€r trĂ„kigt.
Har annars inga egentliga invÀndningar. Bra sÄng, tunga gitarrer, fet rymdrock helt enkelt!
BÀsta lÄt: Seven by Seven.
3
Oct 29 2021
Qui sÚme le vent récolte le tempo
MC Solaar
Bra fransk hiphop! Definitivt inget jag skulle snubbla över i vanliga fall. Lekfullt, rappt, och hÀrligt. FörstÄr ingenting, men MC Solaars flow Àr som glidmedel i öronen. Troligtvis inget jag kommer ÄtervÀnda till, men det var en hÀrlig fransk hiphoptimme!
Ragga Jam Àr en toppenkul lÄt.
BÀsta lÄt: Caroline.
3
Oct 30 2021
James Brown Live At The Apollo
James Brown
I can feel the funk. Fart och flÀkt hela halvtimmen i detta livealbum! Gillart.
Love Someone Àr albumets egentliga höjdpunkt, en 10 minuter lÄng, briljant sÄnguppvisning. Men jag kan ÀndÄ inte bortse frÄn den lite lugnare, nedtonade I Don't Mind, som Àr otroligt vacker i sin enkelhet.
BĂ€sta lĂ„t: I Don't Mind. Ăven om alla bör lyssna pĂ„ Lost Someone minst en handfull gĂ„nger i livet.
3
Oct 31 2021
Smash
The Offspring
Har ibland tÀnkt pÄ The Offspring som ett band som har guilty pleasure-potential. Har endast hört de kÀndaste lÄtarna, och dom kan verkligen slÄ an en rocknerv i mig, men de kÀnns samtidigt otroligt töntiga. Efter att ha lyssnat igenom detta albumet har bandets status hos mig inte stigit nÀmnvÀrt. NÀr The Offspring Àr bra sÄ Àr de verk-li-gen bra, men oftast blir det lite för platt och 90-talsamerikanskt. Amerikansk punk har sÀllan tillrÀcklig rÄhet och melodisk kÀnsla, i mitt tycke.
Ibland har sÄngaren Dexter Holland lite för gnÀllig röst, som i inledningen pÄ Bad Habit. Hatar ocksÄ hans töntiga jÀvla spaghettihÄr. Och han har tydligen slÀppt en egen hot sauce. Usch.
Self Esteem rÀknas sÄklart med i de riktigt bra Offspring-lÄtarna. Det riffet skojar man INTE bort.
BÀsta lÄt: Self Esteem.
2
Nov 01 2021
Illmatic
Nas
NÀr jag i mellanstadiet ville bredda mina musikhorisonter och lyssna pÄ nÄgot annat Àn Eminem, lÀste jag pÄ internet om Nas' Illmatic, och hur den beskrevs som en "hip-hopbibel". Sedan dess har albumet följt mig. Jag Äterkommer alltid till det efter nÄgra mÄnader, inte för att det pÄverkat eller betytt sÀrskilt mycket för mig, utan för att jag vet att nÀr jag slÄr pÄ Illmatic har jag 40 minuter ren kvalité framför mig.
Varje lÄt, varje beat, varje rad Àr sÄ nÀra perfektion man kan komma i hip-hop. Detta trots att Nas i vad som kanske Àr tidernas bÀsta hip-hoplÄt, N.Y. State of Mind, inför första versen lÀgger in en brasklapp: "I don't know how to start this shit, yo...".
Albumet Àr perfekt rakt igenom, men extra bra Àr ovan nÀmnda N.Y. State of Mind (sÄklart), Life's a Bitch, One Love, och Represent.
Straight out the fuckin' dungeons of rap!
BÀsta lÄt: N.Y. State of Mind.
5
Nov 02 2021
I'm Your Man
Leonard Cohen
Generatorn ĂSER Cohen-album över mig. Jag tackar och tar emot. I'm Your Man Ă€r ett av hans mest hyllade album, men nĂ„r för mig personligen inte upp till Leonard Cohens högsta nivĂ„er. Det Ă„ttiotaliga synthiga soundet lirar inte riktigt med Cohens röst och stil, tbh. Ăven om det finns mĂ„nga hits hĂ€r. First We Take Manhattan Ă€r kraftfull och catchy, men om jag veeeerkligen rannsakar mig sjĂ€lv, sĂ„ Ă€r den nog Ă€ndĂ„ inte sĂ„ bra.
KÀnns som albumet Àr ett mellanting av akustiska 60-tals-Cohen och mörka 2000-tals-Cohen. Det blir ocksÄ bÀst nÀr han gÄr hela vÀgen; Ät nÄgot av hÄllen. Som i den mörkare Everybody Knows, och i den melodiösa, vemodiga Take This Waltz.
I'm Your Man (lÄten) Àr bra. Ain't No Cure for Love och de tre sista lÄtarna Àr förglömliga.
BÀsta lÄt: Take This Waltz.
3
Nov 03 2021
Devil Without A Cause
Kid Rock
ĂĂ€e det var inte bra. En mix av rap och metal blandat med lite country. Ingen överraskning att det lĂ„ter spretigt och Ă€r all over the place. För mĂ„nga dĂ„liga genres och stilar som verkligen inte ska behöva mixas. Rappen Ă€r inte heller bra, mest cringe. Eller vad sĂ€gs om dessa rader frĂ„n Welcome 2 the Party:
"Cause I'm a player that you love to hate
Got your girl suckin' dick on video tape
I like pussy, suckin' on titties
Fucked a lot of different bitches from a bunch of different cities"
Inte ens en Eminemfeature i Fuck Off kan rÀdda albumet. För dÄligt.
I like pussy, suckin' on titties.
BÀsta lÄt: Bawitdaba, ÀndÄ en taggad öppningslÄt. Och den fÄr mig att tÀnka pÄ Cobrastyle.
1
Nov 15 2021
Sticky Fingers
The Rolling Stones
Ett mÄngbottnat album som ger dig allt det bÀsta som Rolling Stones har att erbjuda! HÀrligt rockig inledning med Brown Sugar, otroligt gitarrspelande frÄn Mick Taylor i Sway, maffiga ballader i Wild Horses och I Got the Blues, musikalisk orgie i andra delen av Can't You Hear Me Knocking, tillbakablick till bluesrötterna i You Gotta Move, emorock i Dead Flowers, och ren perfektion i Sister Morphine.
Magnifikt rockalbum, magnifikt band. Nosar ohyggligt nÀra femman, men för nöja sig med fyra.
BÀsta lÄt: Sister Morphine.
4
Nov 16 2021
Born In The U.S.A.
Bruce Springsteen
FrÄn Sticky Fingers jeansskrev till detta jeansarsle. Otroliga hits pÄ detta album, kÀnns som varannan lÄt blivit en rockklassiker. Och bra Àr det ocksÄ.
Cover Me, Downbound Train, och I'm Going Down Àr skitbra.
No Surrender Àr snabb och hÀrlig.
Dancing in the Dark Àr vad Glory Days önskar att den var, en riktig banger.
Bobby Jean, I'm On Fire, och My Hometown Àr vackra. Speciellt I'm On Fire. Bara melodin Àr nog för att vÀcka starka kÀnslor.
NÄgra svagare spÄr, som Darlington County och Working on the Highway gör att albumet inte riktigt nÄt en femma. Men ÀndÄ, en jÀvla KLASSIKER.
BÀsta lÄt: I'm On Fire.
4
Nov 17 2021
Dirt
Alice In Chains
Helt ok rockalbum, vÀldigt tungt, metaligt, mörkt, grungeigt och heroinigt. Lite för tungt för min smak, och oftast ganska trÄkigt. Men absolut inte dÄligt. NÄgra feta gitarrsolon dyker dock upp hÀr och var. Kommer troligtvis inte ÄtervÀnda till det hÀr bandet speciellt ofta.
Fastnade mest för de lite lugnare lÄtarna, som Down in a Hole och Rooster.
TitelspÄret Dirt Àr bra, alldeles lagomt mycket metal och lÄter lite som Black Sabbath.
Ăven avslutningsspĂ„ret Would? Ă€r bra.
BÀsta lÄt: Down in a Hole.
2
Nov 18 2021
Private Dancer
Tina Turner
Har vÀldigt dÄlig koll pÄ Tina Turner sedan innan, sÄ gick in helt utan förvÀntningar. Blev varken blown away eller besviken. Ett stabilt popalbum, bra produktion (Àven om 80-talssoundet som bekant inte Äldrats jÀttebra) och mycket fin sÄnginsats frÄn Turner.
Efter en lyssning var det ÀndÄ inte jÀttemycket som stack ut. Den största höjdpunkten Àr sÄklart What's Love Got to Do with It. Fucking hell vad bra den Àr!!! Annars var Steel Claw bra, rockig och taggig, och covern pÄ Help var fin.
BÀsta lÄt: What's Love Got to Do with It.
2
Nov 19 2021
Golden Hour
Kacey Musgraves
Kul med nĂ„got modernt! Hypead countrypop. Ăr skeptiskt instĂ€lld till country, och dĂ€rmed skeptiskt instĂ€lld till Kacey Musgraves. Finns mĂ„nga fina lĂ„tar, och allt Ă€r vĂ€ldigt vĂ€lproducerat. Men inte mer Ă€n sĂ„, det blir aldrig riktigt spĂ€nnande. Det hade behövts mer smuts för att göra albumet mer intressant.
"Love is a Wild Thing", "Oh, What a World", "Mother", och "High Horse" Àr bra! "Love Is A Wild Thing" har en fin melodi i refrÀngen.
I High Horse hörs inte lika mycket country, utan Àr istÀllet mer frÀsch discopop. BRA!
BÀsta lÄt: High Horse.
2
Nov 20 2021
The La's
The La's
Halvbra album. LÄter ibland som The Stone Roses och lite mer sÀllan som The Smiths. The La's nÄr dock nÀstan aldrig upp till nÄgot som Àr i nÀrheten sÄ intressant eller bra som tidigare nÀmnda band.
The La's Àr ena rejÀla one hit wonders, med There She Goes. Och det Àr en riktig hit, med en catchig refrÀng (iofs Àr typ hela lÄten en refrÀng) och lite smithskt vemod.
Förutom There She Goes Àr det bÀsta Timeless Melody, Feelin', och den fina, utdragna avslutningen Looking Glass. Looking Glass Àr med sina knappa 8 minuter typ den enda lÄten pÄ albumet som Àr över 3 minuter (There She Goes Àr 3:01), vilket ÀndÄ kÀnns lite slappt va??
Avrundar uppÄt frÄn 2,5/5.
BÀsta lÄt: There She Goes.
3
Nov 21 2021
The Yes Album
Yes
Helt ok. Gillade Close To The Edge mer. Stör mig ocksÄ mer och mer pÄ Jon Andersons gnÀlliga röst, den har samma energi som fick mig att ogilla The Flaming Lips. Rent musikaliskt Àr det dock inget fel alls, hÀrliga och experimentella riffs.
BĂ€st Ă€r det nĂ€r Anderson hĂ„ller kĂ€ft och lĂ„ter bandet göra vad de gör bĂ€st - spela fet rock. Som i mitten pĂ„ Yours Is No Disgrace, och sista delen av Starship Trooper - WĂŒrm.
BÀsta lÄt: Starship Trooper.
2
Nov 22 2021
Crazysexycool
TLC
Nje, den hÀr typen av R&B Àr egentligen inget för mig. VÀldigt kÄt stÀmning i albumet. Sensuella lÄtar erotiska texter porriga beats. Men Àven mÄnga chill beats to relax and study to.
BÀst nÀr det blir mer hip-hop Àn R&B, som i Switch och Sumthing Wicked This Way Comes.
Take Our Time Àr ocksÄ ganska bra, fin sÄng.
BÀsta lÄt: Sumthing Wicked This Way Comes, Àven om den inte Àr signifikativ för resten av albumet.
2
Nov 23 2021
Automatic For The People
R.E.M.
Under hela lyssningen kÀndes albumet ÀndÄ som en stabil 3:a, men efterÄt var det inget som hade gjort albumet sÀrskilt speciellt. Albumet Àr bra, och har genomgÄende hög kvalitet, men det Àr för fÄ saker som sticker ut. LÄtarna Àr lugna och fina, jag saknar nÄgot med mer fart, nÄgot lite rockigare.
Egentligen ingenting Àr dÄligt med albumet, men för fÄ saker Àr bra. En av de bÀsta sakerna Àr Michael Stipes röst. Otrolig.
BÀsta lÄt: Drive.
2
Dec 28 2021
Dig Me Out
Sleater-Kinney
Arg och fantastiskt vĂ€lspelad punkig rock! Ălskar. Underbara riffs, bra sĂ„ng, bra trummor. Finns egentligen inga svaga spĂ„r.
ĂppningslĂ„tarna, Dig Me Out och One More Hour sĂ€tter tonen för albumet, med hur de blandar punkiga verser med melodiska refrĂ€nger.
Dance Song '97 jÀttebra!
Heart Factory har bra refrÀng, arg och het.
Sista lÄten, Jenny, Àr lugnare och mer melodisk, fantastiska gitarrer och trummor och magiskt outro.
BÀsta lÄt: Jenny.
3
Dec 29 2021
Snivilisation
Orbital
Blev impulsivt skeptisk till 90-talstechno, men blev senare glatt överraskad! Det Àr en sorts "ambient techno", stÀmningsfull och hÀrlig att ha i bakgrunden. Beaten Àr trÀffsÀkra och allt kÀnns extremt vÀl uttÀnkt.
Ibland blir det vÀl lite för repetitivt (men det fÄr man vÀl rÀkna med), som i avslutningslÄten Attached.
Gillar sÀrskilt Forever, Science Friction, och 15-minuters-eposet Are We Here?, som Àr som ett Àventyr genom olika stilar, kÀnslor och platser.
BÀsta lÄt: NÄgon av de tre jag nÀmnde ^
3
Dec 30 2021
Pacific Ocean Blue
Dennis Wilson
Har aldrig riktigt fattat storheten i Beach Boys, sÄ varför skulle den minst kÀnda Wilsonbroderns soloalbum göra det för mig? TyvÀrr faller det ganska platt. Det Àr vÀldigt lugnt, rockig, och rÀtt trÄkigt. Ibland blir det lite groovigare, som i Pacific Ocean Blues, en helt ok lÄt.
Albumet handlar till stor del om en frihetslÀngtan, en lÀngtan till naturen, bort frÄn stadens stress. Texterna Àr dock ofta rÀtt dÄliga, och kÀnns ibland lite för grabbigt amerikanskt "hillbilly". Som hÀr, i Friday Night:
"Shirts off you motorcycle rider
Night hider and people who pray
I believe my Jesus is in my soul
Come on my brother, let's a-rock and roll"
Gillar det lite mer experimentella partiet i tredje versen i Thoughts of You.
Time Àr bra, speciellt andra halvan, som inleds med en fantastisk trumpet(?)brygga som accelererar feelingen i lÄten och bygger upp det aggressiva outrot.
AvslutningslÄten Only With You Àr en fin kÀrleksballad.
PluspoÀng för den maffiga skÀgg-frilla-kombon pÄ omslaget.
BÀsta lÄt: Time.
2
Dec 31 2021
Future Days
Can
SÄja! God kÄl. Har strölyssnat pÄ Can i ett par Är, kul att ha en anledning att lyssna lite mer fokuserat, Àven om det inte Àr det mest lÀttuggade. VÀldigt stÀmningsfullt, experimentellt, och lite psykedeliskt.
Albumet bestÄr av fyra lÄtar. LÄt nr. 3, Moonshake, Àr vÀl den mest konventionella, mest för att den Àr endast ca. 3 minuter lÄng, till skillnad frÄn lÄt 1 och 2, som Àr nÀra 10 minuter vardera, och lÄt 4, Bel Air, som tar upp hela B-sidan med sina 20 minuter.
Trots att det hör till genren att det ska vara lite svĂ„rtillgĂ€ngligt Ă€r det Ă€ndĂ„ ett relativt vĂ€nligt album för ovana lyssnare. LĂ„tarna har till största delen en hĂ€rlig, ambient vibe, och gĂ„r bra att bara ha i bakgrunden. Ăven om det ofta pĂ„gĂ„r ganska mycket, kanske framför allt i delar av Bel Air, kĂ€nns det Ă€ndĂ„ vĂ€l uttĂ€nkt och samspelt - det blir aldrig för mycket, för spretigt.
