Bjäring första låt. Den här Dinon har svårt för klassisk bluesform (undantag när det inte är live). Resten är CDB.
Nära en fyra, precis som wild is the wind var nära en femma men dom båda faller på samma sak - för få original. Här är dock Emmylous egna den starkaste på plattan!?
Fin produktion.
Är det här Brasils representation istället för Jobim kommer jag söka upp Robert.
Ändå tung PES-musik. Börjar direkt rycka i ben och fingrar. Blev trött på fågelasksljudet.
P.S. Varning för stjälande skotte!
Yes! Älskar Carola (och Lorelai) James Taylor på guitaar och Joni Mitchell som bakgrundssångare. Bara maj7or och massa tonartsbyten. Ge mig mer!
Efter att ha kontemplerat till PG har min känslighet fördubblats. Jag har alltid fnyst åt hans soloprojekt tidigare pga att genesis var så bra. Huge mistake.
Tony Levin på fretless bass 🤤
Skona Dinomans stackars ömma öron! Lustiga avgrundsvrål, men alldeles för bröligt för en söndagseftermiddag och måndagsmorgon. Kan inte vara objektiv här...
Mastodontalbum!! Tunga arrangemang. Fint att lära sig mer om Illinois också. Hann bara lyssna två gånger, men skulle vilja mer! Tror det är en föööyra?
Aldrig riktigt fastnat för Police trots Stings sexerlighet och att dom alla tre är underskattade som musiker?
Minst två av deras album är också bättre än reggata enligt Dino. Stark tvåa eller svag trea? Avrundar alltid neråt!
Indiens motsvarighet till mumble rap? Sången ger en känsla av att inget händer. Detta till trots är det inte dåligt. Fina arrangemang och skivan blir bättre mot slutet. Stark tvåa!
Tror aldrig jag kommer kunna bli ett metalhead 😭
Dom har tydligen Greyson Nekrutman på trummor nu!
Poliserna chockade mig. Trodde inte det skulle vara så här bra? Kändes som jag blev utsatt för långsam lobotomering efter dom senaste typ 5 skivorna så känns kanske extra skönt med ett album där saker händer.
Bonus för text om Dinos.
Vals ✅
Ännu mer 80tal ✅
Lite som att So, Synchronicity och The dreaming hör ihop, men det blir gradvis sjukare. PGs skiva är den mest kommersiella (?!) medan Sting och Kate Bush kör någon form av tävling i dissonans.
Men ah de är ball som fan. Ännu en fyra till 80-talet, ingen är mer förvånad än Dino.
Märks att Steven Wilson har inspirerats!
Vid en första anblick trodde jag det var The Cranberries (Ive been doosed). Fick istället njuta i 34 min. Går rakt in i hjulhuset!
Vissa stunder vill jag ge en tvåa och andra en fyra. Landar på en stark trea. Skulle behövt marinera mig en vecka i salsa för att kunna göra en bedömning.
Aldrig hört tidigare. Stum trea. Några låtar som jag tror är riktigt tunga men hann inte lyssna tillräckligt mycket för att avgöra...
Stämningsfulla stämmor och omstämda gitarrer! Just stämmorna är total världsklass. Kanske är det här albumet det bästa som någonsin gjorts av en "supergroup"?
Man kan tro att det är Mick the prick eller valfri annan karaktär från "Epping Forest"; eller kanske någon av rånarna från "there goes a tenner"; men det här är ju Billericay Dickie!
Där dom förstnämnda prankar, är det här... Också ett prank? Hans riktiga dialekt? Britter verkar iaf alltid vilja göra låtar om Essex
Ändå bättre än jag trodde. Tur att man slapp boomsticken!
Oi come ere.
Hmmkey dålig på att sjunga 🥴
Ännu ett gästspel från King Crimson e ju fett. Robert Fripp är också ett riktigt bra namn.
Förutom Heroes och en låt till tycker jag dock inte skivan som helhet är så bra.
Tog för lång tid innan jag insåg att Sheryl Crow inte är Shania Twain. Den sistnämnda har man ju också sett i Globen när jag var typ 8. Classic sexual awakening.
Skivan börjar rätt bra med bla Run Baby Run. Sen blir det rätt bjäring ett tag och så plötsligt kommer den där jazziga balladen? Riktigt fet. På det stora hela - okej pop.
