Soul Mining
The TheDet börjar riktigt bra. Vem gillar inte en cool nedräkning? Gillar Johnsons röst. Det är bra låtar på hela skivan.
Det börjar riktigt bra. Vem gillar inte en cool nedräkning? Gillar Johnsons röst. Det är bra låtar på hela skivan.
Snowblind var bra, Changes inte dålig men inte heller bäst. Kommer antagligen inte lyssna jättemycket på skivan men får ändå en 4a för det förtjänar den.
Blir arg bara jag hör första låten. Jag vill ha skadestånd för att jag lyssnade på den här skivan. Får en 1a bara för att Suspicious Minds är ganska bra. Elvis suger verkligen.
Psykadelisk rock. Spännande! Gillar enstaka låtar. Kul att de låter som djur lite då och då. Apor och coyote. Antar att det blir så med LSD. Lite för knarkigt för mig men skrattade en del så en 3a blir bra.
Britpop! Hurra! Parklife är ju bland det bästa som hänt 90-talet. Älskar denna skiva från första sekund till sista. Chemical World är en pärla. Damon Albarns röst blir aldrig tråkig att lyssna på. La-la-la-la osv
Inte lyssnat mycket på Afghan Wigs. Kanske borde ha gjort det på 90-talet. Det är ok och ganska meningslöst. Inget fastnar. Teflonrock. Fountain and Fairfax är hygglig.
Nej! Lyssnade inte på hela. Den var astråkig
Inte lyssnat alls på Dire Straits. Ganska tråkigt sound från 80-talet. Tycker inte direkt att någon låt sticker ut. Saxofon i Your Latest Trick drar ner betyget.
Folkmusik goes psykadeliskt. Är det bra? Är det på skoj? Jag förstår inte. Det kanske är ironi. Fast det borde jag förstå. En 1a. Och då är jag snäll.
Love's enough är fin. Waiting for the Moving Van likaså. Men de är väl just de två låtar som sticker ut tycker jag. Lite vemodig musikal. Spretigt.
Politisk Hip hop slår ju an alla strängar hos mig. Möjligen så mycket att jag inte kan bedöma kvaliteten. Men det är skitsamma för går ändå på känsla när jag lyssnar på musik. Så poesi, politik och rap vad kan gå fel. Television the drug of the nation! Herrejävlar vad bra den låten är. Socio-Genetic Experiment och California Uber Alles likaså. Det blir 5a.
Pixies har jag lyssnat sönder i ungdomen då jag var arg, hormonell, agressiv och skrikig sång och slammer var terapi. Nu är jag gammal, hormonell och passivt aggressiv. I Bleed, Here comes your man är harmoniska, rockiga pärlor annars är skivan ganska trist. Bossanova är ett mycket bättre album.
Nej men jäklar. Ska jag betygsätta på gamla meriter eller lyssna? Jag lyssnar såklart. Det är verkligen en bra skiva. Everything is Everything kan vara bäst eller Doo Wop eller jag vet inte. Svårt att välja. Gillar snacket mellan låtarna. Kanske några låtar för lång. En stabil 4a
Har bara lyssnat på Andromeda Heights från - 97 och gillade den. Paddy McAloon har en behaglig röst och gillar den i kombo med mjuk pop. Lyssnade på jobbet och man tappar lätt bort sig i låtarna. Lite samma men behagligt.
Kan fatta att man gillade detta 1965. Men idag håller det verkligen inte. Står ut eftersom jag är Dirty Dancing evigt trogen och Do You Love Me är med i filmens näst hetaste scen. Finns något rörande i att de vill kaxa med Beethoven. Får tyvärr lätt PTSD av alla OAAAAAA! WTF. Håll käft med det. En 2a eftersom det inte är lika tröttsamt som Elvis men väldigt nära. Och vrålen. Va fan!! Det är som att de också hatar sin musik och måste släppa ut lite ångest. Så grabbar. Ni som är kvar. Ta lite Stryknin och klipp håret. Tur albumet hållits kort. En svag 2a.
Har lyssnat på det här albumet i ungdomen men efter det kan jag inte säga att jag lyssnat så mycket. Gillar det mörka suggestiva och de instrumentala partierna. Breathe är verkligen bra. Money hade varit 5++utan saxofontjafset. Så jag bara låtsas som det aldrig var med. Brain Damage heter tydligen inte Dark Side Of The Moon men herre min gud. Det är en bra låt. Time är ett mästerverk. Det är en sjuhelvetes bra skiva. 5 utan tvekan.
Förlåt Nina men jag gillar det inte. Det är tråkigt och jag orkar knappt lyssna klart. Jazziga trummor är bland det värsta jag vet. Men Break Down And Let It All Out är helt okej så en 2a kan det få bli.
Funkig jazz är faktiskt lika tråkig som jazz visar det sig. Det är inte dåligt men inte heller bra. Det bara är. Och det blir ju sällan kul.
Damon Albarn igen. Jag gillar det. Fina poplåtar 5/4, Tomorrow Comes Today och såklart Clint Eastwood. Gillar soundet och de tecknade figurerna. Kunde vara en 4a men blev några låtar för långt så en solid 3a. Get the cool shoeshine!!