Bel Air Àr albumets höjdpunkt, speciellt andra halvan, dÀr tempot successivt ökas.
Velade mellan en 3:a och en 4:a. Album av denna typen bör lyssnas pÄ minst 20 gÄnger innan en rÀttvis bedömning kan göras, men det hinner jag inte med! SÄ vÀljer att fria hellre Àn fÀlla.
BÀsta lÄt: Bel Air.
4
Jan 01 2022
We Are Family
Sister Sledge
Som jag skrev nÀr jag fick Chic:s album Risqué fÄr nÄgra mÄnader sedan - jag har inte trott att amerikansk 70-tals-disco Àr nÄgot för mig. Men, nu Àr jag Ätminstone motbevisad i tvÄ fall. Disco Àr BAS, har jag lÀrt mig, och nÀr basslingorna gÄr igÄng har jag svÄrt att inte ryckas med.
Inte konstigt kanske att detta album Àr skrivet och producerat av Nile Rodgers och Bernard Edwards frÄn - just precis - Chic.
Det Àr svÀngigt, det Àr groovigt, jag svÀnger hÀnger groovar med. Speciellt i Thinking of You - Àr du inte medryckt redan i öppningsriffet sÄ kan jag inte hjÀlpa dig.
HitmÀssigt Àr titelspÄret i Àrlighetens namn sÄdÀr. Desto bÀttre Àr He's the Greatest Dancer.
De lugnare spÄren, som Somebody Loves Me och You're a Friend to Me, kommer inte riktigt upp i samma nivÄ som de snabbare lÄtarna. Men, de skulle nog passa fint spelandes i bakgrunden pÄ en fin, trÀdoftande restaurang, nÀr ni bestÀller in er andra flaska vin.
BÀsta lÄt: Thinking of You.
3
Jan 02 2022
Figure 8
Elliott Smith
Ping BabyChmafma, fantastiskt album!
Delvis överraskande poppigt, som i öppningslÄten Son Of Sam.
Texterna och de teman som avhandlas Àr mörka. Död kÀrlek, depression, meningslöshet, och en generell apati mot livet. Trots det finns det i melodierna ett sorts blandat vemod, det Àr inte helmörk gothrock, det finns ÀndÄ indie-singer-songwriter-ljus i lÄtarna. Kanske Àr det just det som gör lÄtarna Ànnu mer drabbande, Elliott Smith Àr mÀsterlig pÄ att skapa melodier som balanserar mellan hopplöshet och hoppfullhet, mellan liv och död. NÀr hans eget extrema personliga mörker tas i beaktande skapas nÄgot oÀndligt vackert.
Ett exempel pÄ hur hemsökt Smiths psyke var av droger och depression Àr historien om hur en av albumets bÀsta lÄtar, Everything Means Nothing to Me, kom till. Tydligen ska Elliott ha varit trött pÄ pressen frÄn skivbolaget, hur folk pratade med honom om framtiden och hans destruktivitet. DÄ ska han under en psykos med kniv ha karvat in ordet "now" i armen, för att sedan sÀtta sig vid pianot och skriva ovan nÀmnda lÄt, med blodet droppandes lÀngs armarna.
BÀsta lÄt: VÀljer tvÄ.
1: Everything Means Nothing to Me, p.g.a. anledningarna ovan, samt hur trummorna exploderar in i lÄten halvvÀgs, medan Elliott mÀssar om livets meningslöshet.
2: Everything Reminds Me Of Her, som innehÄller allt jag förvÀntade mig av en Elliott Smith-lÄt, en enkel, drabbande, och avskalad melodi om hjÀrtesorg.
4
Jan 03 2022
Cee-Lo Green... Is The Soul Machine
Cee Lo Green
The Soul Machine lyckas tyvÀrr inte skapa nÄgot som berör min sjÀl. Hip-hop med soulinfluenser. Ok rap, oftast lite halvtrÄkiga beats. Ganska lekfull kÀnsla. Inte speciellt dÄligt, men de flesta lÄtarna Àr inte speciellt bra.
Bitvis, i de mer "seriösa" lÄtarna, finns det ÀndÄ lite mer substans, t.ex. i Living Again.
I Am Selling Soul har ett coolt beat switch, och en vÀldigt bra andra halva.
Bra flow i When We Were Friends (kings?).
Sometimes Àr bra, spoken word över skönt beat.
BÀsta lÄt(ar): Living Again och Sometimes.
2
Jan 31 2022
Winter In America
Gil Scott-Heron
Gil Scott-Heron on the mic! Brian Jackson on the keyboard! Albumet osar av coolhet frÄn första tonen, vilket ocksÄ var den bilden jag hade av Gil Scott-Heron sen innan. Hans röst Àr samtidigt sÄ len och sÄ kraftfull, och den gifter sig fint med Jacksons keyboard.
Vissa lÄtar blir dock liiite för beroende av just keyboardet, och nÄgra hissmusiks-varningsklockor sÀtts igÄng. Exempelvis lÄten A Very Precious Time, som Àr en fantastiskt vacker och poetisk beskrivning av en första kÀrlek, hade nog gynnats av lite mer fart, lite mer jazz, nÄgra fler instrument.
Gil Scott-Heron sjunger bra, men hans basröst kommer mest till rÀtta i nÄgon sorts spoken word. BÀst Àr det i H2OGate Blues, som Àr bÄde politiskt allvarlig och MYS. NÀr Gil i början pratar till publiken och sÀger: "But, first, I wanna do a little background on the Blues and say what it is", sÄ Àr det bara att luta sig bak och NJUTA i 8 hÀrliga minuter.
Gillar ocksÄ The Bottle och Song for Bobby Smith. Hade albumet funnits pÄ Spotify hade bÄda Äkt rakt in i spellistan.
BÀsta lÄt: H2OGate Blues.
3
Feb 01 2022
Paul Simon
Paul Simon
HÀr finns allt. FÄ artister kan blanda lekfullhet och melankoli som Paul Simon, nÄgot som blir tydligt frÄn första tonen i Mother and Child Reunion. Vill du ha historieberÀttande fortsÀtter albumet med Duncan. Politisk kommentar, gÄ till Peace Like a River. Old school blues? Paranoid Blues. Alltid med extrem skicklighet och melodiös trÀffsÀkerhet. Precis som Lincoln Duncan tackade Gud för sina fingrar kvÀllen efter han förlorat sin oskuld, tackar jag Gud för Paul Simons diton. Men mest för vad de gör med gitarren.
En behÄllning med Paul Simons musik Àr alltid influenserna frÄn andra delar av vÀrlden, samtidigt som han förvaltar ett amerikanskt folkarv. jamaicanska influenser i Mother and Child Reunion, sydamerikansk flöjt i Duncan, brasiliansk trumma i Me and Julio Down by the Schoolyard.
BÀsta lÄt: Finns en handfull att vÀlja mellan. Men Mother and Child Reunion gör ÀndÄ nÄgot speciellt med mig.
5
Feb 02 2022
Dookie
Green Day
DEU YU HAVE THE TYME!
LÄter som soundtracket till alla PS2-skateboardspel under tidigt 00-tal. Vilket vÀl sÀger nÄgot om hur inflytelserika Green Day var. Men ocksÄ nÄgot om hur taskigt det Äldrats. För sÄ pass bra Àr det inte. NÄgra hits sticker ut, men annars lÄter allt annat som en enda elgitarrsgegga.
Basket Case, She, When I Come Around och F.O.D. Àr bra.
BÀsta lÄt: Basket Case.
2
Feb 03 2022
A Girl Called Dusty
Dusty Springfield
LÀttsam, gladlynt och svÀngig pop!
DÄ albumet, som mycket av det tidiga 60-talets pop, bestÄr mest av covers Àr det svÄrt att bedöma just det hÀr albumets unika kvalitéer. Det unika Àr vÀl just Dusty Springfield, och hennes röst Àr det inget fel pÄ.
BÀsta lÄt: You Don't Own Me.
3
Feb 04 2022
Billion Dollar Babies
Alice Cooper
JĂ€vligt rockigt, full fart, nĂ„got som bĂ„de din och min farsa skulle gilla. ĂndĂ„ pĂ„ nĂ„got sĂ€tt mildare Ă€n hur jag tĂ€nkte Alice Cooper skulle lĂ„ta. Glammigt och gediget, ofta vĂ€ldigt in your face, speciellt i No More Mr. Nice Guy.
Ofta med en dos humor, som i Unfinished Sweet, som handlar om ett tandlÀkarbesök dÀr tandlÀkaren konstaterar att tÀnderna ser bra ut, men tandköttet mÄste bort.
Och, tips, om du Àr nekrofil Àr avslutningsspÄret I Love the Dead nÄgot för dig!
BÀsta lÄt: No More Mr. Nice Guy.
3
May 31 2022
The Black Saint And The Sinner Lady
Charles Mingus
Jaaazzzzzzz. Men inte den jazz du vill ha i bakgrunden under en vinig middag pÄ en rökig bar. Den sorts jazz som tar sig in pÄ djupet och pÄverkar allt omkring dig. Avantgardistisk jazz som stressar upp dig för att sedan lugna ned dig, i nÀsta ögonblick förvirra dig nÀr latinamerikanska gitarrer kommer in frÄn vÀnster, och som slutligen fÄr dig att vilja explodera av kÀnslor och intryck nÀr trumpeterna trummorna basen ökar ökar ökar tills det inte finns nÄgonstans att ta vÀgen. Fantastiskt.
4
Jun 01 2022
Truth
Jeff Beck
Hmmm. VÀldigt klassiskt svÀngig bluesrock. KÀnns som Jeff Beck och hans grupp opererar i en gammal bluestradition, utan att tillföra sÀrskilt mycket nytt och spÀnnande. Det Àr inte dÄligt - bluesriffen och gitarrsolona Àr hÀftiga, och Rod Stewarts sÄng Àr sÄ klart felfri - men det vÀcker inget sÀrskilt i mig.
OcksÄ ett minus att alla de bÀsta lÄtarna Àr covers. BÀst Àr de tre pÄ varandra följande Morning Dew, You Shook Me, och Ol' Man River. Beck's Bolero har ocksÄ nÄgot. Greensleeves Àr fin och traditionell.
BÀsta lÄt: Ol' Man River.
2
Jun 02 2022
School's Out
Alice Cooper
Andra Alice Cooper-albumet pĂ„ kort tid för mig! Och precis som i Billion Dollar Babies fortsĂ€tter Alice Cooper krossa mina förutfattade meningar om bandet. Det Ă€r lekfullt, humoristiskt och genreöverskridande. Ăven om grunden ligger i rocken utforskas mĂ„nga olika sounds och stilar.
Ăr det bra dĂ„? Nja. Albumet kĂ€nns tyvĂ€rr inte lika genomarbetat som Billion Dollar Babies. TitelspĂ„ret har kanske NĂ
NTING, men för mig Àr den mest den enklaste och trÄkigaste första lÄten pÄ Guitar Hero III som man alltid tvingades igenom nÀr man startade ny campaign.
OcksĂ„ temamĂ€ssigt Ă€r det svĂ„rt att engageras. MĂ„nga lĂ„tarna har nĂ„got sorts high-school-tema. Jag vill be den dĂ„ 24-Ă„rige Vince Furnier att SLĂPPA den tiden och sjunga om vuxensaker i stĂ€llet.
BÀst Àr Blue Turk, med sin vemodiga refrÀng och 2-3-minutslÄnga gitarrbastrumpetdel i mitten. Lagom skruvat. Gillade ocksÄ Luney Tune.
Gutter Cats vs. The Jets Àr urdÄlig och fjantig!!!
BÀsta lÄt: Blue Turk
2
Jun 03 2022
Gris Gris
Dr. John
Ge mig mer av The Night Trippers sizzling Gris-Gris! Wow! Detta var annorlunda. Mörkt, psykedeliskt, trÀskigt, lÄngsamt funkigt. JÀvlar vad jag gillar det.
Dr. John har ett tydligt New Orleans-sound, voodoo-influerad swamp-blues. Liknar Tom Waits Rain Dogs (eller Rain Dogs som liknar Gris-Gris, sÄklart).
I de mörkare lÄtarna sitter du vid en lÀgereld i en fuktig bayou i Louisiana. Det Àr mitt i natten, det regnar, du har hamnat mitt i en voodoo-ritual och vet inte riktigt om du Àr i fara eller inte. Allt du har att luta dig mot Àr shamanen Dr. Johns raspiga stÀmma mÀssandes Gris-Gris Gumbo Ya Ya.
Albumet Àr perfekt komponerat, lagom kort. Mitt i det skrÀckinjagande mörkret finns en vÀlkomnande lÀttsam andningspaus i mitten med Mama Roux, och till en viss del Danse Fambeaux.
BÀst Àr I Walk on Guilded Splinters, med det finns inte en enda svag lÄt. Om jag skulle tvingas ta ut min top-5 frÄn detta albumet (pÄ 7 lÄtar) sÄ skulle nog Danse Kalinda Ba Doom och Croker Courtbullion ryka.
Ett album som griper tag i en och inte gÄr att sluta lyssna pÄ. Jag kommer hÄlla hÄrt i denna talisman.
BÀsta lÄt: I Walk on Guilded Splinters.
5
Jun 04 2022
Van Halen
Van Halen
Klassisk glamrock. Fattar att det Ă€r SVĂ
RT att spela elgitarr jÀttesnabbt och att Eddie Van Halen Àr DUKTIG, men Àven om jag kan uppskatta sjÀlva hantverket fÄr det mig inte att kÀnna speciellt mycket. LÄtarna Àr för rÀttfram, enkla, slÀta, vilket gör att de blir lÀtta att glömma.
BÀst Àr Little Dreamer.
Eruption ska ju vara historiens bÀsta gitarrsolo, och visst, det Àr vÀl bra.
Det kÀnns fel att refrÀngen i The Kinks-covern sjöngs pÄ amerikansk "You Really Got MEE" istÀllet för brittisk "You Really Got MEH".
BÀsta lÄt: Little Dreamer.
2
Jun 05 2022
Blur
Blur
Konstigt och, frÄn en ovan Blurlyssnare, ovÀntat. Men ocksÄ: fan vad bra! Jag lÀser mig till att Blur ville ta sig bort frÄn britpopen, mot ett mer amerikanskt indierock-sound. Denna ambition, framÄtrörelse, experimentlusta, samtidigt som det brittiska i grunden finns kvar, banar vÀg för ett fantastiskt och unikt album.
Lite speciellt med flera "parodilÄtar". Song 2 som parodi pÄ grunge och Country Sad Ballad som parodi pÄ en countryballad. BÄda bra, Song 2 bÀst.
Efter Theme from Retro fÄr albumet - ofta genom att sakna ned - upp farten pÄ riktigt. You're So Great, Death of a Party, Essex Dogs Àr briljanta.
Chinese Bombs, Strange News from Another Star Àr bra. Beetlebum Àr MYCKET bra.
BĂ€sta lĂ„t: BESLUTSĂ
NGEST men vÀljer ÀndÄ den morbida alkoholkÀrleksförklaringen You're So Great.
Delad andraplats till Death of a Party och Essex Dogs.
4
Jul 03 2022
The Lamb Lies Down On Broadway
Genesis
Med mycket möda och stort besvÀr tog jag mig Àntligen igenom 1,5h Genesis, nÄgot jag inte sÄg speciellt mycket fram emot pÄ förhand. I efterhand var den kÀnslan befogad.
Vissa lĂ„tar har bra partier, men de drĂ€nks bort i de omgivande proggigt fjantiga synthtonerna. För spretigt helt enkelt. Ăven de spĂ„r som har ambitionen att vara Ă€nnu mer art-rockiga vĂ„gar inte löpa hela linan ut. Det blir mellanmjölkigt; varken full on art rock eller melodiös prog.
Papparock av den sÀmre sorten.
Plus för vackert omslag.
