Kände igen fler låtar än jag trodde jag skulle göra. Vet inte om det var något positivt. Even flow var ingen favorit på guitar hero, och ingen favorit på skiva heller
Det här listan hade klarat sig bra utan country. 2 poäng.
2a från pappa. Inga kommentarer.
Bra blues, men blues är ju ändå en lustig genre. Simpla låtar samma tre ackord, fyllda med klyschor på klyschor och största skillnaden är hur mycket ”in the pocket” man spelar. Det här gänget är ju dock galet mycket i den fickan. Stark trea.
5a från pappa. ”Detta känns ju som grunden till så mycket. Så skönt gung som man blir glad av. Dessutom passar det bra att lyssna på när man spacklar en vägg.”
Alltså vilken musiker hon är. Väldigt bra platta, med four women som mest gripande låt enligt mig. Stark 4a.
Hade högre förväntningar baserat på första låten. Sen höll den inte riktigt tyvärr. 3a i alla fall, från både mig och från pappa.
Riktigt bra låtar. Jag uppskattade särskilt basgångarna och bas-ljudet. Man har ju hört många av låtarna, men jag visste inte att de var carole king som skrivit dem.
Svårt album att betygsätta. Jag gick in ganska skeptisk men övervanns snabbt av hur många nostalgiska bangers som fanns med! Sen fortsatte albumet alldeles för länge med massa utfyllnad som var så dålig. Landar nog på en tvåa, trots att det bitvis kändes bra som stark trea.
Annie hade en liknande resa, även om hon var mer taggad inledningsvis pga nostalgin. Tvåa för henne med.
Jag och pappa målar om i mitt rum i helgen, så vi tänker att vi passar på att lyssna igenom massa album jag missat!
Jag tycker So var bra. Sledgehammer var inte så oväntat höjdpunkten. Trevlig överraskning att Kate bush kom in o sjöng lite! Nån låt hade oväntat bra triangel som jag reagerade på, men nu har jag glömt vilken. Stark trea.
Pappa (som valde albumet) tycker att det har många klassiska låtar som håller än, även om hans röst låter lite likadan hela tiden. Stark fyra. Höjdaralbum.
Både mysigt och roligt! 5- och 11-takt som passar en söndagseftermiddag, det är snyggt skrivet! 4a från mig.
Annie tycker att det var en riktigt eskapad! Välbalanserat. 5a från henne!
Väldigt härligt! Många låtar man kände igen, men jag visste inte att det var Shuggie Otis som gjort dem. Har dålig koll på honom. Det får en stark fyra.
”Den var skön” tycker pappa. ”Mer än väl godkänd. Men det blir en 3a i alla fall.”
3 från mig. Mysigt, trevligt, helt ok.
2 från pappa, ganska ointressant
Lyssnar regelbundet på denna platta, så om man utgår från ”skulle jag vilja lyssna på detta igen” som bas för sig betygsättning så är det ju en självklar 5a för mig. Himla många låtar som är så feta! Tänkte nämna mina favoriter först, men då nämner jag ju halva albumet så kanske skippar. Det blir 5 discokulor från mig.
Det kändes lite ofint att gå in och ge albumet som ligger på andra plats 5/5 direkt när jag kom in i gruppen. Men nu efter fyra dagar kan jag inte hålla mig längre! Kind of blue är nog det Miles-album jag både har lyssnat mest på och spelat mest. Simpla snygga kompositioner som är riktigt jamvänliga! När det spelas av dessa proffs blir det såklart magi. Bra album!
3a från mig och 2a från pappa. Vi föredrar Beatles!
Pendlar mellan 3 och 4 för mig. Några låtar är grooviga och sultans of swing älskar man ju för att den är så kul på guitar hero. Mycket är dock väldigt medelmåtta.
Stark 3a kanske?
Pappa tycker att det är karakteristisk musik för dire straits. Man känner igen det. Neutralt betyg 3.
Oj vad förvånansvärt dåligt det var. Jag har ändå lyssnat ganska mycket på det här och mindes det som fett, men ack vad det åldras dåligt. Många låtar kändes som en blandning jobbiga ljud bara. Hade jag hört det första gången idag hade jag nog satt en etta, men antalen fina minnen av fylledans till DANCE bumpar nog upp det precis över gränsen till 2an.