Börjar starkt med Keep on Movin', Holdin On och Back to Life (som är en stark 5a) många bra låtar. Det är riktigt bra. Älskar den här skivan. Visar sig att jag kan texterna till alla låtar fortfarande. Antagligen denna skiva jag kommer rappa på demensboende. När jag lever i det förgångna. Stark 4.
Bra album. Tyckte det var bättre förr än idag. Men kul att lyssna igen. Sledgehammer och Don't Give Up är bra hitlåtar.
Jaha! Två album i rad. Gillar den här skivan mer. Lite råare och punkigare. Family Snapshot, Games Without Frontiers och Biko är ju klassiker men gillar de andra låtarna mycket också. Får en 4a.
Första låten kunde jag över huvud taget inte lyssna på. Jag är en enkel människa så det här är för svårt för mig. Jag gillar Moby. Han har säkert inspirerats av boards of canada. Tyvärr skar de höga tonerna sönder min hjärna och hur enkel min hjärna än är så vill jag gärna behålla den så intakt som det går. Låt 3 lytet lite men vente. Blev inte jättebra det här. Kanske gjorde Roygbiv det lite bättre.
Nja sån där gitarrunkar-rock har aldrig varit min grej. Fattar att det är skickliga med gitarren men är det bra musik? Man måste inte slakta The Kinks bara för att man kan. Jamies Cryin låter som de mobbar stackars Jamie. Bröligt och trist rakt igenom. En 2a.
Låter väldigt mycket som Stevie Wonder. Lite samma hela skivan. Ingen låt sticker ut direkt. Är det verkligen hans bästa? Pendlar mellan bra eller trist. Kommer jag lyssna igen. Tveksamt. En blek 3a.
Den lyssningen kom och gick. När skivan var slut spelades For What It's Worth med Buffalo Springfield. Den låten var bra men det är ju en helt annan historia. Jag säger inte att The Band är dåliga bara att jag inte föll för musiken.
Det här är en given skiva på en lista över 1001 bästa albumen. Lets go crazy, Whwn Doves Cry, I would die for you och såklart Purple rain är ju grymma låtar. De andra är kanske lite mer utfyllnad. Men får en 4a för att han är en musikalisk begåvning.
Vad är egentligen kriterierna för att kvalificera till 1001 bästa albumen? De två första låtarna var psykos och misofoni. Jag skulle bara spela dom för någon jag hatar. Sen hände något. Tow Truck är helt okej likaså Theme. Men så dör det igen.
Den här mjuka 90-tals Hip-Hopen är så mycket min ungdom. Även om A Tribe Called Quest är det jag lyssnade på. Tycker dom är strået vassare. Men kul att lyssna på den här skivan. Everyday people och Give A Man A Fish är bra. Tyvärr blir det lite samma och för långt. Men som sagt kul lyssning. Vintage Hip-Hop får en 3a.
Gillar Blur. Så även detta album. Bra pop liksom.
Älskade Rid of Me så blir kul att lyssna lite mer på PJ Harvey. Slamrig första låt. Är inte riktigt min grej längre. Andra låten lugnar ner det lite och då blir det bättre. One Line är PJ som jag kan henne. Antar att jag borde älska det. Hon är kvinna och ascool men det fastnar ändå inte riktigt. Flåt PJ.
En klassiker absolut men är det bra? Little Richard kan sjunga men annars är det bara obehagliga ljud. Har man hört en låt har man hört alla. 2a för att Tutti Frutti var en kul låt att sjunga på när man var barn.
Det börjar riktigt bra. Vem gillar inte en cool nedräkning? Gillar Johnsons röst. Det är bra låtar på hela skivan.
Inte igen visade sig bli. Vilken tur det kom lite Stevie igen. Den här skivan är mycket bättre än förra. Village Ghetto Land är en intressant låt. Kul att han kör någon slags 1700-tals vibe på den. Sir Duke är svår att inte älska. I Wish en höjdare. Och hallå Pastime Paradise är inte alls en Coolio låt. Mindblown!!! Att det är hans 18e skiva hörs inte alls. Den här är ju pigg och nyskapande inte alls trött och tråkig.
Inte lyssnat på Adele så mycket tidigare. Men jag hör ju att det är bra. De två första låtarna är riktiga bangers men jag vet inte. Det fastnar ändå inte riktigt. Water Under The Bridge är skivans bästa låt. Det är något med vemodet som bara får mig deprimerad på ett deppigt sätt. Jag vill verkligen gilla Adele eftersom hon är grym på sången men det når inte ända in. Jag respekterar hennes talang och musikalitet. Det blir en 3a.
Albumet var helt okej. Jag gillar den. Lite old school. Det är nice. Ganska samma sound genom hela skivan. Bra flow. Glad att jag fick höra den. Andra lyssningen blev den bättre. Coola filmklipp.
Har älskat dessa gossar sen jag skrev ett arbete om dom på musiken i mellanstadiet. Senare i livet fick jag se dom live i Dalarna. Älskar det suggestiva och Neil Tennants engelska röst. Men är skivan bra? Nja. Det är väl så med smaken att den förändras, utvecklas, avvecklas. Vad vet jag. Synthen är väldigt mycket 80-tal och det brukar sällan bli bra. Melodislingorna samma. Det håller inte riktigt och snälla sluta fejda låtar. Ett sattyg vissa håller på med. En låt har en början OCH ett slut. Tycker So Hard är skivans bästa låt.