BÀsta lÄt: Ingen stod ut, men gillade den kortare, instrumentella Hairless Heart. Den var Ätminstone stringent, och höll sig till ett sound (Àven om det Àr mer av ett mellanspÄr).
2
Jul 04 2022
Hysteria
Def Leppard
SnÀllare och poppigare rock Àn vad jag förvÀntat mig.
NÀr jag börjar lyssna vill jag skalla dagen rakt i plytet, kÀnner mig kraftfull. Denna kÀnsla hÄller i kanske 2-3 lÄtar, innan det blir för tröttsamt.
PÄ nÄgot sÀtt svÄrt att verkligen tro pÄ texterna om kÀrlek nÀr de sjungs av pudelrockare. Men det Àr vÀl bara mina fördomar.
BÀttre Àn det förra Genesisalbumet, men likvÀl en tvÄa.
BÀsta lÄt: Love Bites
2
Jul 05 2022
The Lexicon Of Love
ABC
Helt ok. Hyfsat generisk 80-tals syntpop. Att det idag Àr trendigt med just det soundet gör att det inte kÀnns allt för omodernt ÀndÄ.
Inte sÄ mycket som sticker ut, '4 Ever 2 Gether' Àr det spÄret som tar ut de mest snÀva svÀngarna, och det blir rÀtt bra. Annars skulle jag bli glad att höra vilken som helst av lÄtarna pÄ ett dansgolv, frÀmst den stora hiten 'The Look Of Love, Pt.1'.
BÀsta lÄt: The Look Of Love, Pt.1.
3
Jul 06 2022
Music in Exile
Songhoy Blues
KUL med nĂ„got som inte Ă€r frĂ„n vĂ€st! Ăven om det Ă€r trĂ„kigt att det ska krĂ€vas en expedition frĂ„n Damon Albarn, en signering med Julian Casablancas bolag, och en plats i en antologi till 99% fylld med vĂ€sterlĂ€ndsk musik innan det nĂ„r mig. Men, tacksam Ă€r jag Ă€ndĂ„! För, Songhoy Blues frĂ„n Bamako, Mali, Ă€r otroliga! En mix av klassisk rock, blues, och (sĂ€kert) traditionella vĂ€stafrikanska sounds som jag kan för lite om för att göra nĂ„gon sorts djupare kommentar. Bra Ă€r det.
RIVSTARTAR med 'Soubour' (vars tunga riffs bitvis för mina tankar till Pattis 'Ain't it Strange') och fortsÀtter i samma höga tempo med hÀrliga 'Irganda'. PÄ spÄr tre höjs nivÄn ytterligare, och 'Al Hassidi Terei' har fantastiska 'I Want You (She's So Heavy)'-vibbar i de lÄngsammare partierna.
Bredvid de tre öppningslÄtarna Àr 'Petit Metier' det bÀsta pÄ albumet. Lite ömmare, lÀttare, akustiskarareare, och vakcrare.
BÀsta lÄt: Petit Metier.
4
Jul 07 2022
There's No Place Like America Today
Curtis Mayfield
Gillar! Funkigt och souligt. Bandet Àr otroligt med sina tighta riffs.
Curtis Mayfields sÄng Àr ljuvligt sexig, men i vissa lÄtar hamnar rösten faktiskt lite för mycket i fokus, och instrumenten hamnar tyvÀrr i skymundan.
Gillar kanske dÀrför de lite "hÄrdare" lÄtarna, med tyngre riffs och mindre skönsÄng, som 'Billy Jack' och 'Hard Times', medan t.ex. en lÄt som 'Jesus' Àr lÀttare att glömma.
BÀsta lÄt: Billy Jack
4
Jan 11 2023
Led Zeppelin II
Led Zeppelin
Nej, Led Zeppelin har aldrig varit MITT band, och med detta album gjorde de inga stormsteg mot den Àrofyllda titeln.
Jag Àr vÀl helt enkelt inget metalhead. Gillar inte Plants röst nÀr den blir för hög och anstrÀngd. Gillar inte sÀttet lÄtarna Àr ostrukturerade, t.ex. 'Heartbreaker' kÀnns som 7 lÄtar insprÀngd i en.
Jag vill ha det antingen mjukare och mer melodiöst, eller Ànnu mörkare, tÀnk Sabbath. PÄ det hÀr viset ska det inte vara.
'Moby Dick' Àr toppen, tack vare trumsolot som ger en paus i skrÀnandet, och tack vare att de korta partierna runt solot har de bÀsta riffen.
Det blir bara en tvĂ„a, STĂM MIG.
BÀsta lÄt: Moby Dick
2
Jan 12 2023
Raising Hell
Run-D.M.C.
Albumet som gjorde den rÀtt vedervÀrdiga genren "rap rock" populÀr, frÀmst genom tolkningen av Aerosmiths 'Walk This Way'. Rockiga influenser mÀrks Àven pÄ vissa andra spÄr, det Àr vÀldigt Rick Rubinskt och tungt.
PÄ nÄgot sÀtt blev albumet sÀmre för varje lyssning. Det finns ljuspunkter dÀr det Àr vÀldigt lekfullt och groovy, men det blir ibland lite för monotont och repetitivt.
Stora hiten 'It's Tricky' Àr inte speciellt bra. Inte heller lÄtar som 'Perfection' eller 'Dumb Girl' nÄr nÄgon sorts verkshöjd.
Roligare lyssning blir det i 'Peter Piper', 'My Adidas', och frÀmst 'You Be Illin''. Gillar faktiskt Àven 'Walk This Way' - nÄgonting har den, Àven om jag har en vag kÀnsla av att jag borde skÀmmas för att jag tycker det?
Recensionen lÄter kanske negativare Àn vad det faktiskt var, stabil 3:a ÀndÄ.
BÀsta lÄt: You Be Illin'.
3
Jan 13 2023
Le Tigre
Le Tigre
SĂ
bra att mitt hundrade album blev en solid femma! Har Àlskat detta album sedan 'Eau D'bedroom Dancing' dök upp i min shuffle, och den lÄten fÄr fortfarande mig att kÀnna mig som en melankolisk romantisk gymnasieelev.
Det Àr som att riot grrrl-eran under 90-talet ledde fram till detta fullÀndade album, som har kvar rÄheten och kaxigheten, blandat med nÄgon sorts glad post-punk. SjÀlvklart var sÄngaren Kathleen Hanna med bÄde i genrens början med Bikini Kill och i dens kulminerande med Le Tigre. Kul att de i 'Hot Topic' sÀtter sig in i denna historieskrivning genom att lista inspirationskÀllor i form av andra band och feministiska ikoner.
HÀr finns den stora, roliga hiten i 'Deceptacon', den vÀnliga och fina 'Les and Ray', det kaxigt punkiga i 'The the Empty', det avantgardistiska och annorlunda i 'Dude Yr so Crazy' och 'Slideshow at Free University'. Den sistnÀmnda Àr för övrigt ocksÄ en favorit, troligtvis tvÄa pÄ albumet. Det instrumentella i den lÄten slÄr an en sÄdan strÀng hos mig, den gÄr inte att bli av med, den hypnotiserar mig.
FullÀndat album, tack.
BÀsta lÄt: Eau D'bedroom Dancing. Alltid.
5
Jan 14 2023
Solid Air
John Martyn
Om du lÄter titelspÄret spela i bakgrunden medan du och din dejt konverserar och tittar varandra djupt i ögonen ska du behöva göra bort dig TOTALT för att hon inte ska bli sugen. John Martyn Àr din ideala wingman. Se bara till att hon inte lyssnar allt för mycket pÄ texten, dÄ den Àr skriven till den deprimerade Nick Drake; det kan sabba stÀmningen.
Men, ni vill bÄda ha nÄgot mer, nÄgot snabbare. Ni dricker hÄrdare. Och sÄnt. Ni vill 'Over The Hill'.
Senare föreslÄr du en promenad pÄ fÀlten utanför staden. 'Don't Want to Know' Àr en mörk stjÀrnhimmel utanför de störande ljusen.
Den stjÀrnklara natthimlen börjar sedan pulsera och blinka i rött blÄtt grönt gult, 'I'd Rather Be the Devil' Àr en psykedelisk mardröm, neurotisk och stressad. Covern av denna Skip James-lÄt visar att John Martyn har mer i sig Àn simpla bluesfolklÄtar.
Frukta icke, för 'Go Down Easy' Àr den mjuka filten som sÀnker sig över dig nÀr trippen börjar lÀgga sig.
Filten som ger dig krafter, för du ska upp igen! 'Dreams By The Sea' Àr igÄng, skaka pÄ din kropp som en epileptiker!
Svettiga efter dansen blir ni sentimentala, ni sÀtter er och du berÀttar för henne precis hur du kÀnner. Du vet hur du ska göra, John Martyn har ju visat det för dig i 'May You Never'.
Ni reser pÄ er och vandrar vidare. Ni pratar om var ni ska just i natt, men ni bÄda vet att ni menar hela livet. 'The Man in the Station' spelas.
Var ni hamnade? Lyssna pÄ 'The Easy Blues' om du undrar. Dörren Àr lÄst men vÀggarna skakar.
Vad finns mer att tillÀgga efter en natt som denna? Du faller ned pÄ knÀ, du Àr numera för evigt i John Martyns grepp. Han Àr Gud, han Àr vÀrlden. Han Àr du, du Àr han.
5
Jan 15 2023
Sweetheart Of The Rodeo
The Byrds
NÀ, ett riktigt bottennapp tyvÀrr. Countryrocken Àr svÄr. NÀr allt stÀmmer lÄter det bra, annars blir det sÄ hÀr. LÄter religiöst och (förlÄt) "bonnigt". Speciellt Àckligt kristet blir det i 'I Am a Pilgrim' och 'The Christian Life'. Eller hur kul lÄter den hÀr killen, frÄn 'The Christian Life':
"My buddies shun me, since I turned to Jesus
They say I'm missin' a whole world of fun
I live without them and walk in the light
I like the Christian life"
Toppenkul!
Albumet rĂ€ddas (nĂ„vĂ€l) av nĂ„gra starkare spĂ„r. BĂ„da lĂ„tarna skrivna av Dylan (tack papi) - 'You Ain't Goin' Nowhere' och 'Nothing Was Delivered' - hĂ„ller högre klass. Ăven Gram Parsons 'One Hundred Years From Now' lyfter litegrann.
BÀsta lÄt: Nothing Was Delivered.
2
Jan 16 2023
Dub Housing
Pere Ubu
Oj! HÀr har det krÀvts lite tid och ett antal lyssningar för att smÀlta allt och lÄta det MARINERA.
Galen och rÄ post-punk, tydligen vÀldigt inflytelserikt. Och jag kan förstÄ det. Som en mer sinnessjuk version av Talking Heads.
David Thomas röst Àr verkligen en sk acquired taste, men jag Àlskar den!
Har alltid hatat sea-shanty-tiktoktrenden, sÄ det var gött att höra Drunken Sailor bli massakrerad pÄ ett sÄ fantastiskt galet sÀtt i 'Caligari's Mirror'.
I de mer experimentella lÄtarna, som 'Thriller!' och 'Blow Daddy-O', Àr det bara att blunda och ryckas med.
'(Pa) Ubu Dance Party' lÄter som om bandet slÀpat med sig sina trasiga högtalare ned pÄ stranden för en improvsession. SkrÀnigt, men ÀndÄ med en sÄ dansvÀnlig beat.
'Codex' Àr fantastisk, mörk, sÄrbar.
Varje sekund Àr fullmatad och uttrycksfull. Det kÀnns som varje bandmedlem har the time of their life (eller the trip of their life). Urcoolt.
I've got these arms and legs that flip-flop flip-flop!!!
BÀsta lÄt: Dub Housing.
4
Jan 17 2023
Thriller
Michael Jackson
Tja, vÀrldens genom tiderna mest sÄlda album. Finns vÀl inte sÄ mycket mer att sÀga. SÄ jag spar pÄ adjektiven.
ĂndĂ„ bra. Inte ett album jag sjĂ€lv nĂ„gonsin sökt upp, sjukt nog. Men monsterhitsen (och vilka jĂ€vla hits det Ă€r, finns det nĂ„gon sjukare lĂ„tföljd Ă€n Thriller -> Beat It -> Billie Jean?) Ă€r Ă€ndĂ„ monsterhits av en anledning. Thriller sĂ€mst av den trion, de andra tvĂ„ pĂ„ hyfsat jĂ€mn nivĂ„.
BÀsta lÄt: Beat It.
3
Jan 18 2023
Live At The Star Club, Hamburg
Jerry Lee Lewis
Halva albumet verkar ha försvunnit frÄn Spotify? Jag orkar tyvÀrr inte leta fram hela. Jag fattar grejen. Eller, I get the gist of it, som man sÀger i Amerika.
EXTREmt tempo, kÀnner Jerry Lee Lewis svettdroppar stÀnkas frÄn bakom pianot genom högtalarna.
Har inte trott att rockabilly nÄgonsin skulle kunna vara nÄgot för mig, men mÄste erkÀnna att jag skulle Àlskat att vara i publiken under denna konsert. Och, det lÄter pÄ inspelningen som att publiken Àlskade att vara just dÀr. Star Club. Hamburg. Shit va.
BÀsta lÄt: Good Golly, Miss Molly.
3
Jan 19 2023
White Blood Cells
The White Stripes
Jag gillar ju annars den hÀr garagerock-eran, tidiga 00-talet. Men hÀr funkar det inte riktigt. Lite för amerikanskt punkigt. KÀnns ofta som ett band som slÀngt ihop ett gÀng lÄtar som de ska spela pÄ den risiga talangshowen pÄ deras high-scool.
'I Can't Wait' Àr ok. 'The Union Forever' Àr bra, lite lÄngsammare, mörkare, post-punkigare. 'Fell In Love With a Girl' funkar ocksÄ, Hives-vibes pÄ den.
BÀsta lÄt: The Union Forever.
2
Jan 20 2023
Infected
The The
Post-punk stÄr det pÄ wiki. Detta albumet har breddat min uppfattning av det redan sÄ breda begreppet. Det var inte vad jag tÀnkte mig nÀr jag lÀste etiketten.
Det Àr synthigt och New-waveigt. VÀldigt, liksom, "höga" ljud, en ganska omslutande och spretig ljudbild. Mycket hÀnder pÄ en gÄng. Och soundet blir i slutÀndan extremt mycket 80-tal, tyvÀrr pÄ det sÀttet som har Äldrats rÀtt dÄligt. KÀnns som ett album som KAN ha förbÀttringspotential vid senare lyssningar, men det Àr ocksÄ ett album jag inte kÀnner mig speciellt taggad pÄ att ÄtervÀnda till.
'Heartland' Àr nog ÀndÄ bÀst ÀndÄ. 'The Mercy Beat' ocksÄ rÀtt ok.
BÀsta lÄt: Heartland.
2
Jan 30 2023
Rust In Peace
Megadeth
Omslaget, namnet, genrebeskrivningen "thrash metal". Hela estetiken gjorde mig rÀdd att ta mig an detta album. Det kÀndes inte som nÄgot för mig. Och det var det inte heller. MEN, det var inte sÄ dÄligt som jag var rÀdd för. Lite cred ska de ha, coola riffs och sÄnt ibland.
KÀnner ÀndÄ att det mesta flyter ihop, efter ett par lÄtar tappar jag intresset och glömmer lyssna. Jag kan förstÄ att det finns nÄgot hÀr. MÄnga lÄtar har ett fint, lÄngsamt intro som förstörs nÀr tempot ökas. Det Àr hÄrt, men ÀndÄ inte sÄ pass hÄrt att melodierna inte gÄr att urskilja. Det Àr melodiöst, och uppenbart vÀldigt skickligt hantverksmÀssigt. Det Àr bara, helt enkelt, ingenting för mig.
Det kommer bli en etta, men det var ÀndÄ inte USELT. Albumen jag ger tvÄor hÄller generellt högre klass Àn det hÀr, men det hade kunna varit mycket vÀrre.
BÀsta lÄt: Fick mest kÀnslor för 'Hangar 18' och 'Five Magics' efter en genomlyssning, sÄ nÄgon av dem.
