Jag kan se hur inflytelserikt detta är men är för egen del rätt ointressant + ogillar livealbum
tror jag uppskattar genren i helhet men detta är oerhört ointressant på typ alla sätt
ett par ordentliga bangers som bär plattan, ikoniskt altrock-sound men inte riktigt min grej i helhet. kan få en extra halvpoäng.
ibland beatles-esquet, ibland proto-altrock a la 00's, oftast (antagligen) banbrytande men ointressant för mig. (:
rätt stabilt för att vara en genre jag inte ser nåt intressant i, men känns som det var färre gimmicks o mer "soul" eller dylikt
alltså första spåret är en jäkla banger, o hade resten varit som den så hade detta varit en enkel fyra, men känns slarvigt, ointressant, oinspirerat o trött. Dom populära spåren är ännu värre.
fenomenal musikresa från början till slut, känns som nåt slags kärleksbarn till Pink Floyd och Jean-Michel Jarre. Loopade albumet flera gånger då det flöt på väldigt bra. Inte långt ifrån full pott.
9/12 låtar är i min egna Abba Gold-lista, I rest my case.
Uppskattar detta, bra gammal DnB men inte tillräckligt intressant för att berättiga albumets längd. Lyssnar gärna på detta i bakgrunden dock!
Överraskande hög kvalitet på det mesta utöver den uppenbara klassikern, känns inspirerat o välgjort men inte helt min grej
Enstaka delar är banbrytande välgjort med snygga arr o melodier jag inte visste kunde existera 1973 - men i helhet väldigt trött o jag förstår mig inte alls på detta tyvärr.
Nu vet jag ju att progrock o dyl kräver fler lyssningar, så med viss reservation för att albumet växer på mig om jag skulle testa igen - ointressant och hopplöst långtråkigt. Blir ett "No" till Yes.
Helt ok sound, några låtar som ändå var rätt najs. Inget märkvärdigt men definitivt en trevlig genomlyssning.
Generellt ett sound jag har svårt att ta på allvar, men när viben blir lite mer normal skiner en hel del balla idéer igenom och stundtals genialiskt flow i dynamiken och Costellos sång.
Balanserar på gränsen mellan trött och fenomenalt, känns ibland som en tidig manlig version av Lana Del Rey, och det kan ju obv inte vara dåligt. Perfekt vibe!
Härligt sound, och känns unikt inom sin genre, men inte heller nåt som sticker ut. Hamnar i samma fack som Folklore/Evermore, toppen att ha på som chill i bakgrunden men inte så mycket mer.
Stundtals skräpigt mixad 60-talsrock, stundtals härligt banbrytande vilket man kunnat se mer av i deras senare hits. Finns ändå några intressant låtar här även om albumet är lite ojämnt!
Ett par klassiker men framförallt väldigt trött. Fattar ej grejen med The Boss.
Kate Bush är alltid Kate Bush, och detta är bra även om jag föredrar hennes äldre album. Quirky men poppigt som bara hon kan!
Har svårt att tänka mig att det gjordes så mycket som lät bättre än såhär 1967. Lyssnar sällan på soul men av nån anledning träffade detta helt rätt. Kan ha fått en musikalisk uppenbarelse.
Känns som ett skämt att detta är med i nån sorts topplista.
Ett av världens mest legendariska riff, om än överspelat (Smoke on the water), en av världens bästa hårdrockslåtar (Highway star) och ett oslagbart hidden gem (Pictures of home) ramar in albumet och soundet som bara Deep Purple får till.
Lite spännande mix av experimentella grejer vs lite mer normala låtar, överlag intressant men inget som stack ut supermycket. Helt ok!
Epitome av genren, flera bangers, flera stabila låtar. Amerikansk musik blir inte bättre än när den låter brittisk.
Jag vet inte varför men det är bara bra. Chicago är en av världens bästa låtar och resten av albumet är en enda stor härlig vibe! ❤️
Jag vet inte varför men jag tror dom har nåt. Liksom känns som de ändå försökte jävligt hårt o bra.
Jävligt konstigt, men kan inte låta bli att tycka att det är jävligt bra också. Öppningsspåret träffade rätt in i själen!
Känns som det finns många bra idéer, en del experimentella riff o trumkomp men helheten når inte riktigt ända fram för mig tyvärr och jag känner att kompositionerna lämnar en del att önska.
Varför är det här med på listan?
Dom kommer förvånansvärt långt bara på deras höga energi, och albumet saknar definitivt inte klassiker. Å andra sidan har dom aldrig varit riktigt min grej, trean är stark!
Välgjort o ganska mysigt, inget som sticker ut men förstår om det var en big deal 1969!
Alltså bandet har några genialiska låtar genom åren, men jag har aldrig riktigt uppskattat bredden i deras diskografi - så även här. Förlåt.
Vet inte vad som hände mellan 1969 o 1975 men detta är provocerande sömnigt, literally somnar av ointresse.
Ibland väldigt intressant, främst när det är mer ambient o experimentellt, överlag lite tråkigt typiskt Bowie som jag har svårt för.
Gick in utan varken förväntningar eller förhoppningar pga har aldrig fastnat för Dylan, men han lyckas ändå inte göra mig det minsta imponerad, tyvärr.
Jag har tappat förståelsen för när nåt träffar mig eller inte, men detta gjorde det. Såhär ska jazz va.
Typ lagom lyssningsbart, nån låt som stack ut positivt och kul att testa lyssna på nytt som jag vet är klassiskt, men i övrigt inget minnesvärt.
Inget konkret som sticker ut men levererar en allmänt härlig västafrikansk vibe
Inget konkret som sticker ut men levererar en allmänt härlig västafrikansk vibe
Lite whack o kul att lyssna på ibland, men inte min smak o överlag rätt ointressant.
Sjukt härlig vibe och väldigt enkelt att fastna i soundet. Drömmigt <3
Inget som sticker ut jättemycket men trivs med albumet o får en väldigt stark positiv känsla
Ett av dom mest ikoniska metalbanden, deras sound är toppen!
Alltså deras mer raffinerade sound hade väl aldrig existerat utan detta album men det är tyvärr jäkligt ointressant för mig och stilen är egentligen inte alls min grej, vilket ju är sen gammalt. (:
Jag blir arg på att jag behöver lyssna på detta
Magisk stämning, med titelspåret som är en av världens bästa låtar. RIP
Jäkligt najs sound, och när dom peakar så äre fan 5/5
Ba jäkligt skönt sound