Jävlar vad lika dom är på den där bilden, far och son. Jag hörde det dock inte riktigt förrän den där Gypsy Woman. Exakt samma head voice.
Hann djupdyka lite i låtarna och dom var lite konstigare än vad jag trodde vid en första anblick.
Också en bra feeling i skivan, men känns mer sad än happy eller?
Till sist gillar jag det genomgående klingande å plingande ljudet (glömt bort vad instrumentet heter). Svårt betyg. Hrm, 3a?
Lär ju ha varit typ 2007 när ebis med kompanjon Bert3000 stod på skolgården och hetsade "ååååh Dino Mike, du måste nog riktigt lyssna på LCD Sound system. Det är sååå bra". Gillade det inte då, gillar det inte nu. Besviken x2.
Kan ändå förstå att folk hyllar, vilket räddar betyget en aning.
Har också lärt mig att nordamerika och mer specifikt new york är keffsoft.
Dom berör ämnen som skeksisar och tits. Mycket intressant.
Ah, nä. Svårt. Får lite panik av vissa låtar, är lite väl mycket 4chord-pop, men var ändå rätt skoj att lyssna på. Bättre än dom två senaste sömnpillren iaf
En av dom svåraste! Hann bara två lyssningar och det var inte nog för det här. En trea just nu iaf
Det går inte att lyssna på för stackars, stackars Dino.
Är det en man? En grupp pälsbeklädda människor? Djur? Vem vet. Det jag vet är att det är ett sound från the southern parts of wales m8 och att den/dom/det har två skivor med på listan. Najs.
Tungt album, men kanske inte lika bra som den andra?
Min uppfattning har varit att folk som gillar hip-hop ser ner på 50-cent, men det verkar ju vara helt fel eftersom han är med här?
Det var ändå lite skoj att lyssna på.
Känns som Rimbo Starr också skulle kunna ha en låt som heter Brazil. Den hade dock varit bättre.
Drömmen e ju att bli jazzkatt. Behöver bara musikalitet, rytm, talang, teori etc
Nåväl. Vilken skiva. Miles Davis med ensemble gör så mycket med så lite. Mycket är typ basic blues och sen har vi ju "So What" som i grunden bara vandrar mellan tre ackord. Förvandlar det till magi 👊
Gubbrock! Lustig start, läppar alltid åt "Well I'm a-running down the road trying to loosen my load I've got seven women on my mind."
Rätt nice men inte mer. Ganska svag trea.
För att fortsätta på Bert och The Kinks hat mot studiomusiker; är det fejk? 🧐
Gubbrocks-extravaganza!
Måste tyvärr dela ut ännu en trea.
Hann bara en lyssning men den lyssningen var fet! Mäktigt med live.
Han är en demon den där Mark Knopfler. Blir tyvärr alltid lite trött på rösten, men han har sån otrolig feeling i fingrarna. Chicken picking låter ju rätt skoj också.
Sånt jävla tryck! Är inget större fan, men här har dom skapat något fantastiskt.
2 timmar och 13 minuter METALLICA 👹
Man e ju svag för en schysst orkester!
Den perfekta låten själv gör albumet till en stum femma. Sen finns det mer också. Tidlösa melodier!
Man har ju hört och njutit av hitsen tidigare men även de andra låtarna är lustiga. Mycket bra album!
Måste jag ge det en fyra? Har aldrig fastnat för Hendrix.
De e ju sjukt att den här skivan kom 67, och vilken fingerfärdighet. Lyssnar ju dock mycket hellre på Odyssey and Oracle.
Lyssnade en gång till. Det är en fyra. Sjukt bra haha
Uuuuuh. Trodde iaf den där Clint Eastwood skulle vara bra, men den sög också?
Fan va fint med en ny tung jullåt!
Så mycket sjukare än vad jag trodde. Också bättre än vad jag trodde.
Trodde ändå jag hade hyfsad koll på the Clash men hade bara hört police & thieves tidigare - IG!
The Doors med extra blues tack! Rätt soft, men också rätt bjäring på samma sätt som Aftermath-skivan. Jämnare nivå men ingen Paint it Black eller under my thumb.