1
Jan 31 2023
Shaft
Isaac Hayes
Mmmm behagligt. Mysigt lunk frÄn början till slut. Soundtrack till filmen Shaft frÄn 1971, dÀrav mest instrumentellt. HÀrlig stÀmning genomgÄende. 'Café Regio's' Àr vad jag skulle spela om jag Àgde ett café som hette Regio's. 'Early Sunday Morning' lÄter precis som jag vill att min söndagsmorgon ska kÀnnas.
LÀngden och soundtrackfaktorn gör det lite svÄrt att bedöma det som ett koncist album. Inget fel pÄ musiken, men lite lÄngt som album betraktat, tappar 1p pÄ det.
SvÄrt att vÀlja favorit. BÄde 'Walk from Regio's' och 'Café Regio's' Àr bra. 'No Name Bar' Àr lite mer rough, kvÀllsdoftande. Men ÀndÄ svÄrt att komma frÄn huvudspÄret 'Theme From Shaft', med sin otroliga presentation av hjÀlten Shaft:
"Who's the black private dick
That's a sex machine to all the chicks?
SHAFT!"
"He's a complicated man, but no one understands him but his woman"
SHAFT!
BÀsta lÄt: 'Theme From Shaft' eller 'No Name Bar'.
3
Feb 01 2023
1989
Taylor Swift
Svenskproducerad 10-tals-pop, soundet som dominerat poptopplistorna i vad som kÀnns som hela mitt vuxna liv.
VÀldigt snÀll, lÀttillgÀnglig pop, mest om kÀrlek och hjÀrtesorg. Ljudbilden gör dock att det temat inte riktigt berör pÄ djupet. MÄnga lÄtar jag skulle Àlska att skriksjunga till pÄ dansgolvet, men inte tillrÀckligt med skav eller mörker för att jag ska fastna pÄ riktigt.
Ibland Àr det lite cringe textmÀssigt, som i stora delar av 'Wildest Dreams', eller hela "they are the hunters, we are the foxes"-grejen i 'I Know Places', som annars Àr helt okej.
TyvÀrr nÄgra lÄtar som jag helt enkelt inte tycker Àr sÄ bra. HÀr finns frÀmst 'Bad Blood' och 'How You Get The Girl'.
'Clean' Àr en fin avslutning! Gillar ocksÄ 'Style', 'I Wish You Would', och sÄklart 'Shake It Off'.
Och, nÀr allt Àr sagt och gjort Àr ÀndÄ 'Blank Space' en rejÀl banger.
Har velat mellan en tvÄa och en trea, men kÀnner mig schysst för tillfÀllet.
BÀsta lÄt: Blank Space.
3
Feb 02 2023
Femi Kuti
Femi Kuti
HÀr finns det gott om bakgrundsinfo att lÀsa om och lÀra sig, sÄ jag skriver ned huvuddragen hÀr för att hjÀlpa minnet. Femi Kutis album ses som det som introducerade afrobeat för en internationell publik. Afrobeat Àr en sorts blandning mellan traditionell nigeriansk och vÀstafrikansk musik, och amerikansk jazz och funk. En av pionjÀrerna inom afrobeat var Fela Kuti, Femi Kutis pappa. Fela Kuti var i sin tur son till Funmilayo Ransome-Kuti, politiker och aktivist som var drivande i kvinnofrÄgan i Nigeria. Men de kÀnda slÀktleden slutar inte dÀr. Ransome-Kuti-familjen har sedan pastorn och kompositören Josiah Jesse "J.J." Ransome-Kuti i slutet av 1800-talet tonsatte kristna hymner med traditionell musik varit nigeriansk adel nÀr det kommer till musik, konst, politik, utbildning, medicin, etc. LÀgg det pÄ minnet om du vill!
Musiken dÄ? Skitbra!
'Frustrations' Àr otrolig, speciellt blÄspartierna.
Ălskar 'Nawa' med sin energi och frenesi. Ăven mĂ„nga av de andra lĂ„tarna kommer med samma energi och rytm.
BÀsta lÄt: Frustrations
3
Feb 03 2023
Being There
Wilco
Högt och lÄgt! Börjar bra med 'Misunderstanding', och speciellt med 'Far, Far Away', som Àr precis lagomt mycket country för mig. De lugnare spÄren Àr absolut bÀst (ocksÄ 'Sunken Treasure'), tyvÀrr Àr det oftare mer en ointressant mix mellan rock och country.
Ofta rÀtt "twangingt", pÄ rÀtt sÀtt i 'Forget the Flowers', pÄ fel sÀtt i 'Someday Soon'.
'The Lonely 1' Àr fin. HÀr hade albumet kunnat sluta, i stÀllet för med den hemska 'Dreamer in My Dreams'.
Och, viktigt, det Àr för lÄÄÄÄÄÄÄngt. Tröttnar. Med det hÀr trÄkiga soundet Àr en timme och en kvart pÄ tok för mycket.
BÀsta lÄt: Far, Far Away.
2
Feb 14 2023
Run-D.M.C.
Run-D.M.C.
Gillade Raising Hell för nÄgon mÄnad sen, och Àlskar detta debutalbum Ànnu mer! Det kÀnns mer angelÀget, mer Àkta, och mindre kommersiellt Àn Raising Hell.
Epokgörande album som startade new school-eran i hiphop. Klassiska, BIG beats, mycket trummor.
Rappen Àr vÀldigt tidsenlig, hur Run och DMC inte har varsin vers, utan rappar samtidigt, varannan bar, ibland varannat ord. VÀldigt mycket lines av typen: "I rhyme to the beat of the groove at the mic", men det Àr ju ocksÄ 83. Finns ocksÄ mer samhÀllskommenterande lÄtar, som 'Hard Times' och 'Wake Up'.
B-sidan Àr bara hit efter hit efter hit efter hit. SvÄrt att vÀlja favorit, lÄtföljden 'It's Like That' -> 'Wake Up' -> '30 Days' Àr svÄrslagen.
Skrev i min recension av Raising Hell att rap-rock Àr en vedervÀrdig genre, det fÄr jag vÀl stÄ för. Men SATAN vad 'Rock Box' knockade mig. Den elgitarren slÄr an strÀngar djupt inne. Otrolig.
BÀsta lÄt: Rock Box.
4
Feb 15 2023
Wild Is The Wind
Nina Simone
Otroligt fin, stilla, pianodriven jazz.
Bara en av lÄtarna Àr skriven av Simone (Four Women), men jag antar att hon inte huvudsakligen var lÄtskrivare, sÄ jag struntar i det. Fokus hÀr Àr pianot och rösten. Och vilken röst det Àr, mörk, soulig, hÄrd och mjuk pÄ samma gÄng.
'Four Women' Àr vacker och drabbande. Simone berÀttar om fyra svarta kvinnor som fÄr klÀ varsin stereotyp, varsin bild av förtryck och lidande. Simones röst Àr aldrig mer angelÀgen och ilsken som i crescendot i sista versen.
Ingenstans kommer Nina Simones otroliga röst till uttryck lika bra som i nĂ€stan 7 minuter lĂ„nga, vackra 'Wild Is the Wind'. Och hur pianot med resten av bandet ökar intensitet i refrĂ€ngerna, Ă
H.
'Lilac Wine', 'Break Down and Let It All Out', 'Black Is the Color of My True Love's Hair' och 'If I Should Lose You' ocksÄ otroliga.
Detta var min egentliga introduktion till Nina Simone. All in all sĂ„ Ă€r albumet en ren jĂ€vla fröjd frĂ„n början till slut, och jag MĂ
STE komma ihÄg att ÄtervÀnda till det, och till Nina Simone. Vilken mÀstare.
BÀsta lÄt(ar): 'Four Women' och 'Wild Is the Wind'.
5
Feb 16 2023
Music From The Penguin Cafe
Penguin Cafe Orchestra
Mest instrumentellt album, frontat av Simon Jeffes och utgivet av Brian Eno's experimentella skivbolag.
Vissa lÄtar Àr Brian Enoskt "ambient" och stÀmningsfulla. Medan andra, de flesta, Àr gitarrplonkande, experimentella, och lite knasiga pÄ det dÀr störiga sÀttet. KÀnns som meningen Àr att det ska lÄta lekfullt och lÀttsamt, men blir i stÀllet bara ploj. För det kan lÄta bra ocksÄ, som de tre lÄtarna pÄ B-sidan gör.
BÀst och vackrast Àr 11:46 lÄnga'The sound of someone you love who's going away and it doesn't matter', som Àr precis vad det lÄter som.
Ett album som hade varit bÀttre om det tagit sig sjÀlv mer seriöst. Men, i Àrlighetens namn Àr inte topparna skyhöga heller.
BÀsta lÄt: The sound of someone you love who's going away and it doesn't matter.
2
Feb 17 2023
The Hangman's Beautiful Daughter
The Incredible String Band
GĂ„r knappt att förestĂ€lla sig vilka KOPIĂSA mĂ€ngder syra detta gĂ€ng konsumerat. MĂ„nga textrader Ă€r vad man 2012 skulle kunna beskriva som "random".
En upplevelse, med mÀngder av olika, obskyra instrument och vÀldigt mycket som pÄgÄr samtidigt. Det Àr verkligen inte avslappnande, men inte heller dÄligt! Det Àr som att Äka pÄ ett Àventyr till rymden och till underjorden pÄ samma gÄng, mystiskt och magiskt.
Kan fatta vilka pionjÀrer de var i genren, psykedelisk folk. Tanken att Beatles och mÄnga andra hörde Incredible String Band innan den stora psykedeliska vÄgen Àr inte lÄngt borta. SÀkert Àven Monty Python, dÄ vissa lÄtar lÄter precis som en av deras medeltids-soundiga skÀmtlÄtar.
'A Very Cellular Song' Àr bitvis bra, speciellt slutet. 'Waltz of the New Moon' ocksÄ rÀtt fin. BÀst Àr nog antingen 'Three Is a Green Crown', med tydligt sydasiatiska influenser dÀr den grÄtande sitaren (tror jag?) framtrÀder tydligast, eller 'Swift as the Wind', som Àr riktigt weird, om ett barn som fantiserar om hemska saker i verserna för att bli tröstad i refrÀngerna. 'Nightfall' ocksÄ fin avslutning, sÄ generellt blev albumet bÀttre och bÀttre ju lÀngre jag kom i det.
Som sagt, spretigt, eggande, vad som vissa skulle kalla oljud, men ÀndÄ pÄ nÄgot sÀtt tilltalande.
BÀsta lÄt: 'Three Is a Green Crown' eller 'Swift as the Wind'.
3
Feb 18 2023
Out Of The Blue
Electric Light Orchestra
Ăven om den dĂ€r falsettkören som upprepar sista ordet i varje mening (SEARCHIN') kommer lite för ofta, och Ă€r lĂ€tt att störa sig pĂ„, ett jĂ€vla bra album.
Generellt mönster Àr att verserna Àr lite för poppiga och trÄkiga, men sedan golvas man av en fet, melodiös, melankolisk refrÀng. DÄ lÄtarna byter karaktÀr rÀtt ofta har Àven mÄnga dÄliga lÄtar nÄgot bra i sig, t.ex. 'Across the Border', en rÀtt trÄkig lÄt som i nÄgra korta ögonblick blixtrar till nÀr precis rÀtt ackordföljd nÄr trumhinnan.
'Jungle' Àr rÀtt kul, CHOOKA CHOOKA HOO LA LEY.
Albumet Àr ocksÄ för lÄngt. Inget fel pÄ dubbelalbum i sig, men lÄtföljden frÄn 'Night in the City' till 'Standin' in the Rain' Àr inte sÄ mycket att ha (förutom 'Jungle').
'Sweet Talkin' Woman' bÀttre Àn 'Mr. Blue Sky', som ocksÄ Àr bra, men överskattad??
BÀsta lÄt: Turn to Stone.
3
Feb 19 2023
White Ladder
David Gray
Fördjefla trÄkigt. SnÀll singer-songwriter folkpop. HÀr tas aldrig nÄgra risker, inga Àventyrliga utflykter. NejdÄ, vi stannar i det trygga smöriga skitpoplandet och tittar pÄ alla oinspirerande gitarrackord och klyschiga textrader. Tvi vale, jag betackar mig.
David Gray har sjĂ€lv sagt att framgĂ„ngen detta album hade banade vĂ€gen för artister som James Blunt och Ed Sheeran. Det kan jag höra, han var sĂ€kert inflytelserik. Det ĂR att bana vĂ€gen för nĂ„got. Du banade vĂ€gen för SKIT, David Gray.
Av de lÄtarna som gjorde intryck kom följande betraktelser:
Dricker cyanid före jag frivilligt lyssnar pÄ 'Silver Lining' igen.
'Sail Away' har nÄgot lite fint över sig.
ELAKT att avsluta ett sÄnt hÀr album med en 9-minuterslÄt. Den Àr iofs helt ok, men det Àr nog mest för att det Àr en cover.
Albumet beskrivs som "folktronica", och i första lÄten, 'Please Forgive Me', finns ÀndÄ ett hÀrligt elektrobeat i bakgrunden, lÄter lite brittiskt och big-beatigt.
Utöver detta Àr det lika bra att grÀva ned detta album sex fot under jorden och gÄ vidare med livet.
BÀsta lÄt: Please Forgive Me.
1
Feb 20 2023
Liquid Swords
GZA
Min kunskap om vad som gör en rapvers bra eller vad som Àr ett bra flow mÄ vara begrÀnsad, men shiiiit, detta mÄste vara sÄ nÀra perfektion man kan komma. GZAs mjuka flow över RZAs minimalistiska beats, de följer varandra Ät sÄ bra. Hörs extra mycket i andra versen i 'Living In The World Today', eller Method Mans andra vers i 'Shadowboxin''.
Texterna Àr ocksÄ fantastiska, intellektuella, pÄ ett sÀtt att jag skulle behöva sitta en vecka och bara googla och dechiffrera referenserna i texterna. Som i RZAs vers i '4th Chamber'. Som för övrigt Àr helt SJUK, vilket beat.
Galna beats Àven i 'Hell's Wind Staff / Killah Hills 10304' och 'Swordsman'.
'B.I.B.L.E' Àr ju egentligen ett extraspÄr och rÀknas inte, men den Àr ÀndÄ otrolig.
Ibland Àr de lÄnga kung-fu introna aningen irriterande, men det Àr vÀl lite Wu-Tangs grej. Men jag vill ju höra lÄten!!
BÀsta lÄt(ar): 'Living In The World Today' eller '4th Chamber'.
4
Feb 21 2023
The Downward Spiral
Nine Inch Nails
BĂ€ttre Ă€n jag trodde. Har aldrig lyssnat, men har tĂ€nkt pĂ„ Nine Inch Nails some ett screamo-igt emo-metal band. Det var mycket mer industriellt, hĂ„rt, art-rockigt, och till och med lite brittiskt big-beatigt Ă€n sĂ„! RĂ€tt hĂ€ftiga lĂ„tar bitvis. Ăven om texterna absolut Ă€r rĂ€tt gymnasiala och emo.
Gillar ju konceptalbum! HÀr bara en dryg timmes Ängest och mörker och depression som kulminerar i berÀttarjagets sjÀlvmord.
Vissa lÄtar drar ut och blir lite för lÄnga, Àven om det Àr spÀnnande att vara i kaoset lÀnge. 'A Warm Place' Àr en skön vilostation.
SpÀnnande att höra den hÀr versionen av 'Hurt' i kontexten med resten av albumet. Blir spöklikt och kittlande bra.
BĂ€sta lĂ„t: Ingen specifik som fastnade extra. Nog bĂ€st som helhet. Ăven om det var lite för utmattande för att jag ska kĂ€nna mig manad att Ă„tervĂ€nda (okej kanske 'Hurt' dĂ„).
3
May 09 2023
The Stranger
Billy Joel
Billy Joels kraftfulla men ÀndÄ pojkaktiga röst Àr snusk. Den tar sig in i hörselgÄngen helt utan motstÄnd och kittlar hjÀrnbarken precis dÀr jag vill, och skickar samtidigt signaler genom nervtrÄdarna rakt in i sjÀlen. Har det nÄgonsin funnits en mer BEHAGLIG röst, som fortfarande vÀcker sÄnt engagemang och sÄna kÀnslor?