Pappa tyckte det lät ungefär lika bra som hans väggslip med en trummaskin över. Solklar etta.
Wow! Vilket sväng, vilket uttryck och vilka jäkla trumpetsolon! 5 poäng från mig. Kan knappt tänka mig ett bättre album att måla tak till.
Pappa tycker att det är härlig glad dansmusik. ”Man önskar att man kunde bebopa eller vaheterde bugga eller vaheterde”
Inte så förtjust i den överdrivna panoreringen men annars är det fett!
Riktigt trevlig platta. Många harmoniskt roliga detaljer vilket gjorde lyssningen intressant. Den här kommer jag spara och lyssna på igen!
Jag kan förstå varför de lagt det på listan, men det föll inte riktigt mig i smaken. Ok album.
Svårt att ge betyg på tycker jag. Det är så många duktiga musiker som gör så feta arrangemang och produktioner. Älskar det jazziga, funkiga och souliga i albumet, men jag har så svårt för hiphop. Det får bli tre, vilket är högt för mig när det kommer till hiphop.
En Clash-låt någon gång ibland kan vara fett och kul, men ett helt album är för mycket för mig. Det är lite för gubbigt och ganska enformigt så jag tröttnar snabbt. Det är absolut inte dåligt, bara ganska tråkigt.
Riktigt riktigt dåligt. Verkligen uselt.
Jag hade högre förväntningar på det här albumet. Det var bra men jag hade fått för mig att jag skulle tycka att det var väldigt bra. Det har sina guldklimpar, men som helhet når det inte hela vägen.
Stark trea i alla fall.
Trevligt, men gjorde inget större intryck.
Falsetten är ju hela grejen. Utan den är det bara ännu ett rockalbum i mängden. Den är kul men räcker väl inte riktigt för att kompensera för resten. Tapping i tersstämma i ’Making out’ var i för sig också lite kul.
Kul är nog rätt ord för plattan. Stark 2a.
Hittade ingen njutning i detta. Gillar inte hans röst. Svag tvåa
Jag mindes detta som ett bra album. Tänk vad ens musiksmak kan ändras på ett drygt decennium.
Bra morgonmusik. Det lyste upp min morgonpendling
Jag har försökt mig på några Tom Waits-album tidigare men aldrig riktigt känt att det har varit min kopp te. Men nu för första gången uppskattade jag det! Jag vet inte om det beror på att jag gillar detta album mer eller för att det bara tagit lite tid för mig att vänja mig med hans röst och arrangemang.
Stark trea eller till och med fyra?
Bowie är ju bra, men det var inte hans bästa
2a från både mig och pappa. Lite tråkig rock. Pappa tyckte inte ens att det var speciellt rockigt, bara tråkigt.
Nääh, töntig musik med töntiga texter. Och inte töntigt på det bra sätt. Kändes nästan lite dansband ibland. Svag 2a…
Pappa tyckte att det började på en trea men att det åkte ned till tvåa. ”Tråkigt. Blekt. Känns gammalt.”
Ja det här är bra! Som basist måste man ju nästan älska allt James Jamerson medverkar på. Gillar de sömlösa övergångarna också.
Jag är inte är helt förtjust i God is love eller Save the children, men Whats going on och Mercy mercy me är ju verkligen bangers!
Ogillade verkligen rösten och texterna. Jobbigt att lyssna på.
Jobbig röst och banala texter. Enstaka instrumentala partier var bra, men helheten var verkligen inte i min smak. Svag 2a.
Rösten var inte så fin, lite falsk och inte på ett snyggt sätt. Instrumental fanns det någonting att hämta i alla fall. Det når nog inte riktigt upp till en trea tyvärr.
Jag har lite svårt för livealbum generellt, och är inte heller förtjust i rockmusik-fast-akustiskt-version. Nirvana var dock ettt band jag lyssnade ganska mycket på som barn. En av mina första två CD-skivor var Nevermind så det spelades mycket Nivrana på min freestyle.
Var måttligt imponerad efter första lyssningen. Efter lite Wikipedia-läsande och en andra lyssning (med film denna gång) drogs jag med mycket mer. Han har ju en jäkla ball röst ändå. Mitt agg mot akustisk live platta fick visst se sig besegrat av Wikipedia och nostalgi.
