Jag är vanligen inte så förtjust i rap, jag tycker att det ofta blir för mycket fokus på beat och för lite på melodi. Dessutom har jag svårt att ladda loss på text som verkar vilja chocka, men mest blir en förutsägbar kommersiell skivbolagsproducerad tirade av svordomar. MEN, just Eminem kan ibland låta rätt cool? Kanske för att han faktiskt är äkta arg? Detta av hans album passade mig inte riktig, dock.

Helt enkelt inte min smak, även om jag kan se elegansen.

Den här typen av svårmodig, lite psykodelisk art-rock kräver en hel del av sin lyssnare. Den kanske vinner över tid, men jag tror att jag gillar bättre de rakare låtarna.

Bra tillverkad musik, men kanske inte för mig. Lite av musiker-musik. Andra låten på albumet hade något intressant. Kanske ska jag ändå lyssna igenom den ordentligt.

Rå, fräsch, tuff. Ändå välproducerad. Jag gillar hur de använder doa-körer! (Sen kan jag lätt bli lite trött på Stones.)

Inte alls illa, men jag upplever att i denna genre finns så många och det sticker inte ut eller gör mig intresserad.

Jag har med några undantag svårt för Live-inspelningar. Dessutom är jag inte ett jättefan av James Brown. Men bandet är tight!

Jag är vanligen inte så förtjust i rap, jag tycker att det ofta blir för mycket fokus på beat och för lite på melodi. Dessutom har jag svårt att ladda loss på text som verkar vilja chocka, men mest blir en förutsägbar kommersiell skivbolagsproducerad tirade av svordomar. MEN, just Eminem kan ibland låta rätt cool? Kanske för att han faktiskt är äkta arg? Detta av hans album passade mig inte riktig, dock.

Bra grejer! Lou Reeds känsliga röst kommer fram i dessa låtar.

Som med mat, ingen favoriträtt men variation är gott. Något lite extra fanns i de bluesiga inslagen.

En till psykodelisk art-music, och jag dissar inte genren. Dessutom finns inslag som tilltalar, t.ex. i låt 2. Men jag har svårt att ladda loss.

Inte min kopp te

Mer rap. Mer mixerbordsmusicerande. Det blir rätt könlöst, tycker jag. Men Common är duktig på hantverket och det finns intressanta grepp.

Outhärdligt.

Ambitiöst, men lite för svårt för mig.

Innehåller Bohemian Raphsody - say no more.

Tufft, argt och manligt! Inte alls dåligt (om en är tuff, arg och manlig). Men, de tar sig på lite för stort allvar! Lite självdistans, tack.

En mycket skicklig melodisnickrare, definitivt. Men jag behöver också lite som skaver. Det blir rätt tråkigt.

Tufft och hårt, jag är lite av en sucker för aggressiv musik om den har melodier.

Tungt, mörkt, inte jättekul.

I just love it! So slick, so cool.

Neil Young när han är riktigt bra. Senare på 70-talet och 80-talet (undantag Rust Never Sleeps) låter han inte bra, men här... nära 5*

Fick en liten känsla av Beck (positivt), men tyvärr. Har ju svårt för rap, och här är texten plågsamt usel.

Visst imponeras man lite av ambitionen med ett sådant konceptalbum. Sådant görs inte längre? Och musiken är bra. Men det blir liksom FÖR mycket.

Mer rap, orkar inte lyssna.

Bra, tight band. Gillar inte riktigt sången.