'Vienna' Àr en av de bÀsta lÄtar som nÄgonsin skrivits. Har alltid varit en favorit. Och lÄtföljden 'Vienna' -> 'Only the Good Die Young' -> 'She's Always a Woman' Àr sÄ löjligt bra.
Men, Àven lÄtarna jag inte hört förut var fantastiska, alla pÄ sitt egna sÀtt:
'Movin' Out (Anthony's Song)' Àr vÀldigt Eltonsk. 'The Stranger' med vad som kÀnns som en ikonisk visslingsmelodi, innan den brakar lös i klassisk jÀvla rock. 'Just the Way You Are' som fÄr mig att önska att jag var Billy Joels Àlskade. Det drivna pianot i 'Scenes from an Italian Restaurant' fÄr mig att drömma om ett New York-liv jag nog aldrig fÄr uppleva. 'Get It Right the First Time' tappar nog lite pÄ att den kommer efter tre vÀrldsklasslÄtar, kanske svagaste spÄret pÄ albumet, men fortfarande bra, hÀrliga tralalas! 'Everybody Has a Dream' passande avslutning, och Äterkomsten av visslingen frÄn 'The Stranger' knyter ihop albumet sÄ fint.
Finns verkligen inget att klaga pÄ hÀr, sÄ genomtÀnkt, varierande, lagom lÀngd, nÄgra verkliga topplÄtar. Fantastiskt album.
BÀsta lÄt: Vienna. Kan inte att vÀlja nÄgon annan.
5
May 10 2023
Endtroducing.....
DJ Shadow
SpÀnnande! Instrumentala hip hop-beats gjorda helt pÄ samples. Som ett soundtrack. Ofta big beat-igt pÄ ett hÀrligt sÀtt, drivna trummor.
I 'Stem / Long Stem / Transmission 2' hÀnder nÄgot. Trummorna fuckar ur pÄ ett sÀtt, vÀldigt hype.
'Organ Donor' och 'Midnight In A Perfect World' ocksÄ bra.
VĂ€ldigt solitt album!
BÀsta lÄt: Stem / Long Stem / Transmission 2. Men mest för "Stem"-delen.
4
May 11 2023
Headquarters
The Monkees
FrÄn början vÀldigt likt nÄgot av det sÀmre som Beatles gjorde. 'You Told Me' Àr i princip en tidig BeatleslÄt.
Annars rÀtt sÄ trÄkigt. Grejen att The Monkees skapades för en tv-serie kÀnns ocksÄ... fejk pÄ nÄgot sÀtt. Att medlemmarna hade det ganska gott stÀllt innan och handplockades till serien kanske bidrar till det sjÀllösa i Monkees' musik. Blir mer konstruerat Àn organiskt.
Har ocksÄ alltid stört mig pÄ Micky Dolenz ansikte, men det felet ligger ju bara hos mig.
Det finns ÀndÄ nÄgra trevliga spÄr hÀr: 'I'll Spend My Life With You', 'Shades of Gray', 'Mr. Webster', 'Early Morning Blues And Greens', och, speciellt, 'Randy Scouse Git', som har en kontrollerad spretighet och en rÄhet i refrÀngen som inte hörs annars pÄ albumet.
BÀsta lÄt: Randy Scouse Git.
2
May 12 2023
Now I Got Worry
The Jon Spencer Blues Explosion
Har lite svÄrt att framkalla nÄgra egentliga Äsikter om detta album. Ibland Àr det bra, rÄtt och energiskt, ibland Àr det som de sÀmre lÄtarna pÄ en mer alternativ Hives-platta. Inget som riktigt sticker ut.
Men, ÀndÄ, punkigt, ibland Ät elektroniska hÄllet ('Fuck Shit Up'), ibland Ät det blues-rockiga hÄllet ('Hot Shit').
Ett bra album, men utan nÄgot som intresserar pÄ en högre nivÄ. Hela lÄtföljden frÄn 'Hot Shit' till 'R.L. Got Soul' Àr bra, gillar Àven '2Kindsa Love' och 'Chicken Dog'.
BÀsta lÄt: Flera som ligger lika hÀr, typ: 'Fuck Shit Up', 'Hot Shit' och 'R.L. Got Soul'.
3
May 13 2023
Face to Face
The Kinks
Vackert i sin enkelhet! LÄtarna Àr inte sÄ lÄnga, inte sÄ krÄngliga, men rymmer ÀndÄ vÀldigt mycket.
De vanliga rockdÀngorna klaras av galant, som 'Most Exclusive Residence for Sale' och 'You're Looking Fine'. De mörkare lÄtarna, 'Rainy Day in June' och 'Fancy' Àr stilrena.
Ălskar verkligen nĂ€r de olika klassiska instrumenten (som jag inte vet vilka de Ă€r) inkluderas och gör att albumet ger skĂ€l för etiketten "barock-pop". I 'Rosy Won't You Please Come Home' inkorporeras detta pĂ„ ett underbart sĂ€tt som fĂ„r mig att kĂ€nna mig nostalgisk. Kanske för att det pĂ„minner mig om 'Golden Brown' av The Stranglers, som jag lyssnade pĂ„ otroligt mycket under gymnasiet.
'Little Miss Queen of Darkness' skitbra.
Men, sÄklart nÄr inga av de andra lÄtarna upp till storheten som Àr 'Sunny Afternoon'. Detta ocksÄ en lÄt jag upptÀckte och lyssnade mycket pÄ i gymnasiet. Tonerna i introt, som gÄr ned ned ned, sÀtter direkt en i ett sÀrskilt sinnestillstÄnd.
BÀsta lÄt: Sunny Afternoon.
4
Jul 04 2023
Rings Around The World
Super Furry Animals
Hade ett album frÄn Super Furry Animals för lÀnge sedan som jag inte alls gillade. Tyckte det albumets sound vÀl reflekterade töntigheten i bandnamnet.
Jag ogillar fortfarande bandnamnet, men hÀr har de lyckats göra ett solitt album! Det Àr experimentellt, lita all over the place, lÄter ibland som Pulp, ibland som Pink Floyd, men det fungerar allt som oftast.
Spretigheten gör att det Àr svÄrt att ha en klar överblick efter tvÄ lyssningar, men generellt sÀtt skapas en intressant ljudbild. Extra spÀnnande nÀr det blir elektroniskt, som i instrumentella '[A] Touch Sensitive' eller slutet pÄ 'No Sympathy'.
'Receptacle for the Respectable' blir dÄ fan inte sÀmre av att veta att Paul McCartney spelar morot och selleri (ja) pÄ den.
'Presidential Suite' Àr fin.
'Run! Christian, Run!' kÀnns lÄngtrÄkig nÄgonstans i mitten men ökar och blir till sist albumets vackraste.
'Juxtapozed With U' Àr tydligen deras största och mest hyllade hit, men jag kan tyvÀrr inte förstÄ varför.
BÀsta lÄt: Run! Christian, Run!
3
Jul 05 2023
Sgt. Pepper's Lonely Hearts Club Band
Beatles
Kanske kontroversiellt, men detta hör inte till den absoluta toppen av Beatles-album. Finns Ätminstone fyra som Àr bÀttre, som Àr förtjÀnt av en femma. Sgt. Pepper hamnar strax under.
KÀnns ganska enkelt för mig att dela in lÄtarna i tvÄ kategorier, de jag gillar och de jag inte gillar:
Gillar inte: 'Sgt. Pepper's...', 'With a Little Help from My Friends', 'Getting Better', 'Fixing a Hole', 'When I'm Sixty-Four', och 'Good Morning Good Morning'.
Gillar: 'Lucy', 'She's Leaving Home', 'Mr. Kite', 'Within You Without You', 'A Day in the Life'.
Min betygsĂ€ttning av Beatles-album blir ju lite speciell, dĂ„ jag vĂ€ljer att jĂ€mföra dem sinsemellan. Och tydligen sĂ„ nĂ„r inte majoriteten av lĂ„tarna upp din den standard jag har pĂ„ Beatles. Synd, för topparna Ă€r vĂ€ldigt höga. TĂNK om EMI inte hade pressat bandet att slĂ€ppa 'Penny Lane' och 'Strawberry Fields' som singlar, och de i stĂ€llet hade tagit tvĂ„ av de sĂ€mre lĂ„tarnas plats.
Har aldrig köpt hyllningarna albumet fÄr pÄ grund av att det Àr ett konceptalbum. Idén om att det Àr ett annat band Àn Beatles som spelar lÄtarna hÄller inte riktigt nÀr det bara mÀrks i första och nÀst sista lÄten. DÀremellan Àr det gamla goda Beatles.
BÀsta lÄt: A Day in the Life.
4
Jul 06 2023
Cafe Bleu
The Style Council
Hörde talas om The Style Council som Andres Lokkos favoritband. NÄgra dagar senare dyker de upp hÀr. Livet Àr allt bra förunderligt ibland va!!!!!!!!!
Visste ingenting pÄ förhand, men min nyfikenhet vÀxte nÀr jag fick reda pÄ att det var Paul Weller frÄn The Jam som lÄg bakom detta. Och det börjar bra. Gitarrstrummandet i andra lÄten, 'The Whole Point of No Return' Àr orgasmiskt. Sedan följer ett par instrumentala spÄr innan 'The Paris Match' med Tracey Thorn pÄ sÄng drar igÄng. Den lÄter som en regnig dag pÄ det allra bÀsta sÀtt.
'My Ever Changing Moods' ocksÄ underbar, Wellers kÀnsliga sÄng och pianot samspelar pÄ en hög nivÄ.
DÀrefter har albumet lite svÄrt att vÀlja riktning. Det fortsÀtter pÄ den inslagna vÀgen, med jazzig instrumentell vibe innan 'A Gospel' kommer och levererar en sorts old school hiphoplÄt? Efter det kommer 'Strength of Your Nature', en snabb synthig dansdÀnga. TvÀra kast.
'You're the Best Thing' Àr en av deras största hits, men tycker inte det Àr en av de bÀsta pÄ albumet. Ganska fin, men nÄgot överdrivet smörig.
De tre avslutande spÄren Àr fina, men flyter ihop i varandra.
Bitvis jÀttebra album. Vissa lÄtar mer svÄra att ta till sig. Det blir en trea, men potential för att det vÀxer till en fyra efter ytterligare lyssningar finns!
BÀsta lÄt: Dött lopp mellan 'The Whole Point of No Return', 'The Paris Match' och 'My Ever Changing Moods'.
3
Jul 07 2023
Bringing It All Back Home
Bob Dylan
Kommentarer kÀnns överflödiga. MÀsterligt genomfört, inflytelserikt och banbrytande dÄ Dylan avvek frÄn den akustiska folkmusiken och skapade en elektrisk folkrock.
Började skriva "Dylan i sin prime" men kom pÄ mig sjÀlv. NÀr var hans prime? HÀr? 70-talet? 90-talet? HÄller den pÄ fortfarande?
"Yes, to dance beneath the diamond sky with one hand waving free
Silhouetted by the sea
Circled by the circus sands
With all memory and fate, driven deep beneath the waves
Let me forget about today until tomorrow"
BÀsta lÄt: Hmm... 'Mr. Tambourine Man'. Eller 'Bob Dylan's 115th Dream'. Eller 'It's Alright Ma'. Eller 'She Belongs to Me'. Eller 'It's All Over Now, Baby Blue'.
5
Jul 08 2023
Ten
Pearl Jam
HĂ
RD grunge, ibland mer Ät hÄrdrockshÄllet. Eddie Vedders basröst passar bra, de lÄnga, djupa tonerna han tar blir som ett instrument i de rockiga melodierna.
VÀldigt rakt, rÀttfram rock. Inte mycket utsvÀngningar eller experiment. Det Àr intro vers refrÀng vers refrÀng gitarrsolo outro. Det lÄter bra, men Àr inte alltid jÀttespÀnnande.
Den hÀr hÄrda grungen blir nog aldrig helt min kopp te, men det hindrar inte att jag kan uppskatta det vid rÀtt tillfÀlle.
'Even Flow' Àr nog bÀst. I början av varje refrÀng, nÀr Vedder gÄr ned i "eEeven flooow" blir hans röst ett instrumet pÄ det sÀttet jag nÀmnde ovan.
Fett gitarrsolo i slutet av 'Alive'!
Ălskar drivet i 'Porch'.
BÀsta lÄt: Even Flow.
3
Jul 15 2023
Fire Of Love
The Gun Club
Briljant! Faan vad jag kÀnner mig cool nÀr jag lyssnar pÄ det hÀr. Vill börja röka och bÀra solglasögon inomhus, driva runt pÄ stan och mucka grÀl.
Brukar ju oftast gravitera mer mot brittiskt Àn amerikanskt nÀr det kommer till punk, men hÀr vÀvs amerikansk blues- och americanakultur in sÄ bra i den punkiga grunden. Det perfekta giftermÄlet mellan 40-talets blues och den nya punken.
'Sex Beat' Ă€r en perfekt öppningslĂ„t pĂ„ ett punkalbum. Ălskar ocksĂ„ 'Preaching the Blues', 'She's Like Heroin to Me', Ghost on the Highway' och 'Jack on Fire'.
Lite suspekt att n-ordet anvÀnds tvÄ gÄnger i albumet. LÀste runt lite om det och vÀljer att tolka det mer som att JLP spelar en karaktÀr, och vill chocka lite.
För att citera ThÄströms Dylan-pastich: "Ingen sjunger blues som Jeffrey Lee Pierce". Hans röst skÀr fan som en kniv.
BÀsta lÄt: SvÄrt att vÀlja hÀr, rÀtt jÀmn nivÄ. 'Sex Beat', 'She's Like Heroin to Me', eller 'Ghost on the Highway'.
5
Jul 16 2023
The Specials
The Specials
Hörde talas om The Specials för nÄgot Är sedan, och Àn mer för nÄgra mÄnader sedan dÄ sÄngaren Terry Hall gick bort. Tyckte de verkade vÀldigt spÀnnande, hur de gjorde sin egen ska- och reggaeinfluerade musik i en period som kÀnns mer dominerad av postpunk och new wave. Alltid hÀrlig, svÀngig musik med tydliga basgÄngar! Gillar!
Temat Àr aldrig heller fel, antifascistiskt och om hur brittiska ungdomar kÀnner frustration och hur man borde "stick it to the man".
'Doesn't Make It Alright' har lite lÄngsammare tempo och vÀldigt fin refrÀng, men melodin i verserna lÄter sÄ jÀvla mycket som en annan lÄt och jag blir galen nÀr jag inte kommer pÄ vilken det Àr. Men den, tillsammans med lÄtarna innan och efter - 'Nite Klub' och 'Concrete Jungle' - utgör albumets bÀsta lÄtföljd.
'A Message to You Rudy', bandets största hit, Àr ocksÄ bra, men inte bland de bÀsta.
'(Dawning of A) New Era' ocksÄ bra.
BÀsta lÄt: Doesn't Make It Alright.
3
Jul 17 2023
Slipknot
Slipknot
Neeej Slipsknut, this ain't it.
Lyssnade faktiskt igenom hela. Kan inte fatta att jag slösade en timme av min dag pÄ detta. Nu Àr jag helt utmattad, andfÄdd, svettig, och vill bara gÄ ut och lyssna pÄ fÄgelkvitter och lukta pÄ blommor. Tagga ner lite.
BÀsta lÄt: nej
1
Jul 18 2023
American IV: The Man Comes Around
Johnny Cash
Johnny Kontants sista och, hÄll i er, sextiosjunde album. Förutom tvÄ sÄ Àr alla lÄtar covers. Inte bara gamla standards, utan stora vÀrldshits, vilket Àr kul! De gamla standardlÄtarna blir aldrig riktigt spÀnnande hÀr. Kontants egenskrivna Àr dock toppen, speciellt albumets öppningslÄt, 'The Man Comes Around'.