Polly var för övrigt en favorit när jag var typ 11. Fattade nog inte alls vad den egentligen handlade om, utan trodde att det var en fin sång om en papegoja haha.
Inte ett fan av amerikansk söder-vibe på musiken.
Kul album! Många trevliga detaljer. Gillar saxen. Stark trea
Jäkla stark början! Kände länge att albumet låg på fyra mycket tack vare öppningen. Sen höll det på lite för länge o jag hann tröttna lite. Fortfarande bra men det blir bara en trea.
Härligt och lekfullt. Passade bra både till långsam frukost och på nattbussen hem. Kanske lyssnar igen någon gång.
Väldigt välkommet med lite jazz! Det känns som att det varit allt för mycket rock på sistone.
Har inte lyssnat på detta album på flera år, men visste att det låg i listan så det är ett av de albumen som jag har lite väntat lite på. Fantastisk konsert! Så otroligt uttrycksfullt. Älskar alla hans små stön och utrop. Man verkligen känner hur inne i musiken han är.
Part II c, eller Memories of tomorrow som den också heter, spelade vi ett gäng gånger när jag pluggade. Gillar den skarpt.
Lite långt men många härligt bråkiga detaljer. En svag fyra kan det nog nå upp till.
Ja men det här är väl ändå härligt. Underligt att de är så många låtar som helt saknar intron, och jag blev överraskad över hur otroligt slappa gitarrsolona var.
28min var precis lagom. Jag hade trevligt den knappa halvtimmen, men hade kanske tröttnat lite om det var längre. Stark trea får han ändå!
Otroligt att en platta som typ bara består av covers kunde hamna på billboard 1a i tio veckor. Det hade inte direkt hänt idag.
Stundvis lite mycket vibrato för min smak, men annars är hon ju toppen!
Nej detta behöver jag inte höra igen. För mycket country-känsla för mig.
Kul med konceptalbum. Det känns verkligen som en helhet. Snyggt att så många låtar går in i varandra och att det sedan loopar från sista till första låten. Många bra låtar också, men bitvis (framförallt mot slutet) blir det för teatraliskt för min smak.
Stark trea.
Högst rankade plattan på denna hemsida alltså! Jag håller inte med om att det skulle vara den bästa, men nog når den upp till en fyra ändå.
Älskar hur alla instrument agerar rytminstrument! Blir så jäkla svängigt. Jag har lyssnat för lite på Talking heads utöver hitsen inser jag. Hade inte koll på att de kunde vara så här funkiga! Stark 4a!
Såå tråkig rock. Svag tvåa.
Instrumentalt är det toppen men jag tycker att hans sång är smörig tyvärr. Fint att det banade väg för så mycket annan bra neosoul!
Oväntat men kul att det här albumet fick vara med! Riktigt stark start med under the pressure och red eyes. Det är nog en dos nostalgi som spelar in men jag tycker det är toppen.
Jobbigt att lyssna på. Lyckades inte lyssna klart, trots lång paus i mitten. Massa oljud, och inte den bra sortens. Det blir bottenbetyget.
Svängigt värre! Fantastiska arr. Blås och stråk är on point. Många bangers. Stark 4a!
She’s out of my lifes musikvideo kan inte haft en stor budget haha. *Spoilervarning* Han sitter ensam på en stol i ett svart rum och sjunger. Inget annat händer.
Tips: lyssna på Esperanza Spaulding cover på I can’t help it om ni inte redan hört den. Så jäkla snygg!
Graveyard train tyckte jag om. Bra munspel. Resten var helt ok.
Väldigt varierande kvalitet och lite för långt. Några låtar var toppen, men andra var inte alls min smak. Jag landar väl i en svag 3a
Feta flöjdsolon. Resten av albumet var dock inte min smak. Längtade tills att det skulle ta slut.
Jo det var väl bra. Ett par hits. Strak trea.
Jag blev positivt överraskad av detta. Kommer nog inte lyssna igen, men jag har en ganska trevlig lyssning trots att denna typ av rock inte alls brukar vara i min smak. Kul!
Inget för mig.
They tell me, "Don't drink and drive", I say, "What is this? Mind your business"
Riktig cooling!
Det är bra såklart, men när vi nyss lyssnat på Off the wall blir det ju automatiskt att man jämför, och i den jämförelsen vinner klart Off the wall. Detta är popigare och hitsen är lite mer uttjatade. En trea, stark, men nog inte en fyra.
