Bjäring första låt. Den här Dinon har svårt för klassisk bluesform (undantag när det inte är live). Resten är CDB.
Nära en fyra, precis som wild is the wind var nära en femma men dom båda faller på samma sak - för få original. Här är dock Emmylous egna den starkaste på plattan!?
Fin produktion.
Är det här Brasils representation istället för Jobim kommer jag söka upp Robert.
Ändå tung PES-musik. Börjar direkt rycka i ben och fingrar. Blev trött på fågelasksljudet.
P.S. Varning för stjälande skotte!
Yes! Älskar Carola (och Lorelai) James Taylor på guitaar och Joni Mitchell som bakgrundssångare. Bara maj7or och massa tonartsbyten. Ge mig mer!
Efter att ha kontemplerat till PG har min känslighet fördubblats. Jag har alltid fnyst åt hans soloprojekt tidigare pga att genesis var så bra. Huge mistake.
Tony Levin på fretless bass 🤤
Skona Dinomans stackars ömma öron! Lustiga avgrundsvrål, men alldeles för bröligt för en söndagseftermiddag och måndagsmorgon. Kan inte vara objektiv här...
Mastodontalbum!! Tunga arrangemang. Fint att lära sig mer om Illinois också. Hann bara lyssna två gånger, men skulle vilja mer! Tror det är en föööyra?
Aldrig riktigt fastnat för Police trots Stings sexerlighet och att dom alla tre är underskattade som musiker?
Minst två av deras album är också bättre än reggata enligt Dino. Stark tvåa eller svag trea? Avrundar alltid neråt!
Indiens motsvarighet till mumble rap? Sången ger en känsla av att inget händer. Detta till trots är det inte dåligt. Fina arrangemang och skivan blir bättre mot slutet. Stark tvåa!
Tror aldrig jag kommer kunna bli ett metalhead 😭
Dom har tydligen Greyson Nekrutman på trummor nu!
Poliserna chockade mig. Trodde inte det skulle vara så här bra? Kändes som jag blev utsatt för långsam lobotomering efter dom senaste typ 5 skivorna så känns kanske extra skönt med ett album där saker händer.
Bonus för text om Dinos.
Vals ✅
Ännu mer 80tal ✅
Lite som att So, Synchronicity och The dreaming hör ihop, men det blir gradvis sjukare. PGs skiva är den mest kommersiella (?!) medan Sting och Kate Bush kör någon form av tävling i dissonans.
Men ah de är ball som fan. Ännu en fyra till 80-talet, ingen är mer förvånad än Dino.
Märks att Steven Wilson har inspirerats!
Vid en första anblick trodde jag det var The Cranberries (Ive been doosed). Fick istället njuta i 34 min. Går rakt in i hjulhuset!
Vissa stunder vill jag ge en tvåa och andra en fyra. Landar på en stark trea. Skulle behövt marinera mig en vecka i salsa för att kunna göra en bedömning.
Aldrig hört tidigare. Stum trea. Några låtar som jag tror är riktigt tunga men hann inte lyssna tillräckligt mycket för att avgöra...
Stämningsfulla stämmor och omstämda gitarrer! Just stämmorna är total världsklass. Kanske är det här albumet det bästa som någonsin gjorts av en "supergroup"?
Man kan tro att det är Mick the prick eller valfri annan karaktär från "Epping Forest"; eller kanske någon av rånarna från "there goes a tenner"; men det här är ju Billericay Dickie!
Där dom förstnämnda prankar, är det här... Också ett prank? Hans riktiga dialekt? Britter verkar iaf alltid vilja göra låtar om Essex
Ändå bättre än jag trodde. Tur att man slapp boomsticken!
Oi come ere.
Hmmkey dålig på att sjunga 🥴
Ännu ett gästspel från King Crimson e ju fett. Robert Fripp är också ett riktigt bra namn.
Förutom Heroes och en låt till tycker jag dock inte skivan som helhet är så bra.
Tog för lång tid innan jag insåg att Sheryl Crow inte är Shania Twain. Den sistnämnda har man ju också sett i Globen när jag var typ 8. Classic sexual awakening.
Skivan börjar rätt bra med bla Run Baby Run. Sen blir det rätt bjäring ett tag och så plötsligt kommer den där jazziga balladen? Riktigt fet. På det stora hela - okej pop.
Jävlar vad lika dom är på den där bilden, far och son. Jag hörde det dock inte riktigt förrän den där Gypsy Woman. Exakt samma head voice.
Hann djupdyka lite i låtarna och dom var lite konstigare än vad jag trodde vid en första anblick.
Också en bra feeling i skivan, men känns mer sad än happy eller?
Till sist gillar jag det genomgående klingande å plingande ljudet (glömt bort vad instrumentet heter). Svårt betyg. Hrm, 3a?
Lär ju ha varit typ 2007 när ebis med kompanjon Bert3000 stod på skolgården och hetsade "ååååh Dino Mike, du måste nog riktigt lyssna på LCD Sound system. Det är sååå bra". Gillade det inte då, gillar det inte nu. Besviken x2.
Kan ändå förstå att folk hyllar, vilket räddar betyget en aning.
Har också lärt mig att nordamerika och mer specifikt new york är keffsoft.