Mycket blir bÀttre av att filtreras genom den Äldrade mannens erfarna basstÀmma, men vissa lÄtar, som 'Bridge Over Troubled Water' Àr svÄra att göra bÀttre Àn originalen. Samtidigt blir exempelvis 'Personal Jesus', med John Frusciante pÄ gitarr, en helt egen, fantastiskt avskalad men ÀndÄ bluesigt hÄrd, version. Han gör Àven 'In My Life' rÀttvisa, Àven om den inte kommer i nÀrheten av Beatles originalversion!
'Hurt', Nine Inch Nails-covern, behöver vĂ€l ingen nĂ€rmare presentation, men Rick Rubins produktion blir bitvis lite högljudd, och sĂ„ngen kĂ€nns konstigt mixad? Ă
terkommande i vissa andra lÄtar, blir jobbigt att lyssna pÄ.
BÀsta lÄt: 'The Man Comes Around' Àr nog bÀst overall. 'Personal Jesus' bÀsta covern. Men det kan vara för att jag hört 'Hurt' (haha hört hurt hurt hört) för mycket.
3
Jul 19 2023
Back to Mystery City
Hanoi Rocks
Huh, vem hade trott att Àven finsk glamrock lÄter exakt som all annat glamrock?
Nog inte min grej bara. KÀnns som meningslöst trummande och strummande utan mÄl eller kÀnsla. Finns det kÀnsla sÄ Àr den överdriven och fejk.
I vissa lÄtar kommer nÄgon sorts substans fram. Som i 'Tooting Bec Wrecked', som faktiskt Àr riktigt bra. I mellanspelen finns nÄgra sorgsna bastoner och i refrÀngerna anas lite desperation.
'Until I Get You' ocksÄ helt ok.
Utöver det Àr det mest ingenting.
BÀsta lÄt: Tooting Bec Wrecked.
2
Jul 20 2023
...And Justice For All
Metallica
BÀttre Àn viss annan metal av typen Megadeth - hÀr finns fler tydliga melodier och nÄgra fÄ lugnare lÄtar. James Hetfield growlar eller skriksjunger inte heller pÄ det sÀttet jag ogillar med annan metal, dÀremot tar han i sÄ han nÀstan skiter pÄ sig för att lÄta tuff.
Det Àr inte heller det hÀr albumet som gör att jag och metal blir kompisar pÄ riktigt. Har fortsatt svÄrt för de mer upptempo-lÄtarna. Det blir för mycket att ta in pÄ en gÄng.
I de lÄngsammare lÄtarna finns det mer tid att höra varje instrument och ta till sig musiken. 'One', 'Harvester of Sorrow' och 'To Live Is to Die' (fin hyllning till omkomne bassisten Cliff Burton) Àr bra exempel pÄ detta. Bara för att det Àr lite lÄngsammare blir det inte mindre tungt. 'Harvester of Sorrow' Àr extremt headbang-kompatibel.
Sedan avslutas albumet med 'Dyers Eve' som Àr ett bra exempel pÄ vad jag INTE vill ha, för mycket trash metal.
BÀsta lÄt: One. TÀtt följd av To Live Is to Die.
2
Jul 21 2023
Isn't Anything
My Bloody Valentine
Mörkt och coolt. Men ganska gymnasial edgy emo core. Det behöver inte ta sÄ mycket frÄn musiken, som Àr liksom omslutande, lÄnga distade gitarrtoner som fÄr hela skallen att vibrera. JÀvligt punkigt och rockigt kan det ocksÄ vara, som i t.ex. '(When You Wake) You're Still In A Dream' eller 'Feed Me With Your Kiss' (som blir en ganska kinky lÄttitel pÄ svengelska).
Emo-kÄtheten blir aldrig sÄ tydlig som i 'Sueisfine', dÀr refrÀngen "behandlar" sjÀlvmord - "Sue is fine / Sue is fine / Suicide / Suicide" - medan verserna beskriver sexuell ÄtrÄ - "Give me / Fuck / Come / Now you'll taste so good". Lite skruvat, men ocksÄ precis sÄ man vill ha sin deprimerade emo-rock.
Kommer sÀkert ÄtervÀnda mer till mbv, men efter 2-3 lyssningar Àr det ÀndÄ nÄgon slags tydlighet i lÄtarna som saknas, dÀrför nÄr det inte de riktigt höga betygen. Det kanske Àr svÄrt att fÄ denna "tydlighet" dÄ shoegaze och drömpop mer handlar om det mjuka, sammansmÀltande, men men.
BÀsta lÄt: You Never Should.
3
Jul 22 2023
Green
R.E.M.
Gick tillbaka och kollade pÄ min recension av det förra R.E.M.-albumet jag hade hÀr, och insÄg att jag inte minns nÄgot alls av det. Det Àr kanske rÀtt talande för vilket otroligt trÄkigt band detta Àr. De flesta lÄtar Àr jangle-poppiga, gladlynta, och helt substanslösa. Som att bandet hittat en ok melodi, ett ok riff, sedan nöjt sig med det och kör det genom hela lÄten, som bara blir platt. Det finns en tonartshöjning i slutet av 'Stand' men den Àr bara parodisk. Papparock pÄ det dÄliga sÀttet.
NÄgra lÄtar höjer sig lite över mÀngden - 'You Are The Everything', 'The Wrong Child', 'I Remember California'.
BÀsta lÄt: I Remember California.
2
Jul 23 2023
Clube Da Esquina
Milton Nascimento
KĂ€nde varken Milton Nascimento, LĂŽ Borges eller Clube de Esquina sedan tidigare. Mycket trevligt att skaffa sig deras bekantskap!
Dubbelalbum, sÄ lÄngt och svÄrt att fÄ grepp om efter fÄ lyssningar. Men har inte vÀrjt mig mot nÄgon lÄt. Oftast drivet av en akustisk gitarr, men med mycket variation, utan att helhetsintrycket blir spretigt för det.
Kan ingenting om brasiliansk musiktradition sÄ kan inte sÀga nÄgot om hur detta placeras i den, eller vad det influerats av. Jag bara hÀnger med, och gillar vad jag hör.
Och, portugisiskan Àr ju vÀldigt vacker nÀr den sjungs.
Hamnar mellan en trea eller fyra. Typ 3,4. Lite lĂ„ngt, hade vissa lĂ„tar strukits kunde det nĂ„tt en fyra. De bĂ€sta lĂ„tarna hĂ„ller 5-klass, som 'Tudo Que VocĂȘ Podia Ser' och 'Trem De Doido'. 'Paisagem Da Janela' Ă€r ocksĂ„ jĂ€ttefin.
BÀsta lÄt: Trem De Doido.
3
Jul 24 2023
Merriweather Post Pavilion
Animal Collective
Maximalism Àr svÄrt. Detta album Àr, pÄ alla punkter, för mycket. För ambitiöst, för mÄnga instrument, för högljutt, för spretigt. Blir sensory overload och syntax error, saknar shrooms.
Skulle kunna blivit ett fint album med vissa justeringar och avskalningar. Som sagt, ambition finns, men med sÄdan hÀr wall of soundig experimentell pop Àr knivseggen man balanserar pÄ smal. Animal Collective faller tyvÀrr ned pÄ fel sida.
1
Aug 24 2023
Franz Ferdinand
Franz Ferdinand
Ett album fullt av certified bangers! Som The Hives fast mer indie. DansvÀnligt ungdomliga riffs.
RÀtt sÄ simpelt album. Ingen lÄt som tar ut svÀngarna sÀrskilt mycket, det gör bara vad som behövs.
'Take Me Out' behöver sjÀlvklart ingen nÀrmare förklaring. Var lite rÀdd att FF skulle visa sig vara one hit wonders, men sÄ Àr verkligen inte fallet. LÄtar som 'Jacqueline' och 'Come On Home' Àr pÄ samma nivÄ, om inte Ànnu bÀttre. För, om man bortser frÄn beat switchet (sÀger man sÄ? tempovÀxlingen?) i 'Take Me Out' sÄ Àr den vÀl inte sÄÄÄÄ jÀvla bra..?
Solitt album nÀstan utan skips, men krÀvs ÀndÄ mer edge för att nÄ Ànnu högre betyg.
BÀsta lÄt: Come On Home
3
Aug 25 2023
Phaedra
Tangerine Dream
SvÄrt! Inte för att det gör ont i öronen pÄ nÄgot sÀtt, snarare tvÀrtom, men det blir inte heller nÄgot som helst utslag pÄ EKG-mÀtaren. Elektronisk, ambient music. LÄnga lÄtar, första nÀstan 18 minuter, dÀr inget hÀnder. Mer passande bakgrundsmusik i en film, men inget jag vill lyssna pÄ bara för att lyssna.
Kul kuriosa att Tangerine Dream hjÀlpte göra soundtracket till GTA V.
2
Aug 26 2023
The Bends
Radiohead
Jag Àlskar ju Radiohead! Och, nÄgot jag inte tÀnkt pÄ förut, men det mÄste Jocke Berg ocksÄ gjort. Mycket lÄter exakt som Kent (eller ja, tvÀrtom). Och det Àr lika bra. PÄ det dÀr vemodiga sÀttet som passar sÄ bra nu till hösten. The Bends kÀnns dock lite mer upplyftande, Àven om texterna ofta Àr deppiga.
Har lyssnat och lyssnat men kan inte riktigt hitta nÄgot fel pÄ det hÀr albumet. Gillar extra mycket 'High and Dry', 'Fake Plastic Trees', 'Bullet Proof... I Wish I Was', 'Black Star'. Men, i avslutningen stegras allt, nÀr Thom Yorkes ljuvlighet sköljer över mig och fÄr mig att vilja starta om albumet pÄ en gÄng. 'Street Spirit (Fade Out)' Àr sÄ perfekt en avslutningslÄt kan bli, i all sin enkelhet.
Har funderat pÄ om detta Àr en fyra eller femma. NÀr jag gÄr igenom lÄtlistan gillar jag ju allt skarpt. Det finns inget dÄligt, och höjderna Àr absolut fem plus. Dock Àr det inte nÄgon sjÀlvklar femma jag ger. Men jag ger den ÀndÄ - för det Àr september och mörkt ute.
BÀsta lÄt: Street Spirit (Fade Out).
5
Aug 27 2023
Buffalo Springfield Again
Buffalo Springfield
HÀrlig gubbrock! Inget som ger mig rÄbÄnge, men nÀr det ligger och puttrar i medvetandet Àr det rÀtt nice, bara.
Lite klassisk rock, mycket psykedelia insprÀngt. Vissa lÄtar drar mer Ät country (eeeh).
Maffigt akustisk-gitarr-mellanspel i 'Bluebird'.
'Sad Memory' Àr vacker.
Av Neil Youngs lÄtar Àr 'Mr. Soul' Àn ok, rÀttfram rockdÀnga, 'Expecting to Fly' en fin psykedelisk resa, och 'Broken Arrow' en röra. Stephen Stills brÀcker nog honom hÀr, 'Bluebird' Àr fartfyllt fantastisk och 'Rock & Roll Woman' hittar precis rÀtt vibe mellan flum och rock.
BÀsta lÄt: Bluebird.
3
Aug 28 2023
Buenas Noches From A Lonely Room
Dwight Yoakam
TĂ€nker pĂ„ nĂ€r jag var med farfar pĂ„ roadtrip i vĂ€stra USA. I Cody, Illinois, Ă„t vi middag, sĂ€kert en steak, medan den lokala countrymannen spelade pĂ„ scen. Med sig hade han sin dotter, som sjöng otroligt vacker country. DĂ€r och dĂ„ Ă€lskade jag country, jag Ă€lskade det familjĂ€ra, hur dottern vuxit upp i samma lokal och sett sin pappa underhĂ„lla grannarna. Jag TĂNKER pĂ„ den stunden nĂ€r jag lyssnar pĂ„ Dwight Yoakam, men jag KĂNNER inte riktigt samma sak. Detta ger mig endast en förnimmelse om vad country kan vara pĂ„ rĂ€tt plats, vid rĂ€tt tillfĂ€lle. TyvĂ€rr kommer dessa tillfĂ€llen vĂ€ldigt sĂ€llan. Nu, nĂ€r jag befinner mig lĂ„ngt bort frĂ„n vĂ€stra USA, lĂ„ngt bort frĂ„n cowboy boots, rare steaks och milslĂ„nga vĂ€gar i öknen, kĂ€nns countryn bara förljugen och barnslig.
Jag KAN inte gilla detta, hur mycket jag Àn försöker placera mig i rÀtt sinnesstÀmning. Jag vet att det kan finnas nÄgot dÀr, en vÀrme - en moderskÀrlek - men den finns tyvÀrr inte i Dwight Yoakam.
BÀsta lÄt: Home of the Blues, men mest för att det Àr en Johnny Cash-lÄt.
1
Sep 12 2023
KIWANUKA
Michael Kiwanuka
Visste jag inte att detta album kom 2019 hade det varit oerhört svÄrt att placera det tidsmÀssigt. Det finns pop, soul, rock. Kiwanuka kanaliserar allt frÄn Dylan till Hendrix, genom Danger Mouse's fantastiska produktion. Tidlöst.
'Hero' Àr magnifik, vemodet skiner igenom denna rockiga pÀrla som doftar mer Hendrix Àn nÄgot annat.
'You Ain't The Problem' Àr en kul öppningslÄt. 'Piano Joint (This Kind Of Love)' Àr vackert soulig.
Michael Kiwanuka hade verkligen kunnat finnas i vilken tid som helst, i vilken genre som helst, i vilket universum som helst - jag Àr sÄ glad över att han Àr precis hÀr.
BÀsta lÄt: Hero.
4
Sep 13 2023
Vol. 4
Black Sabbath
AlltsÄÄÄÄÄÄÄÄÄ Sabbath ni Àr sÄ jÀvla bra! Golvas av det varje gÄng jag snubblar över dem. Hur det kan vara sÄ tungt och melodiöst pÄ samma gÄng, och hur Ozzy sjunger bÀttre Àn nÄgon nÄgonsin gjort eller kommer göra.
Sabbath hade ju ocksÄ sÄdan otrolig variation. Hade det bara varit tunga domedagsriffs a lå 'Cornucopia' hade det blivit för anstrÀngande att lyssna pÄ för mina icke-metal-vana öron. Men med vÀlkomna avbrott som hjÀrtskÀrande 'Changes' och hÀrliga 'Laguna Sunrise' visar Sabbath en underbar mÄngbottnad skicklighet.
Albumet var svÄrt att slutföra p.g.a. att hela bandet höll pÄ att knarka ihjÀl sig. De brukade fÄ högtalare fyllda med kokain skickade till studion. Man lyckas skapa nÄgot sÄ hÀr sammanhÀngande och bra trots (eller tack vare?) extrem snöblindhet.
NÀr de Àr som mest domedagslÄtande, nÀr det lÄter som man sÀnks ned i helvetet, dÄ Àr det som bÀst. Avslutningen, 'Under the Sun' Ästadkommer precis detta. Tillsammans med 'Changes' Àr det nog albumets höjdpunkter.
BÀsta lÄt: Under the Sun.
4
Sep 14 2023
Penthouse And Pavement
Heaven 17
Synthpop frÄn 80-talet som lÄter sÄ jÀvla mycket som 80-talet. PÄ ett sÀtt som tyvÀrr Äldrats rÀtt dÄligt. Vissa höjdpunkter, men oftast dÄligt, som till exempel 'Play to Win'.
'(We Don't Need This) Fascist Groove Thang' Àr albumets stora hit, och Àven om jag hÄller med om andemeningen Àr den inte sÀrskilt bra.
Till det som Àr bra:
'Penthouse and Pavement' Àr rÀtt groovy.
'Geisha Boys and Temple Girls' har ett intro som gör att det kÀnns som man kryssar genom ett asteroidfÀlt, rÀtt cool lÄt Àven om texten Àr konstig.
'Song With No Name' ocksÄ bra, Àven om jag inte vet vad jag ska kalla den. Trummor som kÀnns som att upprepade gÄnger bli slagen i magen ganska löst, kombinerat med en mörkare synth-basgÄng gör den lite suggestivare Àn resten av albumet.
BÀsta lÄt: Geisha Boys and Temple Girls.