Jag passade på att kolla thrillers 13-min musikvideo. Konstigt att de lagt in ljud från dansstegen så himla högt i mixen. Det har jag inte tänkt på innan.
Alltså! Har inte alls lyssnat lika mycket på denna platta som tex in rainbows, kid a eller ok computer, men det är ju toppen det här med! Spännande harmoniskt med så jäkla bra ljudbilder! Jag är svag för en snygg 5- eller 7-takt också.
Väger mellan 4 och 5. Det är väl inte deras bästa album, men nog är det en femma ändå!
Nja, nog inget för mig. Lyssnade en gång, kändes som gränslandet mellan 2 och 3. Började lyssna en andra men bytte ganska för att jag inte ville höra det igen. Kändes som en bra indikation på att det nog bara är en tvåa för mig.
Mysigt, men ganska tråkigt. Passade bra att ha i bakgrunden när man jobbade. En svagare trea
Jag genomled hela plattan pliktskyldigt. I heard it through the grapevine var väl typ ok, men resten var kasst. Jobbig musik. Framförallt sången. Falskt och inte på ett charmigt sätt.
Nää, inget fan av detta, nog till stor del pga livealbum. För dålig ljudkvalitet och för mycket mellansnack. Lite för amerikanskt och tråkigt också.
Heltokigt! Gillar det! Känns kanske som ett album som man kan hata eller älska beroende på humör, men idag var jag visst på humör. Vet inte om jag kommer lyssna igen men är glad att jag har fått höra detta tokeri.
Ja Thelonious är ju jäkla duktig och jag gillar Sonny Rollins mycket, men jag vet inte om det här var något album jag fastnade för. Stark trea ändå, men jag hade hoppats på högre.
Hard bop är väl inte någon favorit inom jazzen för mig, men om jag nånsin skriver en hard bop-platta ska den heta Hard Bop Hallelujah.
Varierande kvalitet. Den instrumentala introlåten var riktigt nice, men mycket annat var mediokert
Lite väl sliskiga texter, men det svänger ju.
Lite väl plojigt. Inte särskilt behaglig lyssning heller.
Att detta band fick två album?! Det är var väl inte riktigt lika kasst som det förra i alla fall. Svag 2a
Underbart hur rösten distar när han tar i! Varför lyssnar jag inte mer på 50-talsmusik?
Sliskigt värre. Svag tvåa
Helt ok men inget jag fastnade för. Trevligt till morgonpendlingen.
Det är bra låtar och det hade säkert varit superfett att vara där, men jag får inte ut nåt av detta. Ljudkvalitet är allt för dålig för att vara njutbar. Ljudbilden är stökig, jag stör mig på publikens bullrande, gitarren känns smått sur och det är bitvis inte lika tajt som man hade önskat. Hade det varit en studioplatta hade jag säkert gett en fyra, men detta var mest jobbigt.
Mycket utan det instrumentala är fett men jag har svårt sångrösten. Svag trea landar jag nog på.
Måste nog citera Sixten: Ouff.
Fint men lite ett i mängden.
Aldrig fastnat för Depech mode. Inte helt fan av rösten. Inte dåligt dock. En rak trea blir det.
Annie är med och lyssnar idag! Hon tyckte inledningsvis 4a pga ljudbild och variationen, men ändrade sig till 3a mot slutet ändå.
Jag och Annie har en lugn semestersöndag i Hjo. Jag bygger pussel och hon spelar datorspel. Utomhus blåser det så mycket att man bara kan vara inne och chilla. Detta album passade verkligen perfekt in i den settingen. Klar fyra, i all fall en dag som denna.
Annie tycker att det var gemytligt och snällt. ”Judy didn’t feel so good, except when she was sleeping” citerar hon. Fyra från henne också.
Femma till denna med! Oemotståndligt svängigt!
Lite kul första låten men tröttnade snabbt. Ett helt album var alldeles för mycket.
Otajt, bitvis ganska falskt och med en för fattig ljudbild. Inte så bra helt enkelt. En tvåa av den svagare sorten.
Roligt med något annorlunda och sångtekniskt imponerande. Jag hade en härlig lyssning, mest kanske för att det blev ett sånt avbrott mot allt annat. Dock var en lyssning lagom och jag kommer nog inte lyssna igen.
