Funk and fury makes it one of the definitive albums of the 10's.

A better Christmas album. It got ryhtm and soul and doesn't feel too commercial. It will enter the Christmas rotation for sure moving forward.

Running with the devil: Gillar inte soundet. Lite töntigt. Tror inte Van Halen är för mig. Duktig gitarrist dock. Eruption: Mer lökig gitarr. Väck mig när det blir intressant. You really got me: Kan bara tänka på guitar hero. Den bästa låten än så länge. Ain't talking about love: Han älskar verkligen det där gitarrljudet. Nä, det här är verkligen inte för mig. Otroligt lökiga texter också. Allt är bara en enda stor runkfest för gitarrister. Intentsägande idag. Kanske var revolutionerande när det kom? Jamie's crying: Helt ok Andra halvan av albumet är bättre mindre lökig gitarr. Snarkigt att alla texter handlar om sex och bruuudar.

Sådär, intetsägande

Sömnigt…videotape var ganska bra.

Railing: Vilken öppning. Groovy sång och DnB - allt jag gillar! Brown Paper Bag: Tycker gitarren är sådär i början, skön basgång. Låten tog sig verkligen! New Forms: Wow, vilken rytm Lets get it on: Chill DnB, vem hade kunnat ana. Lite meditationsvibe. Matter of fact: Vi närmar oss Shpongle-territory. Destination: Riktigt salig blandning men med en gemensam känsla. Panflöjt är alltid goofy alltså. Disc 2-4 får bli en lyssning någon annan gång.

Chic Cheer: Funky från början. Det är dansa ner för gatan i utsvängda byxor taget till 11. Chic chic. Savoir Fire: Vilket gitarrsolo!

Mysigt album. Tycker man hör hur mycket han var av Simon & Garfunkel.

Väldigt bra. Nyskapande!

Ett av de bästa albumen någonsin.