2
Sep 15 2023
Life Thru A Lens
Robbie Williams
De flesta britpopiga lÄtarna hÀr lÄter som nÄgot som inte skulle kommit med pÄ ett Blur- eller Oasisalbum. DÀrför förstÄr jag inte riktigt varför jag ska lyssna pÄ det hÀr. Ibland Àr det bra, nÀr albumet viker av frÄn 90-talets britpopvÄg och gör nÄgot eget. Som i fina 'One of God's Better People', 'Angels', som fÄr mig att kÀnna som jag Àr med i en film, eller extremt underhÄllande 'Let Me Entertain You'. TyvÀrr Àr dessa avvikelser, och det blir oftast bara slÀtstruket och ointressant. Har ÀndÄ tÀnk att det finns guilty pleasure-potential i Robbie Williams, sÄ blev lite besviken.
BÀsta lÄt: Let Me Entertain You.
2
Sep 16 2023
Ill Communication
Beastie Boys
Spretigare Àn en trasig menorah. NÄgra vanliga Beastie Boys-raplÄtar, nÄgra punklÄtar, nÄgra instrumentala lÄtar med samplade beats, nÄgon som lÄter som ormtjusarmusik frÄn Mellanöstern. Som grÀdde pÄ moset slÀngs det in lite tibetansk-buddhistisk nÀstan strupsÄng. Allt Àr ju rÀtt bra var för sig, men fattar inte varför allt mÄste klÀmmas in pÄ ett enda album. Tjugo lÄtar Àr för mycket, tjugotusen stilar Àr för mycket.
Stör mig ocksÄ pÄ Beastie Boys skrikigt gnÀlliga sÀtt att rappa. DÀrför var 'Get It Toghether', med Q-Tip som gÀst, en mer "smooth" upplevelse.
Annars Àr 'Root Down' och 'Flute Loop' jÀttebra!
Jag kanske lÄter för negativ, mycket Àr skitbra. Gillar ocksÄ de annorlunda 'Eugene's Lament' (Mellanöstern) och 'Shambala' och 'Bodhisattva Vow' (Tibet), vÀrjer mig bara mot att det gör albumet mindre stringent.
BÀsta lÄt: Get It Together.
3
Sep 17 2023
The Predator
Ice Cube
Har Ă€ndĂ„ en större kĂ€rlek för Wu Tangig hiphop framför N.W.A.ig hiphop. Detta kĂ€nns ibland lite för hĂ„rt och aggressivt. Ăven om jag gillar hur Ice Cube kommenterar sociala orĂ€ttvisor och rasism, och det dĂ„ hör till att ha en viss ilska.
BÀst Àr det ÀndÄ nÀr det Àr lite mer "smooth", som i megahiten 'It Was a Good Day' eller baslinjerna i beatet i 'We Had to Tear This Mothafucka Up'.
Ice Cubes Àr ju kontroversiell för tidigare antisemitiska textrader, en bild som följer honom Àn idag, och som faktiskt gör det liiiite svÄrare för mig att helt omfamna albumet.
BÀsta lÄt: We Had to Tear This Mothafucka Up.
3
Oct 05 2023
ĂgĂŠtis Byrjun
Sigur RĂłs
Ofta atmosfÀriskt och lite ambient, som i 'Svefn-g-englar', men gillar nÀr det blir mer "konkret", som i 'Flugufrelsarinn', eller det tyngre beatet i 'Hjartað hamast (bamm bamm bamm)'.
Gillar ocksĂ„ 'NĂœ batterĂ' och 'Viðrar vel til loftĂĄrĂĄsa'.
Hela albumet, med omslaget inrÀknat, har en hÀrlig, sammanhÀngande kosmisk vibe.
SpÀnnande att fÄ en introduktion till ett band som jag hört sÄ mycket bra om. Det var ungefÀr som jag tÀnkt mig. Dock vet jag inte om det Àr helt spikrakt in i vebon för mig. De gör sin grej, och de gör det skitbra. Personligen behöver jag nog lite mer action, att nÄgot mer hÀnder i en tiominuterslÄt Àn att samma utdragna toner repeteras.
BÀsta lÄt: Hjartað hamast (bamm bamm bamm).
3
Oct 06 2023
Stardust
Willie Nelson
Finsjunget och vÀlgjort. MinuspoÀng för att albumet bara bestÄr av gamla popstandards. Gör nÄgot eget i stÀllet Willie.
Kan tÀnka mig att det skulle vara underbart att lyssna pÄ Willie Nelson spela och sjunga dessa lÄtar runt en lÀgereld pÄ en strand, under ett stjÀrnhimmel ungefÀr som den pÄ omslaget. Det Àr dock inte tillrÀckligt bra för att enbart lÄtarna ska föra mig till den mentala platsen.
'Unchained Melody' Àr fin. 'Blue Skies' ocksÄ.
BÀsta lÄt: Blue Skies.
2
Oct 07 2023
Amnesiac
Radiohead
Kallt, metalliskt, och ganska svÄrtuggat. Stor skillnad mot mildare The Bends.
BÀst Àr 'I Might Be Wrong' med sin big-beatiga produktion, och 'Knives Out', som Àr mest "radioheadig".
Av de mer experimentella lÄtarna gillar jag 'Life In a Glasshouse' med sitt jazziga blÄs. Fantastisk avslutningslÄt.
Kommer alltid hylla experimentlusta, men vissa lÄtar Àr lite för svÄra att komma in i för att albumet ska fÄ högre betyg. Det Àr dock nÄgot jag kanske fÄr revidera i framtiden, efter ytterligare lyssningar.
BÀsta lÄt: Knives Out.
3
Oct 08 2023
The Stone Roses
The Stone Roses
Fan vilken fröjd att fÄ en ursÀkt att lyssna igenom detta mÀsterverk. En skiva som ALLTID mÄste finnas med i diskussionen om tidernas bÀsta album.
Bra pÄ sÄ mÄnga olika sÀtt. Ian Browns röst i I Wanna Be AdoooooOOOOred. Jam-outrot i 'Waterfall'. Hur 'Don't Stop' Àr förvirrande men samtidigt vÀrldens mest sjÀlvklara. Temposkiftet vid "I've got bad intentions" i 'Bye Bye Bad Man'. AndhÀmtningen 'Elizabeth My Dear'. BasgÄngen och gitarrsolot i 'Made of Stone'. The coolness i 'Shoot You Down'. Explosionen i 'This Is the One'. MÄngbottnade 'I Am the Resurrection', vars outro jag i min idiotiska ungdom ansÄg vara "onödigt" - nu vet jag bÀttre. OcksÄ 'Fools Gold'. Punkt.
Alla lÄtar Àr fem av fem, men 'I Wanna Be Adored' Àr urmodern till allt jag Àr.
BÀsta lÄt: I Wanna Be Adored.
5
Oct 09 2023
I See A Darkness
Bonnie "Prince" Billy
Otroligt mörkermys. Lite likt Elliott Smith rent tematiskt, fast mer elektroniskt och "producerat". SÄ ledsen att albumet inte finns pÄ spotify.
Ălskar mörka 'Death to Everyone' och skruvade 'Madeleine-Mary'. 'I See a Darkness' Ă€r ocksĂ„ fin, tydligen har Johnny Cash gjort en cover pĂ„ den. Kan sĂ€ga, innan jag hört hans version, att det kĂ€nns passande.
'Black' ocksÄ vacker.
BÀsta lÄt: Death to Everyone.
4
Jan 04 2024
Garbage
Garbage
Gillar vanligtvis inte amerikansk alternativ rock frÄn denna period, men det hÀr Àr nÄgot annat! Distat och punkigt men ÀndÄ poppiga refrÀnger som sÀtter sig snabbt. Vissa lÄtar lite för poppiga och mjuka, som bÀst nÀr det Àr lite suggestivare, som i 'Queer'.
Ălskar 'Queer', 'A Stroke of Luck', och 'Vow'.
BÀsta lÄt: Queer.
4
Jan 05 2024
John Lennon/Plastic Ono Band
John Lennon
Fa-an vilka klassiker pÄ det hÀr albumet. KÀnns som en terapisession dÀr Lennon gör upp med sin barndom, Beatles, hela sitt liv, pÄ ett sÄ rÄtt och hjÀrtskÀrande sÀtt. Liksom, att avsluta albumet med en lo fi-inspelning av nÄgot som lÄter som en godnattvisa betitlad 'My Mummy's Dead' sÀger nog det mesta. Och att inleda med hur barnet i Lennon primalskriker efter sina förÀldrar i 'Mother'. Samtidigt som mer standardrockiga lÄtar som 'Hold On' och 'Well Well Well' fÄr plats, utan att vara malplacerade.
BÀsta lÄt: God.
5
Jan 06 2024
Kind Of Blue
Miles Davis
Detta Àr ju en bombastisk klassiker inom jazz och musik i allmÀnhet. FrÄga mig inte varför, för jag kan inget om jazz. Det enda jag vet Àr att det lÄter fett bra. Inga krusiduller, jazz som lÄter enkelt, soft, som man vill ha i bakgrunden pÄ en restaurang.
Allt flyter ihop litegrann, men under 'Blue in Green' kÀnner jag ÀndÄ ett lugn som jag alltid vill bÀra med mig.
BÀsta lÄt: Blue in Green
4
Jan 07 2024
Rip It Up
Orange Juice
Den typen av post-punk som gÄr mer Ät det funkiga discohÄllet. Lite likt The Specials ibland, med sina ska-influenser blandat med janglepoppiga gitarrer. Tror jag iallafall.
SÄngaren lÄter lite som att han försöker imitera Bowie men inte riktigt kommer fram.
Inga lÄtar som riktigt sticker ut. TitellÄten 'Rip It Up' Àr bra, och har ett inledningsriff som lÄter som klipp jag brukar fÄ upp pÄ instagram reels som Àr en bild pÄ en groda med beats som beskrivs som "moizt beats for frogz" och "This sound so sploinky bloinky".
'Breakfast Time' Àr nog bÀst, lite mörkare, de första sekunderna liknar nÀstan en BauhauslÄt.
'I Can't Help Myself' Àr ocksÄ rÀtt bra, den mest janglepoppiga av dem.
BÀsta lÄt: Breakfast Time.
3
Jan 08 2024
Tommy
The Who
Premissen, en rockopera frÄn The Who pÄ en dryg timme, Àr ju lovande. Och storyn Àr bra. Tommy, som efter ett barndomstrauma blir blind och döv, hittar inre spirituell guidning och blir en jÀvel pÄ flipperspel, och skapar dÀrigenom nÄgon slags sekt. Men, utöver det, lite av en besvikelse om man ska bedöma albumet lÄt för lÄt. Det Àr bombastiskt och maffigt, som en rockopera vÀl ska vara, men saknar de djupa melodierna som fÄr mig att kÀnna nÄgot, i och med att lÄtarna blir mer drivna av story och repliker. Melodin jag kÀnner starkast för Àr 'Eyesight to the Blind (The Hawker)' som Àr en gammal bluescover, vilket nog sÀger en del. Men, albumet som sig ska sÄklart upplevas som en helhet. Summan lyfter delarna.
Föredrar verkligen Roger Daltreys sÄng över Pete Townshends, som lÀtt lÄter lite gnÀllig. Lite störigt att de envisas med att sjunga stÀmsÄng pÄ vissa lÄtar.
Förutom ovan nÀmnda lÄt Àr sÄklart 'Pinball Wizard' bra. 'Welcome' och 'Go to the Mirror' bra. Gillade ocksÄ riffen i 'I'm Free'. Finns sÀkert andra guldkorn som kan sticka ut vid framtida lyssningar.
BÀsta lÄt: Eyesight to the Blind (The Hawker)
3
Jun 15 2024
Stankonia
OutKast
Man gillar ju OutKast va! Ăven om jag nog föredrar deras tidigare 90-tal framför det hĂ€r. Det var lite mer laid back och avslappnat pĂ„ nĂ„got sĂ€tt, mer old school-kĂ€nsla, Ă€ven om detta album Ă€r frĂ„n 2000.
Alla singlarna, 'So Fresh, So Clean', 'Ms. Jackson' och 'B.O.B' Àr fantastiska, speciellt de tvÄ sistnÀmnda. Utöver dem Àlskar jag 'Spaghetti Junction', som har den dÀr old school-kÀnslan jag pratar om, och 'Humble Mumble', med André och Erykah Badu (dotter Ät "Ms. Jackson") pÄ refrÀngen. 'Toilet Tisha' Àr vacker. Gillar faktiskt ocksÄ 'We Luv Deez Hoez', Àven om det kÀnns som jag borde skÀmmas för det?
Albumet Àr lÄngt, och har tyvÀrr lite för mÄnga svaga spÄr. Det Àr ocksÄ fyllt med störiga smÄ sketcher, nÄgot som var en jÀvla pest i hiphop frÄn den hÀr perioden. Jag behöver verkligen inte höra tvÄ tjejer prata om vem de lÄg med i helgen, eller ett par som diskuterar Àktenskapsförord mellan lÄtarna. Det bara irriterar mig, och gör det svÄrare att sÀtta högre betyg.
BÀsta lÄt: Ms. Jackson
3
Jun 16 2024
Psychocandy
The Jesus And Mary Chain
Inflytelserikt album för alternativ rock och shoegaze. KÀnner mig cool nÀr jag lyssnar. Det Àr bara min egna preferens, men nÀr det blir för distat och noisigt över flera lÄtar blir det anstrÀngande att lyssna. DÀrför Àr de smÄ oaserna av lugn, som 'Cut Dead', 'Sowing Seeds', och sÄklart 'Just Like Honey', platserna jag njuter av mest.
De noisigare lÄtarna, t.ex. 'In a Hole', lÄter som Les Rallizes Dénudés, vilket Àr bra (i smÄ doser). Annars Àr 'Inside Me' en av de bÀttre av noiselÄtarna.
BÀsta lÄt: Sowing Seeds
3
Jun 17 2024
Little Earthquakes
Tori Amos
Hade aldrig hört Tori Amos tidigare, men gillar! Pianodriven poprock, mycket svĂ€llande och bombastiska ljudbilder. LĂ„tarna Ă€r dramatiska utan att bli för smöriga. Ăven om texterna Ă€r lite för övertydliga ibland.
FÄr Kate Bush-vibes, med lite Regina Spektor i 'Happy Phantom'.
VÀldigt vackra ballader, som 'Silent All These Years' och 'Winter', och lÄtar med mer kraft, som 'Crucify'.
'Me and a Gun', en lÄt i a cappella om en vÄldtÀkt Amos upplevt, Àr vÀldigt kraftfull.
Albumet tappar litegrann under andra halvan, men första Àr sÄ bra att det blir förtjÀnt av ett högt betyg ÀndÄ!
BÀsta lÄt: SvÄrt. 'Crucify' eller 'Winter'.
4
Jun 18 2024
Jazz Samba
Stan Getz
Man fÄr precis vad albumtiteln lovar: jazzig samba. Det Àr bra! Skiten jag skulle vilja höra pÄ stranden. Har nog inte sÄ mycket mer att sÀga. Det Àr bra, men inte heller nÄgot som berör mig pÄ djupet.
BÀsta lÄt: Samba Triste
3
Jun 19 2024
Better Living Through Chemistry
Fatboy Slim
Har börjat uppskatta engelsk 90-tals big beat de senaste Ă„ren. Ălskar hur de stora trummorna och ljuden fyller mina 20 kvadratmeter och omsluter hela lilla mig. Detta album Ă€r inget undantag, Ă€ven om det hade kunnat vara Ă€nnu lite hĂ„rdare och rĂ„are. Mjuka lĂ„tar som 'The Sound of Milwaukee' Ă€r inte sĂ„ mycket att ha. BĂ€ttre Ă€r t.ex. 'Santa Cruz', 'The Weekend Starts Here', 'Give the Po' Man a Break', och 'Punk to Funk'.
BÀsta lÄt: The Weekend Starts Here
4
Jun 20 2024
Movies
Holger Czukay
Holger Czukay frÄn Can! Gillar ju Can, sÄ hade höga förhoppningar för detta album.