Nej fy vilken jobbig rock. Och bara ett år efter MTV unplugged som har toppen. Svag tvåa
Munspel är nice och många instrumentala låtar var ändå balla, men albumet är alldeles för långt och alldeles för amerikanskt. Gav upp efter drygt halva.
Trevligt och familjärt! Ingen omvälvande upplevelse kanske men ändå en härlig lyssning. Stark trea
Åh toppen ju. Lyssnade på den här plattan när den kom men hade helt glömt den. Bra låtar, produktion och texter! Under the table är ju guld.
Riktigt cool!
Trevlig lyssning men det kan väl inte mäta sig med gårdagens album
Inte så förtjust i sånna här röster, men instrumentalt var det väl bra.
Tror aldrig jag har lyssnat på ett helt George Harrison album förut. Härligt att få tillfälle att göra det. Out of the blue var ju magisk
Funkade bra att ha som bakgrundsmusik när jag jobbade, men kanske inte så intressant. Hade det varit kortare hade jag nog satt en trea, men nu höll det på lite väl länge. Stark tvåa, pga inte dåligt men lite långtråkigt.
Känner lite samma som med Queen latifah, det är kul i nån låt men blir såå segt med ett helt album.
En del var ok. Lite tråkigare Dylan. Men sen fanns det ju också låtar som Stand by me-covern.
Lyssnade på albumet medan jag paddlade kanot i strålande sol på min äldsta väns svensexa. Situationen kanske påverkar upplevelsen, men det var ju toppen! Hörde kanske inte riktigt allt men känner man ändå mig säker på att det förtjänar en fyra.
Råkade se att detta album låg näst sist i vår group rating så jag förväntade mig nåt förfärligt, men ack överraskade jag blev. Det här är ju bra ju! Snyggt gitarrspel, fina kompositioner och jag gillar ändå hans underliga röst.
Stark trea eller svag fyra? Fattar inte helt vad det gör på denna lista, så det får väl bli en trea.
Bra bas! Resten var väl så där. Inte så förtjust i sången.
Njaa. Når väl inte riktigt upp till en trea, men nästan.
Slapping och funkgitarr går hem hos mig! Sången var däremot inte min stil. Hade nog hellre lyssna på en instrumental version av skivan. En trea, instrumentala hade det säkert varit fyra.
Även om jag inte hört det förut fick jag lite nostalgiska känslor till tiden man lyssnade på radiokanalen the voice of hiphop and rnb. Inte alls min smak längre dock. Ligger väl i gränslandet mellan 2 och 3.
Move on up är ju en favorit men jag hade fått för mig att jag inte var så förtjust i mayfield utöver det. Jag blev därför glatt överraskad när detta album visade sig vara så här bra! Jesus var lite väl religös, men basen var groovig och det är väl ändå viktigast! Stark fyra.
Inte lika gitarrunkigt som jag trodde det skulle vara. Det instrumentala låtarna var klart bäst. Bra perc som gjorde mycket för svänget.
Jag kan nog sträcka mig till en fyra.
Det finns ändå ett par bangers, men mycket är medelmåtta. Stark trea
För plojigt och ostrukturerat. Föredrar Who's next framför detta.
En trea men hade hoppas på mer. Det bästa med skivan är nog omslaget. Jäkla bra omslag dock!
Öppnar starkt men resten av plattan håller inte samma nivå. Lite föör sliskigt och slickt.
Bra för att vara 70-tals mainstream rock, vilket inte brukar vara min genre. Lite långt men jag lyssande inte på hela i sträck så det gjorde inte så mycket den här gången.
En stark trea.
Har fortsatt svårt för rösten men det instrumentala är bra! Stark 3a
Man kan undra hur de resonerade när de la in sex radiohead album. Dubbelt så många som tex Elvis, Michael Jackson eller Bob Marley. Kanske tänkte de att albumen bara är så bra helt enkelt. Så tänker jag i alla fall.
Gillade det till en början men tröttnade efter hand.
Psych killer är ju en banger, men resten var lite meh. Det var väl ingen Remain in light direkt.
Klockren 4a. Sjysta låtar med snygga arr. Bra soul!
Det här var dåligt. En etta får det bli, men kanske min starkaste etta hittills. Nästan tvåa, men inte riktigt.
