Bjäring första låt. Den här Dinon har svårt för klassisk bluesform (undantag när det inte är live). Resten är CDB.
Nära en fyra, precis som wild is the wind var nära en femma men dom båda faller på samma sak - för få original. Här är dock Emmylous egna den starkaste på plattan!? Fin produktion.
Är det här Brasils representation istället för Jobim kommer jag söka upp Robert. Ändå tung PES-musik. Börjar direkt rycka i ben och fingrar. Blev trött på fågelasksljudet. P.S. Varning för stjälande skotte!
Yes! Älskar Carola (och Lorelai) James Taylor på guitaar och Joni Mitchell som bakgrundssångare. Bara maj7or och massa tonartsbyten. Ge mig mer!