Man får inte glömma hur bra Roddan faktiskt sjunger. Otrolig
Vart har man hört turn you inside out? Känns som GTA?
Iaf. Ruggig radiomusik! Skulle inte byta kanal men liksom... Rör inte direkt upp några känslor hos den här Dinon.
Mastodont!
Älskar Toddan. Riktig king. Musiken påminner som fan om Carole King va?
Skivan innehåller miljoner låtar men typ alla har något att bidra med. Sen kommer "Hello its aa me" - mästerverk! Vad händer ens i refrängen? Måste kika på den.
Om jag skulle tvingas att kritisera något skulle det vara att rösten är något klen på dom hårdare låtarna.
Trodde faktiskt det var nazareth som gjort love hurts så där är det ju pluspoäng, men annars är det här för ancient för Dino!
Juuustin Hawkins rides again, aaagain....
Sjukt att dom gör den här musiken år 2003 och lyckas bli så pass stora.
Dom är mycket lustiga men skulle dock hellre se det här live än att lyssna på album.
Robert Fripp är tillbaka! Med en friggin vengeance m8.
Här sätts strukturen för hur en progglåt ska vara och som den sätts.
Man hyllar ju namnet, men tufft att följa föregående platta. Det känns ganska platt, vilket är segt för har alltid tänkt att man borde testa t.rex när den där bang a gong kommer på.
Hade riktigt svårt för det här, speciellt rösten.
Bubblegums-pop blandat med helt okej synth typ. Uuh
Har hört så mycket gott om dom här "ååh Dino du måste riktigt lyssna på Arcade Fire, dom e såååå duktiga". Förväntningarna var därmed skyhöga.
Men så är albumet över en timme långt och jag hann bara lyssna en gång. Otroligt svårt att sätta betyg.
Min initiala känsla är dock - det är bara otroligt basic pop, four chords songs med tråkig sång, men med ganska fina arrangemang? Det får bli en tvåa, men ah, skulle behövt en till lyssning.
Shit vad bröligt det är! En aning för mycket för mina stackars ömma öron. Men det är rätt ballt. Är jag sugen på mer då? Nää
Den här nissen verkar ju ha varit helt vild! Fullständigt galen. Men ah rätt nice ändå va? Låter ju exakt som när han va med i Pink Floyd och det gillar man.
Bästa albumet på länge! Riktigt, riktigt starkt.
Ouff tror fan jag ger det en femma, det är sånt jävla drag.
Måste också tillkännage att jag är ganska biased. Inte lyssnat på Alice Cooper mycket alls, men just den här skivan brukade ändå spelas hemma med jämna mellanrum, när man var basic junior. Njöt varje gång.
Mer prank-rock! Vad är det här ens för genre, musikal? Rockopera?
Vilken pipa han har där Meat-Loaf va? Och fina arrangemang av Steinman. Det är svulstigt som fan. Jag är långt ifrån uttråkad när man lyssnar.
Bonus för ännu mer Todd Rundgren. Läppade åt det här; citing the narrative of "Paradise", Rundgren jokes that he can't imagine Steinman being at a lakeside with the most beautiful girl in school, but he can imagine Steinman "imagining" it
Ett till album som brukade sättas på när man var basic junior. Har därefter fått höra att det är världens bästa album. Av någon anledning gör det mig otroligt irriterad. Det går inte att utse världens bästa album, knappt ens rimligt att välja 1001.
Men ah det är ju en femma hehe. Stort fan av Marvin Gaye!
Lite sjukt att dom tar den här plattan från Emerson, Lake & Palmer eller?! Men ah, det mycket trevligt. Älskar hur dom låter. Emerson är ju också stört bra, vilket hjälper till.
Vad var det där? Man slår på webben och ser XTC, 1999, då förväntade jag mig absolut inte det här! Mycket kul. Sen blev jag snabbt besviken när jag insåg att bandet bildades redan på 70-talet. jaja.
Albumet startade bra, men blev något segt mot slutet. Hann tyvärr bara en lyssning men skulle faktiskt vilja höra mer.
Lite bättre än vad jag förväntade mig, kanske till och med bättre än den förra? Lyckades matcha mitt måndagsmorgons-humör ganska bra.