Hur mycket jag Àn vill gilla det, Àr motstÄndet lite för stort hÀr. Albumet bestÄr av fyra lÄtar, 'Cool in the Pool' som Àr en rent utsagt dÄlig lÄt om att svalka sig i poolen. Den Àr lite Àcklig pÄ ett roligt sÀtt, men nÀr jag lyssnar pÄ musik vill jag njuta, inte skratta.
Andra och sist lÄten Àr 13 respektive 15 minuter lÄnga, experimentella verk som bÄda innehÄller bra delar, men kommer pÄ mig sjÀlv med att tappa intresset bitvis. I efterhand vet jag inte vilken som Àr vilken. Det Àr inte dÄligt, bara inte heller superintressant.
Tredje lÄten, 'Persian Love', Àr höjdpunkten. HÀr finns (antar jag) persiska influenser, extremt hÀrligt.
Som sÄ mÄnga gÄnger tidigare under det hÀr projektet förstÄr jag att detta album var banbrytande, och skulle sÀkert vara hÀftigare att lyssna pÄ 1979 Àn vad det Àr nu. Den pretentiösa delen av mig vill ju ocksÄ Àlska det experimentella, tokiga, i soundet, men mÄste vara Àrlig mot mig sjÀlv. Det Àr inte dÄligt alls, men det Àr bara helt okej.
BÀsta lÄt: Persian Love
2
Jun 21 2024
Ctrl
SZA
HÀrlig 10-tals R'n'B/hip-hop/pop. LÄter ocksÄ ganska mycket 10-tal, sprunget ur Frank Ocean-eran.
De mer hip-hoppiga lÄtarna, som de med Travis Scott och Kendrick Lamar, Àr sÀmre och kÀnns lite daterade. BÀst blir det nÀr SZA fÄr sjunga sitt heart out över ett poppigare beat, som i 'Drew Barrymore' (otrolig), 'Prom', 'Normal Girl' och '20 Something'.
BÀsta lÄt: Drew Barrymore
4
Jun 22 2024
Eliminator
ZZ Top
BÄde positivt och negativt överraskad pÄ samma gÄng, om det Àr möjligt. Bra riff, ordentlig jÀvla rock bara. Det Àr roligt, Àven om den konstnÀrliga ambitionen kanske inte alltid nÄr upp till mina krav. En lÄt Àr liksom dedikerad till mikromat. Det Àr pÄ den nivÄn jag försöker hamna för att uppskatta SÀtaSÀta Topp. Och dÄ kan jag bitvis gilla det. LÄtar som 'Gimme All Your Lovin'' och 'Sharp Dressed Man' Àr jÀvligt tajta. En anledning till att jag inte vill kalla detta konst Àr - och förhoppningsvis lÄter jag inte för pretentiös nu - texterna. Detta Àr rockmusik gjord för att headbanga till, inte för att svepas med i poetiska bildsprÄk. Ovan nÀmnda 'TV Dinners' behandlar mikromat sÄ hÀr: "I throw em' in and wave em' / And I'm a brand new man", eller "I like the enchiladas / And the teriyaki too / I even like the chicken / If the sauce is not too blue".
Ăven i albumets bĂ€sta lĂ„t, 'Legs', tvingas man lyssna igenom rader som "She's got hair / Down to her fanny".
NÀrmade mig tre stjÀrnor stundvis, men mÄste hÄlla mig till tvÄ om jag ska ha nÄgon jÀvla standard i det hÀr projektet.
BÀsta lÄt: Legs
2
Sep 24 2024
The Low End Theory
A Tribe Called Quest
Ett album dÀr bara anblicken av omslaget ger mig speciella kÀnslor. Den svarta bakgrunden och de skarpa fÀrgerna gör att mina inre trummor spelar jazz samtidigt som huvudet börjar gunga i takt till basgÄngen.
Legendarisk klassiker. Hip hop som gör en lugn. Hade hört 'Buggin' Out' och 'Verses from the Abstract' förut, och resten av albumet hÄller absolut samma kvalité.
BÀst Àr det nÀr Q-Tip och Phife Dawg "byter verser" - som det heter - som i 'Buggin' Out' och 'Check the Rhime'.
'Excursions' perfekt albumöppnare.
Hi-hatsen som kommer in i Q-Tips verser i 'Buggin' Out'!!!!!! Och basgÄngen!
Utöver dessa Àr 'Vibes and Stuff', 'Jazz (We've Got)', och 'Scenario' vÀl vÀrda att nÀmna.
VÀÀldigt nÀra en femma, men vissa svagare spÄr, som 'Infamous Date Rape', drar ner betyget en aning.
BÀsta lÄt: Buggin' Out.
4
Sep 25 2024
Coat Of Many Colors
Dolly Parton
Ur-country. Mysigt? Javisst! Kul och spÀnnande? Nej.
Lite för kristet och sockersött. Som hur vacker kÀrlek beskrivs som "a butterfly that has a million colors" i 'The Way I See You'. Nu har iofs inte Dolly skrivit den, men ÀndÄ.
Ibland fantastiskt historieberÀttande, i 'Traveling Man' och huvudattraktionen 'Coat of Many Colors'. Dessa tvÄ lÄtar Àr ocksÄ de tvÄ inledande. Synd att det inte fortsatte pÄ det spÄret.
BÀsta lÄt: Traveling Man.
2
Sep 26 2024
Zombie
Fela Kuti
HÀr finns backstory sÄ det rÀcker och blir över. Har tidigare haft ett album av en av Fela Kutis söner, Femi Kuti, och dÄ lÀrde jag mig en del om Femi, hans far Fela, och Felas mor Funmilayo Ransome-Kuti.
Detta album skrevs som en kritik mot Nigerianska regeringen och dess armé, hur soldaterna beter sig som zombies som endast följer order. Efter albumet slÀppts gick armén in i byn dÀr de bodde, misshandlade Fela och kastade Funmilayo ned för ett fönster mot sin död. Mörkt, men ack vad kraftfullt kontexten gör albumet.
Musiken dÄ? Skitbra! Albumet bestÄr bara av tvÄ lÄtar pÄ knappt 13 minuter vardera, och bÄda inleds med ca. 6 minuters instrumentellt intro innan Fela tar ton. TÀnker sÄklart inte beskriva afrobeat som att det "svÀnger", men ni fattar.
SpÀnnande för egen del Àr ocksÄ att jag för nÄgra veckor sedan sÄg Seun Kuti, Fela Kutis yngste son, upptrÀda med bandet Egypt 80, Felas gamla band som Seun nu leder. Att ha allt detta i bakhuvudet gjorde den upplevelsen klart starkare!
BÀsta lÄt: BÄda jÀmna, men Mr. Follow Follow snÀppet vassare.
4
Sep 27 2024
Siamese Dream
The Smashing Pumpkins
Ăverraskande hĂ„rt!
Ăppnar kanske lite för hĂ„rt, med för grungeiga lĂ„tar. Men efter 'Hummer' blir det lite fler "mjuka" lĂ„tar. Ăven om elgitarren alltid reser sig som en vĂ€gg i ljudbilden.
BĂ€st blir det i perfekt svulstiga 'Disarm'. Ăven om den Ă€r relativt "mjuk", Ă€r allvaret i den hĂ„rt.
Vissa spÄr gÄr lite för hÄrt in för ett "angsty" tonÄrssound frÄn 90-talet, som i 'Today'. Men det Àr inte Smashing Pumpkins fel, bara att mÄnga angsty teens nog lyssnat pÄ dem. Vilket i och för sig stÀrker caset att hela albumet Àr kÀnslomÀssigt laddat.
Det kÀnslomÀssiga Àr nÄgot jag Àlskar. Det Àr musik pÄ riktigt, Billy Corgan kÀnner verkligen varenda ord han sjunger. Starkast blir det i den ovan nÀmnda 'Disarm'.
Finns flera lÄtar vÀrda att nÀmna. 'Mayonaise', 'Spaceboy', och 'Soma' Àr fina, bland andra.
BÀsta lÄt: Disarm.
3
Sep 28 2024
Deja Vu
Crosby, Stills, Nash & Young
HÀr blir man bjuden pÄ det mesta. Mjuk akustisk folk, twangig country och elektrical rock music. Kanske lÀtt blir sÄ pass spretigt nÀr ett band bestÄr av fyra artister som alla skriver sina egna lÄtar.
Mina Äsikter om lÄtarna korresponderar dÀrför ganska vÀl med mina Äsikter om respektive genre. Men, alla lÄtar hÄller en vÀldigt hög nivÄ. Ibland lite slÀtstruket.
Gillar inte stÀmsÄngen som tyvÀrr var sÄ populÀr vid den hÀr tiden. Utan den hade 'Teach Your Children' kunnat vara sÄ mycket bÀttre.
Proggiga 'Almost Cut My Hair' och mystiska 'Déjà Vu' sticker ut mest. BÄda pennade av David Crosby, som jag dÄ kanske borde utforska mer. 'Our House' sÄklart ocksÄ fantastisk. Neil Youngs 'Country Girl' maffig.
BÀsta lÄt: Almost Cut My Hair
4
Dec 12 2024
New York Dolls
New York Dolls
Punkigt, lekfullt, ibland lite glamrockigt? Ska ha varit vÀldigt inflytelserikt, vilket adderar coolhetspoÀng, Àven om det kvalitetsmÀssigt Àr en klassisk trea. Alla lÄtar bra, men ingen lÄt som blir en personlig instant classic.
Ska ha varit influerade (och kommit upp i samma miljö som) Lou Reed och tidiga Velvet Underground, vilket hörs i t.ex. 'Lonely Planet Boy'.
I 'Frankenstein' finns en hÀrlig tonÄrscoolhet. 'Vietnamese Baby' ocksÄ cool.
'Subway Train' har ett lite mjukare och melodiöst sound (iaf i verserna (till en början)), vilket Àr vÀlkommet. Dock stegras den rÀtt rejÀlt.
'Private World' lÄter som nÄgon ELO-lÄt!!
'Personality Crisis' och 'Trash', som nog ska vara de stora hitsen(?) Àr bra men inte mindblowing. LÄter lite som en förlaga till soundet som Gun Club gjorde perfekt pÄ sitt första album.
BÀsta lÄt: Frankenstein
3
Dec 13 2024
Home Is Where The Music Is
Hugh Masekela
Nog första gĂ„ngen jag aktivt lyssnar pĂ„ en flygelhornist. Ăven om jag kanske Ă€ndĂ„ kommer kalla det för trumpet i framtiden.
Mysig jazz. Men ocksÄ ganska blandat. Ibland trevlig bakgrundsjazz man slÄr pÄ till middagen, ibland argare afrobeat à la Fela Kuti, som jag nyligen hade hÀr i generatorn.
Bra men inte otroligt!
BÀsta lÄt: The Big Apple (baserat pÄ magkÀnsla (och den lilla pianoslingan))
3
Dec 14 2024
The Wildest!
Louis Prima
Blir vĂ€xelvis stressad och pĂ„ gott humör. HĂ€rligt swing-gung som fĂ„r t.o.m. mina stela höfter att gunga. Ibland exploderar Louis Prima i vilda scatanfall, doo-woop-i-di och sĂ„ vidare. Allt Ă€r gjort med glimten i ögat och för att sprida glĂ€dje. Det Ă€r sĂ„klart charmigt. Ăven om det inte Ă€r musik jag idag skulle klassa som speciellt kvalitativ kan jag uppskatta den dimensionen. KĂ€nns som amerikaner nostalgiskt berĂ€ttar om hur grampa och gramma trĂ€ffades pĂ„ en dansbana dĂ€r Louis Prima och liknande swing spelades. Och pĂ„ nĂ„got sĂ€tt kĂ€nns det gulligt att folk blev glada av detta pĂ„ 50-talet. Visst fan hade jag stĂ„tt dĂ€r och swingat röven av mig ocksĂ„.
BÀsta lÄt: Buona Sera
2
Dec 15 2024
Rage Against The Machine
Rage Against The Machine
RÄ, politisk ilska frÄn fantastiska öppningslÄten 'Bombtrack' Ànda in i mÄl. Oftast vÀldigt on the nose, men ibland mer subtilt (iaf ljudbildsmÀssigt), som i 'Settle for Nothing', som Àr mer tyst frustrerad tills den exploderar i refrÀngerna.
Stilen Àr ocksÄ sÄ originell. Hör man de la Rochas arga rap tillsammans med Morellos wah-wah-iga dataspelsgitarr förstÄr man pÄ millisekunden vad det Àr man lyssnar pÄ.
Ălskar hela 'Wake Up', och speciellt introt (som Ă€r vĂ€ldigt inspirerat av 'Kashmir' av Zeppelin), som fĂ„r mig att kĂ€nna att ett krig Ă€r pĂ„ vĂ€g.
'Fistful of Steel' ocksÄ fantastisk. Gitarren gÄr verkligen igenom HELA registret.
Ett hÀrligt bevis pÄ att det bara Àr vÀnstern som klarar av att göra kvalitativ protestmusik.
Ăr i slutĂ€ndan inte 100% min genre, men rĂ„heten, ilskan, passionen, och stĂ€llningstagandena gör albumet drabbande. Vill ut och stĂ€lla mig pĂ„ barrikaderna. "Silence, something about silence makes me sick / Cause silence can be violent sorta like a slit wrist".
BÀsta lÄt: GÄr inte att bortse frÄn Killing In the Name.
4
Dec 16 2024
Birth Of The Cool
Miles Davis
Har haft svÄrt att uppbringa starka kÀnslor kring det hÀr albumet - nu skriver jag nÄgot för att Àntligen kunna gÄ vidare.
Det Àr vÀl bra och trevlig jazz bara. Sen Àr den sÄklart EXTREMT historiskt relevant och formande vilket jag FATTAR, sÄ Àr vÀl bra att kÀnna till iallafall. Oklart hur mycket jag kommer fortsÀtta lyssna pÄ det; det flesta spÄren Àr lite snabba för att "sÀtta pÄ till middagen", vilket verkar vara kriteriet jag faller tillbaka pÄ nÀr det kommer till jazz.
BÀsta lÄt: Moon Dreams. DEN Àr middagskompatibel!!
3
Dec 17 2024
Surfer Rosa
Pixies
Coolt pÄ mÄnga konstiga sÀtt. 'Tony's Theme' Àr cool för att den lÄter som en galning pÄ karaokebar 03:30, 'Broken Face' Àr cool för att den handlar om en person som Àr missbildad till följd av incest, 'Where Is My Mind?' Àr cool för att det Àr vÀrldens bÀsta lÄt.
HÀrlig, rÄ, weirdpunkig energi. VÀxlande lÄgintensivt viskande och psykotiska urladdningar. Alltid framÄtdrivet av en OTROLIG gitarr. Texterna mystiska och mörka, erotiska och perversa.
GenomgÄende bra kvalité, men inte nÄgra höga toppar - bortsett frÄn 'Where Is My Mind?'. Den har varit en favoritlÄt i nÄgot decennium, och Àr sÄklart pÄ en helt egen nivÄ, en helt egen galax. Men andra hedersomnÀmnanden Àr 'Bone Machine', 'Oh My Golly!', och 'Brick Is Red'. 'Gigantic' ska tydligen vara en stor hit, men den gjorde inte sÄ mycket för mig.
BÀsta lÄt: Where Is My Mind?
4
Dec 18 2024
Lost Souls
Doves
SvĂ„rbedömt Ă€ven detta! Ăppnar otroligt starkt, frĂ„n öppningsspĂ„ret fram till Rise Ă€r TOPPEN, utdragna, drömska gitarrer ger lite War On Drugsiga kĂ€nslor. Mest wow-faktor i Sea Song. Men sen tappar albumet farten. Det lĂ„nga, utdragna, blir mer lĂ„ngtrĂ„kigt. FrĂ„n rymdrock till nĂ„got mer likt Coldplaypop. The Man Who Told Everything Ă€r bra, The Cedar Room Ă€r okej, annars Ă€r det lite slött och slĂ€tstruket. MEN, jag tar med mig ett par lĂ„tar iallafall, och tackar Doves för det!
BÀsta lÄt: Sea Song
3