Avklätt, rått och alldeles, alldeles bjäring? Känns som jag borde bli skjuten för kätteri, men ah. Det är rätt överskattat för mig. Bonuspoäng för Curts bakisröst. Otroligt bra och så otroligt sliten.
Stark trea. Mycket duktiga och det låter väldigt bra, men för mig faller det på för mycket gubbrunks-rock! Lite för lite som händer.
Rätt kul lyssning! Det är classic Devils tritone som ger spooky scoobysound va?
Av dom största classic rock-banden är The Who dom jag gillat minst. Den här skivan måste jag ändå säga var lite bättre än vad jag förväntade mig. Kul synth, och stark avslutning. Njöt av "Behind blue eyes", vilket jag inte heller hade förväntat mig!
Det sämsta var mixen men här kan jag blivit inceeptjad av Basil!
Hade nog behövt en till lyssning för rättvist betyg så får fega ur
Total söndagsmysfaktor. Njöt.
Kliver upp och stumt improviserar. Extremt äkta av maestro. Det vackraste är ju nästan ljuden han själv gör av sin egen känslighet.
Omöjligt att blunda för skickligheten men det blir eeeen aning bjäring efter 26 minuter på två ackord, oavsett hur sjuk Keith är. Precis som med Kind of Blue lär ju dock poängen vara vad han gör med dom.
Helt missat den här nissen! Visste därmed inte vad som väntade när man satte på. Kanske det album från 60taletdipåg som jag gillat minst hittills, men det är inte dåligt för det! Ganska intressant, men inget som jag kände direkt "WOW" för.
Även om Jeff Beck inte nått final form här så är han alltid värd en lyssning. Genomgående ganska trevligt album.
Hmmm svårt. Tror det landar på en stark trea! 60-talet är fan en bra period för musik alltså.
Efter att ha hyllat 60-talet igår börjar jag nu få en 60-tals psykos. Det här är ju typ det bandet som låtit mest 60-tal hittills. Asså det är ju inte kefft, men är det något som verkligen sticker ut? Tvåa!
Det låter väldigt, väldigt bra. Lyckas ju typ med att transportera en till 50-talets chicago. Man borde gå på mer jazzklubb. Stark trea!
Ojojoj. Man är ju riktigt svag för rockopera, musikal och liknande. The wall är ju intressant för många av låtarna är ju inte superbra utan sitt sammanhang. Men i sammanhanget 🤤
Gilmour uppnår också final form här. Sjuka solon trots att han egentligen inte gör något sjukt?! Det är typ ton, bends och timing som gör det.
Nästan svårt att sätta betyg bara för att man hört allt så många gånger. Det var ju trots allt jag som tog Fleetwood Mac till Knivsta.
Största styrkan är melodierna och det väger ändå tyngst i album-betygsättar-världen. Mycket trallvänligt!
Han är ju ball men fan. Har haft svårt för Iggy Pop sen bästa polaren Låset satte på The Passenger varje gång man var på väg till hockeyträning. Här är ju dock den hemska låten inte med vilket gör lyssningen sen aning bättre men ptsdn lever kvar. Stark tvåa!
Första gången man lyssnar på en skiva från Talking Heads. Dansant och funkigt. Skulle nog inte sätta på det när man bara mår men är det live eller om man är på fest så njuter man nog.
Haha jag njöt. Den första skivan från Eagles var ju större bjääring. Märktes att det bara var massa studiomusiker och back up band till typ linda ronstadt som helt plötsligt bara satts ihop - ingen själ som kinks skulle sagt!
Här har dom ju ändå hittat något. Mycket trevlig lyssning trots att jag hoppade över Hotel California.
Men ah, på det stora hela så är dom riktigt överskattade.
Behöver det vara 1 timme långt när allt låter exakt likadant? Tur iaf att det låter iaf, som någon form av blandning mellan bossen och the Killers typ? Blir alltid sjukt laddad när jag sätter på The War on drugs men tröttnar oftast efter typ en halvtimme.
Jag kanske är bränd men efter två lyssningar är det inget som fastnar för mig. Kanske skulle behövt en tredje.
Dom måste ha varit före sin tid? Det är ju iaf ball.
Mm mycket bra! Sjukt att han släppte typ 8 album inom loppet av 5 år här. Maskin.
Tror att jag tycker att det här är Elton Johns starkaste album och då är det ändå inte en femma. Känns som han lider lite av samma problem som Stones - har ett oändligt bibliotek av bra låtar men dom är också utspridda över typ tusen olika album.
Han chockar mig. Varför är Michael Jackson så här bra? Gick in med orimligt låga förväntningar. Hade fått för mig att jag inte gillar hans musik men glömt att han är geni. Classic
Precis som föregående skiva gick jag in med orimligt låga förväntningar och dom infriades. Sömnpiller!
Positivt överraskad igen. Britpop är ju rätt segt alltså. Tänkte att det bara skulle vara typ oasis fast ännu sämre, men speciellt första halvan levererar ändå!
Mmmm rockflöjt och lika rifftungt som typ en opeth-skiva 🥰 Den roligaste lyssningen på länge. Händer något intressant hela tiden. Tror inte jag hittade en enda tråkig låt?
Stark fyra, en till lyssning och jag skulle kanske våga ge det en femma.
Så jävla bra. Nästan så jag tycker att det här är hans bästa.
Det är såklart fusk att han plockat in Rick Wakeman. Han är för bra. Varje gång han dyker upp vet man att det är guld på g. Svårt att se hur David Bowie står ut med hans brölighet.
Vilken platta och vilken start. Highway Star är en sån otrolig låt. Frågan är om inte rock-orgel är ännu ballare än en rock-flöjt?
Har en till fråga. Är det ens lagligt att lyssna på Smoke on the water? Känns som ingen satt på den låten sen man var basic junior. Är nästan så man känner sig skyldig när riffet startar. Hade glömt hur fet basen är!
Nää, känner mig generös men måste ge en till femma. De e inte så att det bara är ovanstående låtar heller utan, Pictures of Home, Space Truckin och When a blind man cries är ju ruuuuggigt tunga dom med. Och glöm inte alla solon från RB och lorden 🤤
Okej jag försökte lite men kanske borde ha försökt mer.
Hmmm. Möcke som är möcke bra, men också en del som jag inte pallar. Mer classic MJ-ljud och 80-tals lög och sen är det helt plötsligt ett solo från van halen.
Men fan. Kan inte klaga. Det är ruggigt bra. Speciellt sträckan mellan baby be Mine till Billy Jean. Den förstnämnda har några riktigt balla grejer där den går ner när man anar motsatsen.
Hmmm har lyssnat alldeles för lite på RADIOHEAD. Riktigt intressant album, lite Jeff Buckley feeling, typ seg rock med influenser av jazzzzzzz.
Med det sagt, fanns lite som skulle kunnat tagits bort helt. Kortat ner till typ 40 min kanske? Eller så har jag helt fel. Skulle behövt minst en lyssning till för att kunna sätta mig in i det här!
Mycket positivt överraskad! Var egentligen bara de två sista låtarna jag tyckte var keffa, resten var nice.
Aldrig hört talas om! Är det här... Medeltidsmusik? Känns som man sitter och gibbar the Witcher, vilket absolut inte är en dålig känsla!
Mer white reggae, men i något punkigare form än tidigare. Måste ha kommit ut typ exakt samtidigt som polisskivan så antar att det var sjukt inne just precis då.
Lusterligt album! Inte så sugen på att lyssna på mer dock.
Vilken låt Waterloo Sunset är alltså. Dunder. Blviit ett fan av det sena 60-talet, speciellt The Kinks och The Zombies.
Plattan som helhet är något segare än den förra dock och ah, den är inte ens i närheten av mästerverket Odyssey and Oracle.
Skoj med en till Elvis! Sjukt länge sen jag lyssnade på den här Elvisen.
Har bara hört hitsen från den här skivan, han har ju släppt så stört många. Dom vi hade hemma när man var basic junior var främst från 90-talet. Min favorit med honom är den där han gör med legenden -Burt Bacharach. Där snackar vi magi!
Den här plattan var ju ruggigt fet den med. Vet inte om jag ogillar en enda låt. Sen när den smekande gitarren kommer in i början av Alison vet man ju att det är leveratch.
Han sjunger inte riktigt så bra som han gör senare i karriären här, men plattan avslutas med white reggae, vilket gör att det inte kan blir lägre än en stark fyra👌 absolut noll häng på basisten haha
